Livets krokiga vägar har skapat en sommar med två veckors ledigt och den första är nu avklarad.
Jag och sonen åkte ned till Falkenberg vecka 26 och eftersom vi båda är fiskeintresserade skapades förväntningar på både plattfisk och annat. Vi åkte tåg och buss så hela arsenalen kunde naturligtvis inte tas med men varsitt UL-spö, mitt feeder samt var sitt metspö åkte med.
Första försöket gjorde söder om Falkenberg, vid Grimsholmen. Enligt min lokala guide, Alaskahårt, inte optimalt men vackert. Vi provade lite men efter ett tag så ändrades sonens fokus till krabbor och under ett sedvanligt krabbrace så högg det naturligtvis... men den fisken kom ju inte upp.
Det klarnade upp på himlen men fiskesinnet var mulet. Sonen surade lite och jag tänkte att ska man fortsätta att ha en fiskeintresserad son så måste något göras. Vid mitt senaste besök i Falkenberg såg jag mycket småfisk vid Glommens hamn så jag tänkte att vi åker dit och metar lite.
Vi gjorde i ordning ett tremeters metspö och slängde i. Tjopp så försvann flötet. Drog upp... men ingenting. Höll på så MÅNGA gånger och i mitt stilla sinne trodde jag att det var nån typ av underström...
Sonen tog metspöet och provade. Flötet försvann, Lukas drog upp och, det var en FISK!!! Det är lustigt hur ett ansikte kan skina upp så mycket av en sån liten fisk men intresset var nu på topp och naturligtvis skulle den "sparas". Vi lade den i vår hink med lite vatten.
Vi är båda landkrabbor från värmland och visste BARA att vi fått en "fisk"... arten hade jag inte en aning om och den nyinköpta fiskeboken låg i bilen. Vi metade upp ett antal fiskar (som senare artbetsämdes till skärsnultror) och gick sedan till båtbryggorna.
Samma fisk där med och lite tråkigt blev det i längden. Sen lade vi oss ned och "kikmetade". Enkel utrustning. 2 meter nylonrev med en krok agnad med räka. det var underbart att se fiskarna komma och bita över betet. Rätt som det var kom en fisk från botten, snabb som attan. Simpa gissade jag men när vi väl fick upp den var det en smörbult. Kul, i alla fall i en sjuårings ögon. Efter ett tag tyckte jag att det blev tjatigt så jag lämnade sonen som metade tillsammans med min kompis som vi också bodde hos.
När jag gick iväg undrade de vad de skulle göra om de fick en fisk. Ingen ville kroka av..
Tja, lägg den i hinken och skrik på mig.
Jag hann inte gå många steg förrän det började skrika. En fisk, en fisk, en fisk. Grabben sprang som en iller på stenpiren, helt i extas och snubblade naturligtvis i all uppståndelse. Stora skrapsår på knäet men inte en min. De hade ju fått FISK!! En STOR fisk... Visade sig var en tånglake.
Glädjen stod högt i tak och vi avslutade med att titta på en större kantnål som slingrade sig slött bland vegetationen.
Inga plattfiskar eller näbbgäddor men, fiskeglädje i alla fall.
(bilder kommer senare)
Jag och sonen åkte ned till Falkenberg vecka 26 och eftersom vi båda är fiskeintresserade skapades förväntningar på både plattfisk och annat. Vi åkte tåg och buss så hela arsenalen kunde naturligtvis inte tas med men varsitt UL-spö, mitt feeder samt var sitt metspö åkte med.
Första försöket gjorde söder om Falkenberg, vid Grimsholmen. Enligt min lokala guide, Alaskahårt, inte optimalt men vackert. Vi provade lite men efter ett tag så ändrades sonens fokus till krabbor och under ett sedvanligt krabbrace så högg det naturligtvis... men den fisken kom ju inte upp.
Det klarnade upp på himlen men fiskesinnet var mulet. Sonen surade lite och jag tänkte att ska man fortsätta att ha en fiskeintresserad son så måste något göras. Vid mitt senaste besök i Falkenberg såg jag mycket småfisk vid Glommens hamn så jag tänkte att vi åker dit och metar lite.
Vi gjorde i ordning ett tremeters metspö och slängde i. Tjopp så försvann flötet. Drog upp... men ingenting. Höll på så MÅNGA gånger och i mitt stilla sinne trodde jag att det var nån typ av underström...
Sonen tog metspöet och provade. Flötet försvann, Lukas drog upp och, det var en FISK!!! Det är lustigt hur ett ansikte kan skina upp så mycket av en sån liten fisk men intresset var nu på topp och naturligtvis skulle den "sparas". Vi lade den i vår hink med lite vatten.
Vi är båda landkrabbor från värmland och visste BARA att vi fått en "fisk"... arten hade jag inte en aning om och den nyinköpta fiskeboken låg i bilen. Vi metade upp ett antal fiskar (som senare artbetsämdes till skärsnultror) och gick sedan till båtbryggorna.
Samma fisk där med och lite tråkigt blev det i längden. Sen lade vi oss ned och "kikmetade". Enkel utrustning. 2 meter nylonrev med en krok agnad med räka. det var underbart att se fiskarna komma och bita över betet. Rätt som det var kom en fisk från botten, snabb som attan. Simpa gissade jag men när vi väl fick upp den var det en smörbult. Kul, i alla fall i en sjuårings ögon. Efter ett tag tyckte jag att det blev tjatigt så jag lämnade sonen som metade tillsammans med min kompis som vi också bodde hos.
När jag gick iväg undrade de vad de skulle göra om de fick en fisk. Ingen ville kroka av..
Tja, lägg den i hinken och skrik på mig.
Jag hann inte gå många steg förrän det började skrika. En fisk, en fisk, en fisk. Grabben sprang som en iller på stenpiren, helt i extas och snubblade naturligtvis i all uppståndelse. Stora skrapsår på knäet men inte en min. De hade ju fått FISK!! En STOR fisk... Visade sig var en tånglake.
Glädjen stod högt i tak och vi avslutade med att titta på en större kantnål som slingrade sig slött bland vegetationen.
Inga plattfiskar eller näbbgäddor men, fiskeglädje i alla fall.
(bilder kommer senare)
Kommentera