Inskickat av: leding
"Bästa höstfisket 2012
Min abborrmani har härjat i åratal och jag kunde bara inte se skönheten att suckta efter en stor slemmig illaluktande best som inte kämpar något förrän denna ser båten och det hemska monstret som väntar på andra sidan. Men efter många timmars arbete längs botten med jigg och vid ytan med popper utsattes jag för en molnig, regnig och vindstilla fiske dag. Abborren ville inte hugga. Jag såg hur betesfisken kokade runt om mig, vi (jag och min kusin) var placerad över ett grund. Poppern fick arbeta hårt över ytan och dess snärtande och plaskande ville inte locka till sig någon borre. En halvtimme går, timmen mynnar ut och det börjar suga i napp-nerverna.
Vi ger upp försöket på abborren och jag helt enkelt kastar mer ut från grundet.
Pang! Linan blir som en pianosträng och det lilla UL spöt får arbeta med hela dess längd, ända in till min hårt knutna hand. Mothugg, krokning och en liten gädda sitter på. Efter torra timmar är även det minsta hugget helt underbart och jag skiner upp av glädje. Efter hugget förstod vi vad som gällde för dagen.
Jag anser att abborren kan vara så uti helsicke tjurig ibland och man får locka, sporra, reta och arbeta som en full tonåring på en krog som precis gett sig fan på att ragga upp nyktra tjejer. Gäddan blev för mig något lite enklare och framför allt mer allround fiske.
Under sensommaren detta år fick jag för första gången testa på jerkning. Min första gädda krokades efter bara någon halvtimmes knyckande. Draglådan fylls nu sakta men säkert av olikt färgade jerkbaits och tafsar, som nu blivit något mer exklusiva. Tänk om storgäddan stiger på då en sliten fladentafs är ens försäkring till intim kontakt.
Jag, som nu blivit gäddtokig, och två andra tokar drog ner till Småland för att fiska på nytt vatten. Båt, ekolod, en uppsjö av fiskedrag och två spön per man senare ligger vi till sjöss och försöker hitta gäddan. Letandet ger endast några små gäddor. En av de två kompanjonerna är mycket mer insatt i gäddfiske än mig och han lär mig ständigt nya saker om hur jag skall gå till väga med fisket. Denna gång stod gäddmete på menyn och jag fick uppleva spänningen då man stirrar ögonen tårfyllda på ett skrik-färgat flöte som ena sekunden tycks vandra iväg eller försvinna ner under utan för att andra sekunden visat sig ligga på samma ställe hela tiden.
Trollat efter gädda hade jag gjort sen barnsben då jag och pappa gick upp tidigt på sommar morgonen då vinden fortfarande sov och daggen glittrade över vassen. Antalet gäddor vi fångade var inte väsentligt utan att bara jag och han var själva ute på en spegelsjö, det var viktigast. Vassen var vårt mål och att fiska ute på fritt vatten kom inte ens på tanke. Nu har plötsligt min kunskap om gäddfisket blivit upp och ner vänt. Ut på fritt vatten bar det av i den lilla Småländska sjön med ekolodets bottenbilder långsamt tickande. Jag som fick äran att vara förste styrman hade även koll på ekolodet och alltsammans var som en skattjakt. Varje gång ett stim med bananer dök upp greppade man lite hårdare om spöet med en tung wobbler dansandes under vattnet bakom båten. Bananer kommer, bananer går och ibland då en ensam större banan dyker upp får man njuta av adrenalinkicken. Men jag var ändå inte helt övertygad över att trollandet över öppet vatten skulle fungera. Fundersamma tankar dök upp mellan molnen av bananer, hur går min wobbler, var är min wobbler och kommer gäddan föredra just min färg utav de två andra som även de försöker locka upp en Madam till dans.
Pang! För någon minut sen hade båten gått över ett otroligt moln med betesfisk som täckte botten från 8 meter djup till 4 meter. Vi hade inte fått fiskkänning på hela morgonen och nu äntligen kom ett hugg. Jag blev så till mig att mothugget som skulle vara professionellt (jag är ju inte ensam i båten) liknade mer en ruggby spelares touchdown då den sista poängen är avgörande. Liggandes i båten med spöt pekandes rakt upp i luften började jag drilla min krokade fisken. ”Den är på, den är på!” Mina skratt blandades med nervösa andetag och jag oroade hela tiden över att plötsligt endast känna wobblerns tunga gung igen utan någon motståndare. Såklart vevas bara fisken, nästan utan motstånd, in till båten flytandes, men väl vid båtkanten får den nytt liv, gör några rus och kan snart bli landad. Inget monster men tillräckligt för oss att få blodad tand. För att få gäddan att komma tillbaks i vatten snabbt var inget långvarit beslut, vi ville fånga fler och det var snabbt. Den lilla fisken fick gå tillbaka, wobblerna färdas med en liten flygtur till vattenytan och trollningen efter några nya jaktlyssna gäddor fortsätter.
Dagen börjar gå mot sin ända, tummarna värker efter allt kastande och magen har aldrig knorrat så mycket. Vid land har vi förberett med grill, korv och några kalla Mariestads. Medan korven grillas förbereder vi ett till gäddmete som får glida runt ute på vattnet då vi mättar våra små monster inuti oss. Aldrig någonsin har korv med bröd smakat så gott som denna gång. Hösten står inför dörren och de sensommargröna träden börjar slå om färg. Naturen runt oss var som en stor skattkista bräddfylld med skönheter. Skogen var som av rubiner, smaragder, guld och mitt i allt detta ligger ett spegelblankt silverfat som med små rysningar utav lätta by vindar blänker i kvällssolens förgyllda strålar. Den små kyliga brisen får mig att rysa och dragkedjan åker lite längre upp mot hakan, den för även med sig lukten av våtmark, skog och os från vår grillat. Jag tar ett till bett av min korv och bränner mig lätt i gommen. Hösten är här och detta är starten på mitt seriösa gäddfisk."
"Bästa höstfisket 2012
Min abborrmani har härjat i åratal och jag kunde bara inte se skönheten att suckta efter en stor slemmig illaluktande best som inte kämpar något förrän denna ser båten och det hemska monstret som väntar på andra sidan. Men efter många timmars arbete längs botten med jigg och vid ytan med popper utsattes jag för en molnig, regnig och vindstilla fiske dag. Abborren ville inte hugga. Jag såg hur betesfisken kokade runt om mig, vi (jag och min kusin) var placerad över ett grund. Poppern fick arbeta hårt över ytan och dess snärtande och plaskande ville inte locka till sig någon borre. En halvtimme går, timmen mynnar ut och det börjar suga i napp-nerverna.
Vi ger upp försöket på abborren och jag helt enkelt kastar mer ut från grundet.
Pang! Linan blir som en pianosträng och det lilla UL spöt får arbeta med hela dess längd, ända in till min hårt knutna hand. Mothugg, krokning och en liten gädda sitter på. Efter torra timmar är även det minsta hugget helt underbart och jag skiner upp av glädje. Efter hugget förstod vi vad som gällde för dagen.
Jag anser att abborren kan vara så uti helsicke tjurig ibland och man får locka, sporra, reta och arbeta som en full tonåring på en krog som precis gett sig fan på att ragga upp nyktra tjejer. Gäddan blev för mig något lite enklare och framför allt mer allround fiske.
Under sensommaren detta år fick jag för första gången testa på jerkning. Min första gädda krokades efter bara någon halvtimmes knyckande. Draglådan fylls nu sakta men säkert av olikt färgade jerkbaits och tafsar, som nu blivit något mer exklusiva. Tänk om storgäddan stiger på då en sliten fladentafs är ens försäkring till intim kontakt.
Jag, som nu blivit gäddtokig, och två andra tokar drog ner till Småland för att fiska på nytt vatten. Båt, ekolod, en uppsjö av fiskedrag och två spön per man senare ligger vi till sjöss och försöker hitta gäddan. Letandet ger endast några små gäddor. En av de två kompanjonerna är mycket mer insatt i gäddfiske än mig och han lär mig ständigt nya saker om hur jag skall gå till väga med fisket. Denna gång stod gäddmete på menyn och jag fick uppleva spänningen då man stirrar ögonen tårfyllda på ett skrik-färgat flöte som ena sekunden tycks vandra iväg eller försvinna ner under utan för att andra sekunden visat sig ligga på samma ställe hela tiden.
Trollat efter gädda hade jag gjort sen barnsben då jag och pappa gick upp tidigt på sommar morgonen då vinden fortfarande sov och daggen glittrade över vassen. Antalet gäddor vi fångade var inte väsentligt utan att bara jag och han var själva ute på en spegelsjö, det var viktigast. Vassen var vårt mål och att fiska ute på fritt vatten kom inte ens på tanke. Nu har plötsligt min kunskap om gäddfisket blivit upp och ner vänt. Ut på fritt vatten bar det av i den lilla Småländska sjön med ekolodets bottenbilder långsamt tickande. Jag som fick äran att vara förste styrman hade även koll på ekolodet och alltsammans var som en skattjakt. Varje gång ett stim med bananer dök upp greppade man lite hårdare om spöet med en tung wobbler dansandes under vattnet bakom båten. Bananer kommer, bananer går och ibland då en ensam större banan dyker upp får man njuta av adrenalinkicken. Men jag var ändå inte helt övertygad över att trollandet över öppet vatten skulle fungera. Fundersamma tankar dök upp mellan molnen av bananer, hur går min wobbler, var är min wobbler och kommer gäddan föredra just min färg utav de två andra som även de försöker locka upp en Madam till dans.
Pang! För någon minut sen hade båten gått över ett otroligt moln med betesfisk som täckte botten från 8 meter djup till 4 meter. Vi hade inte fått fiskkänning på hela morgonen och nu äntligen kom ett hugg. Jag blev så till mig att mothugget som skulle vara professionellt (jag är ju inte ensam i båten) liknade mer en ruggby spelares touchdown då den sista poängen är avgörande. Liggandes i båten med spöt pekandes rakt upp i luften började jag drilla min krokade fisken. ”Den är på, den är på!” Mina skratt blandades med nervösa andetag och jag oroade hela tiden över att plötsligt endast känna wobblerns tunga gung igen utan någon motståndare. Såklart vevas bara fisken, nästan utan motstånd, in till båten flytandes, men väl vid båtkanten får den nytt liv, gör några rus och kan snart bli landad. Inget monster men tillräckligt för oss att få blodad tand. För att få gäddan att komma tillbaks i vatten snabbt var inget långvarit beslut, vi ville fånga fler och det var snabbt. Den lilla fisken fick gå tillbaka, wobblerna färdas med en liten flygtur till vattenytan och trollningen efter några nya jaktlyssna gäddor fortsätter.
Dagen börjar gå mot sin ända, tummarna värker efter allt kastande och magen har aldrig knorrat så mycket. Vid land har vi förberett med grill, korv och några kalla Mariestads. Medan korven grillas förbereder vi ett till gäddmete som får glida runt ute på vattnet då vi mättar våra små monster inuti oss. Aldrig någonsin har korv med bröd smakat så gott som denna gång. Hösten står inför dörren och de sensommargröna träden börjar slå om färg. Naturen runt oss var som en stor skattkista bräddfylld med skönheter. Skogen var som av rubiner, smaragder, guld och mitt i allt detta ligger ett spegelblankt silverfat som med små rysningar utav lätta by vindar blänker i kvällssolens förgyllda strålar. Den små kyliga brisen får mig att rysa och dragkedjan åker lite längre upp mot hakan, den för även med sig lukten av våtmark, skog och os från vår grillat. Jag tar ett till bett av min korv och bränner mig lätt i gommen. Hösten är här och detta är starten på mitt seriösa gäddfisk."
