I lördagskväll passade jag och tjejen på att testa fiskevattnen. Som vanligt var förväntningarna högt ställda när vi klev in i lilla asfaltsråttan (Suzuki Swift) och rullade ut på Gålö.
Precis när vi kom fram till vår favoritspot så ser vi en stor bil framför oss, som till vår stora fasa svänger in på grusvägen ner mot fiskestället
När vi kommer fram inser vi att det är två bilar och totalt 11 personer som kom dit före oss. Artig som man är så tog vi god tid på oss att plocka ut våra spön och väskor (vilket i vanliga fall tar ca 10 sekunder) så att de som kom till platsen först skulle ha möjlighet att välja först. De andra tog däremot ännu godare tid på sig att plocka iordning sina saker, så vi tröttnade och gick först ut på klipporna, med resoluta steg mot våra favoritplatser.
"De andra" gick iväg längre bort på klipporna, och vi började nöta av vattnet med olika beten. Tyvärr var det ingen fisk där som ville hugga, vare sig i ytan eller längs botten. Våra vänner som gått iväg längre bort på klipporna fick både det ena och det andra på sina tackel, men eftersom de mest skrattade och ropade "salate" så tror jag inte att de fick så mycket fisk.
Rätt vad det är så brakar det till o skogen bakom oss, och det kommer ännu mer folk. Den här gången så är det en stor chilensk familj som kommit ut på klipporna för att elda och mysa. De undrade om de störde oss och om det var ok att elda bakom oss, och då vi redan beslutat oss för att söka andra jaktmarker så var det ju inga problem. Iofs kan man undra över dubbelfelet att elda på klippor när det är eldningsförbud, men det bekom inte dem.
Vi drog iväg lite längre bort, mittemot en fågelkoloni. Det är verkligen sjukt vad de skränar. Bitvis lät det dessutom mer som hundar och apor än måsar...
Det fanns en hel del småfisk i vattenytan, men inget som ville ta på våra beten. Det var dessutom en hel del olika sjögrässorter där
Efter ett tag så kändes det som om måsarna skrattade åt oss, och efter ytterligare 30 kast började jag ta det personligt. När jag seriöst började överväga att sätta på ett blysänke och kasta över för att tysta några av måsarna (alltid prickar man något) så kändes det bättre att bryta upp och åka hem.
Återigen en fisketur till Gålö där man bomfiskat. Nåja, börjar få bra koll på vissa ställer och erfarenhet är nog bra att h atill höstfisket.
På vägen hem började bilen låta konstigt. När Tess (min tjej) släppte gasen så accellererade bilen ändå, och motorn började rusa av sig själv, trots att hon inte gasade. Rätt vad det var så började motorn tokrusa, och det gick inte att få stopp på det med annat än att stänga av den.
Motorstopp halvvägs mellan gålö och västerhaninge, vid 23 tiden. Ingen gatlykta i närheten och enbart små ficklampor att lysa med. Idealiskt tillfälle att lära sig mer om motorer
Jag han konstatera att det var något fel på gasvajern, eller att något släppt så att vajern inte gick tillbaka som den skulle när vi killar hoppade ur en bil som stannade. Då de hade betydligt bättre koll på motorer än vad jag har (jag kan ingenting så det kanske inte är någon måttstock) så kunde de snabbt konstatera att det var gasvajern som fastnade.
De rådde oss att "tuffa hem på tomgång utan att röra gasen". Sagt å gjort, Tess satte sig bakom ratten och startade motorn. Motorn tokrusade inte så vi kände oss säkra att lägga i en växel och rulla iväg.
Därefter skedde den mest absurda bilresa jag någonsin gjort. Tuffandes på tomgången rullade vi ibland nästan ända upp till 20 km/h. För det mesta gick det långsammare. Det enda vettiga var att skratta åt situationen, och vi skrattade som besatta nästan. Roligast var de bilar som körde upp jämsides med oss och tokglodde in i kupen. Vi bara vinkade och skrattade ännu mer
Det finns några uppförsbackar på hemvägen och där var vi tvugna att lägag i ettan, annars gick det ganska bra att rulla på både 2:an och 3:an, fast det tog ju en bra stund.
Väl hemma, en timme senare än vi tänkt oss så var det bara att lägga upp fiskegrejerna på tork och skratta åt ytterligare ett galet fiskeäventyr.
Som sagt, erfarenheter blir bra att ha till höstfisket, fast jag har svårt att se hur vi skall applicera denna erfarenhet...
Nu står det 6 - 0 till fiskarna runt Gålö. Någongång skall det väl lyckas?
Precis när vi kom fram till vår favoritspot så ser vi en stor bil framför oss, som till vår stora fasa svänger in på grusvägen ner mot fiskestället
När vi kommer fram inser vi att det är två bilar och totalt 11 personer som kom dit före oss. Artig som man är så tog vi god tid på oss att plocka ut våra spön och väskor (vilket i vanliga fall tar ca 10 sekunder) så att de som kom till platsen först skulle ha möjlighet att välja först. De andra tog däremot ännu godare tid på sig att plocka iordning sina saker, så vi tröttnade och gick först ut på klipporna, med resoluta steg mot våra favoritplatser.
"De andra" gick iväg längre bort på klipporna, och vi började nöta av vattnet med olika beten. Tyvärr var det ingen fisk där som ville hugga, vare sig i ytan eller längs botten. Våra vänner som gått iväg längre bort på klipporna fick både det ena och det andra på sina tackel, men eftersom de mest skrattade och ropade "salate" så tror jag inte att de fick så mycket fisk.
Rätt vad det är så brakar det till o skogen bakom oss, och det kommer ännu mer folk. Den här gången så är det en stor chilensk familj som kommit ut på klipporna för att elda och mysa. De undrade om de störde oss och om det var ok att elda bakom oss, och då vi redan beslutat oss för att söka andra jaktmarker så var det ju inga problem. Iofs kan man undra över dubbelfelet att elda på klippor när det är eldningsförbud, men det bekom inte dem.
Vi drog iväg lite längre bort, mittemot en fågelkoloni. Det är verkligen sjukt vad de skränar. Bitvis lät det dessutom mer som hundar och apor än måsar...
Det fanns en hel del småfisk i vattenytan, men inget som ville ta på våra beten. Det var dessutom en hel del olika sjögrässorter där
Efter ett tag så kändes det som om måsarna skrattade åt oss, och efter ytterligare 30 kast började jag ta det personligt. När jag seriöst började överväga att sätta på ett blysänke och kasta över för att tysta några av måsarna (alltid prickar man något) så kändes det bättre att bryta upp och åka hem.
Återigen en fisketur till Gålö där man bomfiskat. Nåja, börjar få bra koll på vissa ställer och erfarenhet är nog bra att h atill höstfisket.
På vägen hem började bilen låta konstigt. När Tess (min tjej) släppte gasen så accellererade bilen ändå, och motorn började rusa av sig själv, trots att hon inte gasade. Rätt vad det var så började motorn tokrusa, och det gick inte att få stopp på det med annat än att stänga av den.
Motorstopp halvvägs mellan gålö och västerhaninge, vid 23 tiden. Ingen gatlykta i närheten och enbart små ficklampor att lysa med. Idealiskt tillfälle att lära sig mer om motorer
Jag han konstatera att det var något fel på gasvajern, eller att något släppt så att vajern inte gick tillbaka som den skulle när vi killar hoppade ur en bil som stannade. Då de hade betydligt bättre koll på motorer än vad jag har (jag kan ingenting så det kanske inte är någon måttstock) så kunde de snabbt konstatera att det var gasvajern som fastnade.
De rådde oss att "tuffa hem på tomgång utan att röra gasen". Sagt å gjort, Tess satte sig bakom ratten och startade motorn. Motorn tokrusade inte så vi kände oss säkra att lägga i en växel och rulla iväg.
Därefter skedde den mest absurda bilresa jag någonsin gjort. Tuffandes på tomgången rullade vi ibland nästan ända upp till 20 km/h. För det mesta gick det långsammare. Det enda vettiga var att skratta åt situationen, och vi skrattade som besatta nästan. Roligast var de bilar som körde upp jämsides med oss och tokglodde in i kupen. Vi bara vinkade och skrattade ännu mer
Det finns några uppförsbackar på hemvägen och där var vi tvugna att lägag i ettan, annars gick det ganska bra att rulla på både 2:an och 3:an, fast det tog ju en bra stund.
Väl hemma, en timme senare än vi tänkt oss så var det bara att lägga upp fiskegrejerna på tork och skratta åt ytterligare ett galet fiskeäventyr.
Som sagt, erfarenheter blir bra att ha till höstfisket, fast jag har svårt att se hur vi skall applicera denna erfarenhet...
Nu står det 6 - 0 till fiskarna runt Gålö. Någongång skall det väl lyckas?
Kommentera