Tävlingsbidrag 1 - Da_Moose - 2012 Roligaste höstfisket
Inskickat av Da_Moose
"Lätt rundlagd fiskare med vårkänslor söker dig huggvilliga gädda, gärna både lång och tjock och helst 10+. Jag gillar långa romantiska fisketurer i solnedgången. Med förhoppning om många träffar på tu man hand i min båt framöver.
Svar till: Tugga trekrok
Desperata tider kräver desperata åtgärder tänkte jag samtidigt som jag la ut kontaktannonsen på nätet.
Den senaste tidens fiske för mig hade väl inte varit något för rekordböckerna, eller möjligtvis om rekordet gick ut på att ha störst misärfaktor i sitt fiskarliv.
Säsongen inleddes med att min kinesiska skruttmotor höll på att driva mig till vansinne då jag inför varje fisketur höll på att nöta ut ett dragsnöre till motorn för att få liv i den. Med hjälp av en massa startgas och svordomar så kom vi oftast tillslut iväg.
Men väl ute på vattnet så visade det sig allt som oftast att jag nog lika gärna hade kunnat ligga hemma i soffan. Mina fångster var få och de som tillslut nappade var en aning underdimensionerade.
Men skam den som ger sig. Den kinesiska skämtmotorn byttes ut mot en 10 hästare av ett mer känt märke, det var en fyrstånkare med en sisådär 20 år på nacken. Motorn yttre var ingen skönhet och växelreglaget var utbytt till ett handtag från en ladugårdsdörr. Men det är ju insidan som räknas tänkte jag lite förnöjt för mig själv, men det borde jag inte ha gjort....
Till en början gick den bra men efter någon fisketur så började en omisskännlig lukt att sprida sig när man hade vinden i ryggen. Motorskrället läckte olja, men det var bara lite så det gick väl att leva med tänkte jag. Förövrigt så blev fångsterna med denna motor precis lika skrala som förut.
En förändring behövdes! Jag anmälde helt enkelt mig och min fiskekollega Mats till en lokal fisketävling, Umeå Pike Open, nu skulle det väl minsann börja hända saker.
I starten så råkade jag först rökförgifta halva hamnen då motorn visst drog mer olja än vad jag trodde. De hånfulla kommentarerna från alla medtävlare lät inte vänta på sig. ”Du ska inte tanka fyrtaktaren med oljeblandad soppa” och liknande okvädesord varvat med hostningar och andra gliringar gjorde som tur var inte mig berörd.
När startskottet sen väl gick så blev min lilla tvålkopp till båt halvt sänkt av svallvågorna från de andra båtarna då jag lite lägligt fått motorstopp och de andra båtarna visslade förbi samtidigt som jag svärande kämpade med att få igång motorskrället igen.
Resultatet av tävlingen blev i vanlig ordning att jag kom sist utan en enda godkänd fisk. Som en snygg avslutning på dagen då tappade jag båten från trailern när jag kört halvvägs upp på rampen. Tur att det bara var max halva startfältet som såg på, de andra kunde stående bakom båthusen bara höra först en stor duns och sedan en massa skratt.
Nä, nu var goda råd dyra. En händelselös sommar utan några sensationella fångster i båten var till ändå, eller kanske hänsynslös sommar är ett bättre valt uttryck. För mitt självförtroende fick sig en rejäl törn.
Hösten var i antågande, den underbara hösten med nattfrost och trädkronor i vackra färger. Det enda som saknades var en grön fisk i båten.
När allt kändes som tyngst så surrade jag lite med Robin i Team Mieko Norr som nyligen dragit en riktig gammelgädda på drygt 132 cm och över 14 kg. Jag nämnde inte att min sista gädda var på 13 cm lång och vägde drygt 14 gram men han kunde nog läsa mellan raderna att mitt fiske inte gått så vidare bra den sista tiden. Han förbarmade sig över min vilsna själ och lovade att ta med mig på lite seriöst gäddfiske nästkommande vecka då jag tillsammans med familjen skulle komma upp till Luleå.
Men han hade ett krav då deras vatten är topphemliga, att jag skulle åka i bagageluckan så att jag inte kunde se åt vilket håll färden bar. Men efter en tids övertalning så gick han och David med på att jag fick åka i baksätet om jag hade ögonbindel på mig under hela resan och lovade att inte tjuvkika.
Bilturen gick genom en rondell, över en älv, runt en käpp och sen under en bro. Eller om det var under en älv och runt en bro, ja skit samma. När bilen stannade så raglade jag ut från bilen och försökte återfå balansen, under tiden jag återfick fotfästet så hade Robin och David redan sjösatt båten.
Givetvis så inledde Robin starkt med att dra en gädda på första kastet, och sen ytterligare några innan David också kom igång. När de frågade om inte jag kände någon gädda så vände jag mig bort och låtsades att jag inte hörde dem. Men bannemig efter en liten stund så kände faktiskt jag också en stöt, tyvärr så var det när jag drog i ankarlinan som jag kände det. Nämligen att ankaret fastnade under ett par stenar. Suck! Efter 10 minuters bråkande så fick det bli kniven och Robin var ett ankare fattigare.
Vi beslöt oss för att prova trolling en sväng och nu var det minsann min tur att få upp en gädda. I vanlig ordning när jag får något så var det en liten ynklig gädda som precis passerade min stora vobbler i längd.
Upp med båten och på med ögonbindeln innan bilen åter rullade i en bra stund innan vi stannade till. När jag tog av ögonbindeln så stod vi vid en liten bro där de sa att vi skulle dra en snabbis. Först blev jag lite nervös men kom snabbt på att det var en snabb fisketest vi skulle göra och inte något annat.
Vi lämnade dock stället ganska snabbt med 100 gram mindre fiskeutrustning då David fiskat bort Robins älsklingsjigg.
Nästa stopp var en liten sjö omgiven av diverse berg såg det ut som när vi väl var framme och ögonbindeln togs av.
Här fiskade vi resultatlöst i ett par timmar innan jag bommade det första hugget vi hade, 1 minut senare så krokade David en 5+ firre som tyvärr gick fri efter några sekunder. Första fina fisken på hela kvällen och den går förlorad. Jag grubblade lite tyst om att det kanske var min oturs-aura som smittat av sig, men jag beslöt att inte säga något i rädsla för att bli ilandsatt på första bästa ö.
När vi tillslut gav upp fisket så tittade de lite konstigt på mig när vi stuvade in prylarna i bilen igen, såhär dåligt brukade inte deras fiske gå och det var ”säkra kort” vi varit ute på.
När jag några veckor senare pratade med Robin igen så frågade han rakt ut vad fan jag hade gjort med hans båt, den hade varit helt ren från större gäddor ändå sedan mitt sittfläsk nuddade vid hans toft. Jag låtsades givetvis som om jag var helt oförstående till hans insinueringar. Men ytterligare några veckor senare så hörde jag ryktesvägen att Robin lyckats få in sin ”mojo” i båten igen och att den då börjat leverera grovingar igen.
Robert ”No Fish” Fjällborg"
Inskickat av Da_Moose
"Lätt rundlagd fiskare med vårkänslor söker dig huggvilliga gädda, gärna både lång och tjock och helst 10+. Jag gillar långa romantiska fisketurer i solnedgången. Med förhoppning om många träffar på tu man hand i min båt framöver.
Svar till: Tugga trekrok
Desperata tider kräver desperata åtgärder tänkte jag samtidigt som jag la ut kontaktannonsen på nätet.
Den senaste tidens fiske för mig hade väl inte varit något för rekordböckerna, eller möjligtvis om rekordet gick ut på att ha störst misärfaktor i sitt fiskarliv.
Säsongen inleddes med att min kinesiska skruttmotor höll på att driva mig till vansinne då jag inför varje fisketur höll på att nöta ut ett dragsnöre till motorn för att få liv i den. Med hjälp av en massa startgas och svordomar så kom vi oftast tillslut iväg.
Men väl ute på vattnet så visade det sig allt som oftast att jag nog lika gärna hade kunnat ligga hemma i soffan. Mina fångster var få och de som tillslut nappade var en aning underdimensionerade.
Men skam den som ger sig. Den kinesiska skämtmotorn byttes ut mot en 10 hästare av ett mer känt märke, det var en fyrstånkare med en sisådär 20 år på nacken. Motorn yttre var ingen skönhet och växelreglaget var utbytt till ett handtag från en ladugårdsdörr. Men det är ju insidan som räknas tänkte jag lite förnöjt för mig själv, men det borde jag inte ha gjort....
Till en början gick den bra men efter någon fisketur så började en omisskännlig lukt att sprida sig när man hade vinden i ryggen. Motorskrället läckte olja, men det var bara lite så det gick väl att leva med tänkte jag. Förövrigt så blev fångsterna med denna motor precis lika skrala som förut.
En förändring behövdes! Jag anmälde helt enkelt mig och min fiskekollega Mats till en lokal fisketävling, Umeå Pike Open, nu skulle det väl minsann börja hända saker.
I starten så råkade jag först rökförgifta halva hamnen då motorn visst drog mer olja än vad jag trodde. De hånfulla kommentarerna från alla medtävlare lät inte vänta på sig. ”Du ska inte tanka fyrtaktaren med oljeblandad soppa” och liknande okvädesord varvat med hostningar och andra gliringar gjorde som tur var inte mig berörd.
När startskottet sen väl gick så blev min lilla tvålkopp till båt halvt sänkt av svallvågorna från de andra båtarna då jag lite lägligt fått motorstopp och de andra båtarna visslade förbi samtidigt som jag svärande kämpade med att få igång motorskrället igen.
Resultatet av tävlingen blev i vanlig ordning att jag kom sist utan en enda godkänd fisk. Som en snygg avslutning på dagen då tappade jag båten från trailern när jag kört halvvägs upp på rampen. Tur att det bara var max halva startfältet som såg på, de andra kunde stående bakom båthusen bara höra först en stor duns och sedan en massa skratt.
Nä, nu var goda råd dyra. En händelselös sommar utan några sensationella fångster i båten var till ändå, eller kanske hänsynslös sommar är ett bättre valt uttryck. För mitt självförtroende fick sig en rejäl törn.
Hösten var i antågande, den underbara hösten med nattfrost och trädkronor i vackra färger. Det enda som saknades var en grön fisk i båten.
När allt kändes som tyngst så surrade jag lite med Robin i Team Mieko Norr som nyligen dragit en riktig gammelgädda på drygt 132 cm och över 14 kg. Jag nämnde inte att min sista gädda var på 13 cm lång och vägde drygt 14 gram men han kunde nog läsa mellan raderna att mitt fiske inte gått så vidare bra den sista tiden. Han förbarmade sig över min vilsna själ och lovade att ta med mig på lite seriöst gäddfiske nästkommande vecka då jag tillsammans med familjen skulle komma upp till Luleå.
Men han hade ett krav då deras vatten är topphemliga, att jag skulle åka i bagageluckan så att jag inte kunde se åt vilket håll färden bar. Men efter en tids övertalning så gick han och David med på att jag fick åka i baksätet om jag hade ögonbindel på mig under hela resan och lovade att inte tjuvkika.
Bilturen gick genom en rondell, över en älv, runt en käpp och sen under en bro. Eller om det var under en älv och runt en bro, ja skit samma. När bilen stannade så raglade jag ut från bilen och försökte återfå balansen, under tiden jag återfick fotfästet så hade Robin och David redan sjösatt båten.
Givetvis så inledde Robin starkt med att dra en gädda på första kastet, och sen ytterligare några innan David också kom igång. När de frågade om inte jag kände någon gädda så vände jag mig bort och låtsades att jag inte hörde dem. Men bannemig efter en liten stund så kände faktiskt jag också en stöt, tyvärr så var det när jag drog i ankarlinan som jag kände det. Nämligen att ankaret fastnade under ett par stenar. Suck! Efter 10 minuters bråkande så fick det bli kniven och Robin var ett ankare fattigare.
Vi beslöt oss för att prova trolling en sväng och nu var det minsann min tur att få upp en gädda. I vanlig ordning när jag får något så var det en liten ynklig gädda som precis passerade min stora vobbler i längd.
Upp med båten och på med ögonbindeln innan bilen åter rullade i en bra stund innan vi stannade till. När jag tog av ögonbindeln så stod vi vid en liten bro där de sa att vi skulle dra en snabbis. Först blev jag lite nervös men kom snabbt på att det var en snabb fisketest vi skulle göra och inte något annat.
Vi lämnade dock stället ganska snabbt med 100 gram mindre fiskeutrustning då David fiskat bort Robins älsklingsjigg.
Nästa stopp var en liten sjö omgiven av diverse berg såg det ut som när vi väl var framme och ögonbindeln togs av.
Här fiskade vi resultatlöst i ett par timmar innan jag bommade det första hugget vi hade, 1 minut senare så krokade David en 5+ firre som tyvärr gick fri efter några sekunder. Första fina fisken på hela kvällen och den går förlorad. Jag grubblade lite tyst om att det kanske var min oturs-aura som smittat av sig, men jag beslöt att inte säga något i rädsla för att bli ilandsatt på första bästa ö.
När vi tillslut gav upp fisket så tittade de lite konstigt på mig när vi stuvade in prylarna i bilen igen, såhär dåligt brukade inte deras fiske gå och det var ”säkra kort” vi varit ute på.
När jag några veckor senare pratade med Robin igen så frågade han rakt ut vad fan jag hade gjort med hans båt, den hade varit helt ren från större gäddor ändå sedan mitt sittfläsk nuddade vid hans toft. Jag låtsades givetvis som om jag var helt oförstående till hans insinueringar. Men ytterligare några veckor senare så hörde jag ryktesvägen att Robin lyckats få in sin ”mojo” i båten igen och att den då börjat leverera grovingar igen.
Robert ”No Fish” Fjällborg"
