Jag älskar att fiska abborre, det är nog min favoritfisk, pigg och rolig fighter, oftast lätt att handskas med och återutsätta, helt enkelt den perfekta sportfisken.
Men jag är inte "bra" på det, och de vatten jag fiskar i är inga stor-abborr-vatten på lång väg, utan jag fiskar i de sjöar som ligger inom bekvämt avstånd hemifrån, så man kan åka iväg, fiska några timmar och sen är det bra.
När jag fiskar är det rätt så ofta från land, i vissa sjöar ibland med en lånad eller hyrd roddbåt. Betena jag använder är små jiggar eller spinnare.
Resultatet är alltsomoftast små abborrar på max 20 cm, och oftast inte i några större mängder, men det är alltid kul att få fisk.
Givetvis drömmer man ju om att få stora abborrar, jag har läst om djupkanter och grynnor och stim med betesfisk på lodet och 10cm jiggar och crankbaits och allt vad det är.
Har ibland försökt fiska "som man ska" för att få stora abborrar, legat på djupkanter och fiskar med större jiggar, men aldrig lyckats, och efter någon timme så tröttnar jag och ger mig in mot land och letar efter tusenbröder så att jag får uppleva det som jag tycker är roligt, att det faktiskt nappar!
Men jag fiskar ganska mycket, kanske inte så länge varje gång, men jag är ofta ute flera gånger i veckan och tack vare den där härliga slumpen kan man ibland lyckas.
Sommaren 2018 fick jag min första (i mitt tycke) stora abborre på 400gram. Tog på en dropshottad 4cm jigg. Jag var överlycklig.
Senare på hösten var det dags igen, en 39cm/790 grams fisk behagade smaka mini-jigg. Jag var i princip övertygad om att "större än så här kommer jag nog aldrig få, åtminstone inte på det sätt jag fiskar".
Man ska aldrig underskatta aldrig fru Fortuna! Idag så åkte jag och farsan till en liten, liten sjö där jag fått rätt mycket småabborre innan i veckorna.
Att det skulle finnas någon stor fisk fanns inte ens tanke på, jag har fiskat *åtskilliga* timmar i denna sjö, och det största jag fått upp är en abborre på 24cm...
Satte på en 3.5cm Ripper Kopyto på en 2.5grams jiggskalle och tog några kast. Nästan ända inne vid land får jag så ett rejält hugg.
Tanken att det kan vara en abborre existerar inte överhuvudtaget i min hjärna under fighten, det är först när farsan står där med håven och jag styr in den som vi ser "men... men... det är ju en GIGANTISK abborre!"
1420 gram fördelat på 47 cm - mitt livs abborre, en fisk som jag säkert aldrig kommer att överträffa. Eller... Man vet ju inte, slumpen finns ju alltid där, så länge som man har betet i vattnet vet man aldrig vad som kommer hända!
Men jag är inte "bra" på det, och de vatten jag fiskar i är inga stor-abborr-vatten på lång väg, utan jag fiskar i de sjöar som ligger inom bekvämt avstånd hemifrån, så man kan åka iväg, fiska några timmar och sen är det bra.
När jag fiskar är det rätt så ofta från land, i vissa sjöar ibland med en lånad eller hyrd roddbåt. Betena jag använder är små jiggar eller spinnare.
Resultatet är alltsomoftast små abborrar på max 20 cm, och oftast inte i några större mängder, men det är alltid kul att få fisk.
Givetvis drömmer man ju om att få stora abborrar, jag har läst om djupkanter och grynnor och stim med betesfisk på lodet och 10cm jiggar och crankbaits och allt vad det är.
Har ibland försökt fiska "som man ska" för att få stora abborrar, legat på djupkanter och fiskar med större jiggar, men aldrig lyckats, och efter någon timme så tröttnar jag och ger mig in mot land och letar efter tusenbröder så att jag får uppleva det som jag tycker är roligt, att det faktiskt nappar!
Men jag fiskar ganska mycket, kanske inte så länge varje gång, men jag är ofta ute flera gånger i veckan och tack vare den där härliga slumpen kan man ibland lyckas.
Sommaren 2018 fick jag min första (i mitt tycke) stora abborre på 400gram. Tog på en dropshottad 4cm jigg. Jag var överlycklig.
Senare på hösten var det dags igen, en 39cm/790 grams fisk behagade smaka mini-jigg. Jag var i princip övertygad om att "större än så här kommer jag nog aldrig få, åtminstone inte på det sätt jag fiskar".
Man ska aldrig underskatta aldrig fru Fortuna! Idag så åkte jag och farsan till en liten, liten sjö där jag fått rätt mycket småabborre innan i veckorna.
Att det skulle finnas någon stor fisk fanns inte ens tanke på, jag har fiskat *åtskilliga* timmar i denna sjö, och det största jag fått upp är en abborre på 24cm...
Satte på en 3.5cm Ripper Kopyto på en 2.5grams jiggskalle och tog några kast. Nästan ända inne vid land får jag så ett rejält hugg.
Tanken att det kan vara en abborre existerar inte överhuvudtaget i min hjärna under fighten, det är först när farsan står där med håven och jag styr in den som vi ser "men... men... det är ju en GIGANTISK abborre!"
1420 gram fördelat på 47 cm - mitt livs abborre, en fisk som jag säkert aldrig kommer att överträffa. Eller... Man vet ju inte, slumpen finns ju alltid där, så länge som man har betet i vattnet vet man aldrig vad som kommer hända!
Kommentera