Porsisjöarna (Vuollerim)

[Gestur]

Någon som har varit vid Porsisjöarna utanför Vuollerim och som kan svara på om det är värt ett besök? Jag fiskar med haspel (spinnare och mete) och tänkte tälta (sannolikt bara en natt). Hur djupa är sjöarna ungefär? Är det folkrikt eller är det möjligt att få sitta för sig själv?

Utifrån porsisjoarna.se verkar det vara ett fint ställe så jag blir ju lite sugen. Alla inspel är välkomna!

/Gestur

[Gestur]

Hm, här blev man inte mycket klokare. Jag åker i morgon ändå. Kanske återvänder med en liten rapport om någon är intresserad. Skitfiske på er!

[Gestur]

Porsisjöarna visade sig vara en liten pärla! Ett system av småsjöar och tjärnar, samt den lilla Pullisbäcken som rinner igenom hela området. Flera av sjöarna når man med bil, men ett par av dem måste man gå lite för att komma till. Jag hade tänkt att tälta, men efter att ha stött på en björn vid Pajkajaur - den sjön jag tänkte tälta vid - så tappade jag lusten för det. Det var en pulshöjande upplevelse som förstås blev höjdpunkten på turen. Den dök upp bara 20 meter i från mig i snåret och vi blev förmodligen lika rädda båda två, åtminstone skiljdes vi åt lika snabbt som vi möttes. Jag behövde inte ligga i tält tack och lov, eftersom en av de båda stugorna var ledig. (Stugorna hyr man för en billig peng, den ena har två bäddar och den andra uppemot tolv tror jag. Vid den stora byggs det tydligen även en bastu!) Jag hyrde lilla stugan vid Kojsjön. Den var enkel och mysig, och innehåll ett par mygg för mycket för att skönhetssömnen skulle bli total.

Jag fiskade i Pajkajaur, Filipssjön, Kojsjön, Dövattnet och Nietsakträsk. Jag hade tänkt att pröva Kalsokträsk och Långträsk också, men en man jag mötte sade att det var dåligt fiske där eftersom det inte var satt ut någon fisk där på ett tag. Eller så ville han bara ha fisken själv . Lördagen blev ganska slö dag, med mer pilsner i solen än faktiskt fiske (skäms en aning, även om pilsner i solen också var ett syfte med resan), men söndagen var mer aktiv.

Fisket var svårt. Jag körde med spinnare och maskmete, och även om det vakade duktigt vid de flesta sjöar jag prövade, så var det praktiskt taget bara småabborrar som nappade. Undantaget var Dövattnet där jag fick upp en ganska fin öring på spinnare. Bara några kast senare hade jag en annan på kroken som dock släppte. Den var inte fullt lika stor men förmodligen över de 30 centimeter som är minimåttet för ädelfisk. Vattnet i Dövattnet är så klart att jag utan problem kunde se fisken säkert tio meter ut i vattnet.

Öringen tillagades som lunch tillsammans med färskpotatis, purjolök och gräddfil innan jag for hemåt. Helhetsintrycket är mycket gott! Det var ett välskött område, med flera vindskydd och grillplatser (några även med vedförråd!). Varje år sätts det ut fisk, men det varierar tydligen i vilka sjöar det sätts ut, så fiskechanserna varierar nog också. Det var lite folk där, så det gick fint att hålla sig helt för sig själv, men möjligheten att träffa andra fiskare fanns också. Det är kanske inget ställe man åker till om man kommer långväga ifrån, men två timmar från Luleå var klart överkomligt, och är man i närheten så är det helt klart värt ett besök. Se upp med björnen vid Pajkajaur bara.