Hade förmånen att i helgen få vara med om ett lite extra roligt
vertikalfiske efter gös som kanske är få förunnat att ha turen att få vara med om…
En trög eftermiddag i strålande sol och endast en liten krusning på vattenytan utan en endaste fisk i båten kan få vem som helst att tröttna på fiske och i stället gå iland och bada och njuta av det fina vädret.
Sakta åkandes runt med bensinmotorn bara för att konstatera att varenda tänkbart ställe för detta ändamål redan är upptagna får jag på lodet se en bättre fisk som står strax över botten på 10-talet meters djup, i med en markör,här skall prickskjutas…
Bensinaren stängs av, elmotorn fälls ned och vertikalspöt åker åter fram.På vägen mot markören och en liten sväng runtom så kan jag konstatera att jag har fyra fiskar,en stor rackare och tre något mindre
stående inom kanske tio gånger tio meter.Tusan, en skall man nog kunna nöta upp i alla fall…
Lättare sagt än gjort efter parkering över en av dom tar det tio minuter och ett jiggbyte innan åskan slår ned i spöt som en blixt från klar himmel,rutin är väl vad som får mig att hinna med ett ordentligt mothugg då jag redan egentligen bestämt mig för att den inte skall hugga.Tungt går det och efter ett antal minuter kan håvgarnet sluta sig runt en vacker gös som krokas av vägs och mäts och sätts åter i sjön,härligt!! Men mycket vill ha mer som bekant och det finns ju ett par till där nere…
Ett par minuter senare har jag lokaliserat en av dom och nästintill samma procedur upprepar sig…PANG…återigen en skön tung känsla
I Hayashispöt,håvning, mätning,foto och återutsättning…det tar sin lilla tid och vid en titt på klockan har en timme förflutit sedan första fisken krokades,tiden rinner fort när man har roligt….
Egentligen skall man ju sluta när det är som roligast,men vem kan sluta nu? På dom igen bara…
Denna gång tar det lite längre tid att hitta en av dom,då den flyttat sig en bit,å andra sidan belönas letandet med ett karatehugg så fort jiggen når ner till fisken…tunggung…vilken hääärlig känsla och jag fullkomligt lyser ikapp med solen,vilken jäkla tur man kan ha.
Fisken håller i stort sett samma storlek som de två andra och går igenom samma procedur innan den åter viftar adjö med stjärtfenen och återgår till sitt rätta elemente…lite surt känns det dock att konstatera att det förmodligen var de tre ”något mindre” gösarna jag haft turen att
lyckas lura.
I bilen på väg hem blir jag dock lite mer ödmjuk och inser att jag just förmodligen fått tre gösar som förmodligen de flesta inte får mer än en eller ett par tre av under hela sin fiskekarriär och varit med om något som bara ett fåtal får uppleva alls…
Lite drygt 18 kilo gös har man väl fått några gånger man varit ut,men absolut icke fördelat på endast tre fiskar och troligen kommer det heller aldrig mer att ske…tråkigt nog…för riktigt,riktigt skoj var det
och en underbar start på semestern.Denna händels visar också hur fort ett fiasko till fisketur plötsligt ändrar sig till succe...
Dessa tre gösar snittade på 6017 gram , 18050 ihop fördelat på:
5820 83cm
6180 87cm
6050 78cm...
vertikalfiske efter gös som kanske är få förunnat att ha turen att få vara med om…
En trög eftermiddag i strålande sol och endast en liten krusning på vattenytan utan en endaste fisk i båten kan få vem som helst att tröttna på fiske och i stället gå iland och bada och njuta av det fina vädret.
Sakta åkandes runt med bensinmotorn bara för att konstatera att varenda tänkbart ställe för detta ändamål redan är upptagna får jag på lodet se en bättre fisk som står strax över botten på 10-talet meters djup, i med en markör,här skall prickskjutas…
Bensinaren stängs av, elmotorn fälls ned och vertikalspöt åker åter fram.På vägen mot markören och en liten sväng runtom så kan jag konstatera att jag har fyra fiskar,en stor rackare och tre något mindre
stående inom kanske tio gånger tio meter.Tusan, en skall man nog kunna nöta upp i alla fall…
Lättare sagt än gjort efter parkering över en av dom tar det tio minuter och ett jiggbyte innan åskan slår ned i spöt som en blixt från klar himmel,rutin är väl vad som får mig att hinna med ett ordentligt mothugg då jag redan egentligen bestämt mig för att den inte skall hugga.Tungt går det och efter ett antal minuter kan håvgarnet sluta sig runt en vacker gös som krokas av vägs och mäts och sätts åter i sjön,härligt!! Men mycket vill ha mer som bekant och det finns ju ett par till där nere…
Ett par minuter senare har jag lokaliserat en av dom och nästintill samma procedur upprepar sig…PANG…återigen en skön tung känsla
I Hayashispöt,håvning, mätning,foto och återutsättning…det tar sin lilla tid och vid en titt på klockan har en timme förflutit sedan första fisken krokades,tiden rinner fort när man har roligt….
Egentligen skall man ju sluta när det är som roligast,men vem kan sluta nu? På dom igen bara…
Denna gång tar det lite längre tid att hitta en av dom,då den flyttat sig en bit,å andra sidan belönas letandet med ett karatehugg så fort jiggen når ner till fisken…tunggung…vilken hääärlig känsla och jag fullkomligt lyser ikapp med solen,vilken jäkla tur man kan ha.
Fisken håller i stort sett samma storlek som de två andra och går igenom samma procedur innan den åter viftar adjö med stjärtfenen och återgår till sitt rätta elemente…lite surt känns det dock att konstatera att det förmodligen var de tre ”något mindre” gösarna jag haft turen att
lyckas lura.
I bilen på väg hem blir jag dock lite mer ödmjuk och inser att jag just förmodligen fått tre gösar som förmodligen de flesta inte får mer än en eller ett par tre av under hela sin fiskekarriär och varit med om något som bara ett fåtal får uppleva alls…
Lite drygt 18 kilo gös har man väl fått några gånger man varit ut,men absolut icke fördelat på endast tre fiskar och troligen kommer det heller aldrig mer att ske…tråkigt nog…för riktigt,riktigt skoj var det
och en underbar start på semestern.Denna händels visar också hur fort ett fiasko till fisketur plötsligt ändrar sig till succe...
Dessa tre gösar snittade på 6017 gram , 18050 ihop fördelat på:
5820 83cm
6180 87cm
6050 78cm...
Kommentera