Det var ett tag sen jag var här, mest beroende på att det finns så mycket annat att fylla ett liv med men nu när det varken är is eller öppet vatten så... tittade jag in....
Det var många intressanta trådar här och många knyter om kringa samma ämne.
EN intressant aspekt är hetsjakten mot yrkesfiskare. Det enda som driver den är mottot "det är aldrig ens eget fel", ja, något annat kan jag inte se.
Hur är det möjligt att fiska så mycket och ändå inte spela någon som helst roll? Hur kan man ens tro på det resonemanget? Jag tar upp fisk men, det är ju bara en droppe i det beryktade havet...? Tio torskar över fem kilo är ju ingenting mot vad en trålare skulle ta upp... så jag kan fortsätta fiska.
Det intressantaste är ju att vi SPORTfiskare inte generar oss speciellt mycket (ja, jag skriver "vi" för i viss mån är jag ju delaktig, jag fiskar, alltså spelar jag roll). Får vi inte stor fisk i vårt närområde far vi gladeligen bort till andra ställen och fiskar där. Länge leve havsfisket i Norge till exempel... ända tills yrkesfisket fiskat bort bestånden då vill säga. För, det "lilla" som sportfiskarna tar kan ju knappas märkas...
Visserligen har ju harr- och öringbestånd kollapsat i sportfiskets framfart men det var ju förr, innan allmänheten var "upplyst" om caC&R...
Och visst finns det arter som BEVISLIGEN inte klarar av C&R men det KÄNNS ju bra att ha släppt tillbaka den...
Och fiska på lekfisk? Fy fan säger jag, bara en yrkesfiskare skulle göra något sådant... nej just ja... sportfiskare gör ju OCKSÅ det... i vilket tillstånd har "bubblan" varit i när hon varit uppe å vänt? VARFÖR har man konsekvent fiskat under lektiden då? Och det är ju inte det enda exemplet...
Istället för att klanka ned på alla andra som inte delar ens åsikter borde man kanske rannsaka sig själv och sina uppsåt. Hur kåt är jag på att få nytt rekord på sutare? Jag har förstått att det stora flertalet här (?) strävar efter att få så stor fisk som möjligt. Ett strävande som jag själv aldrig riktigt förstått men så är jag ju lite gammalmodig också... för mig räcker det att fiska... få fisk eller bara lyssna på livet som hela tiden fortgår. Jag kan förnimma det fascinerande i att få en stor fisk men det är inget som jag själv strävar efter. Fiske är för mig något helt annat, det är religion, det är heligt.
Jag är inte bäst, på något sätt. jag försöker leva som jag lär, det är inte alltid lätt men jag strävar efter att försöka... jag kräver inte att ni heller ska göra det men jag uppmanar ert intellekt att undersöka era motiv.
Det var många intressanta trådar här och många knyter om kringa samma ämne.
EN intressant aspekt är hetsjakten mot yrkesfiskare. Det enda som driver den är mottot "det är aldrig ens eget fel", ja, något annat kan jag inte se.
Hur är det möjligt att fiska så mycket och ändå inte spela någon som helst roll? Hur kan man ens tro på det resonemanget? Jag tar upp fisk men, det är ju bara en droppe i det beryktade havet...? Tio torskar över fem kilo är ju ingenting mot vad en trålare skulle ta upp... så jag kan fortsätta fiska.
Det intressantaste är ju att vi SPORTfiskare inte generar oss speciellt mycket (ja, jag skriver "vi" för i viss mån är jag ju delaktig, jag fiskar, alltså spelar jag roll). Får vi inte stor fisk i vårt närområde far vi gladeligen bort till andra ställen och fiskar där. Länge leve havsfisket i Norge till exempel... ända tills yrkesfisket fiskat bort bestånden då vill säga. För, det "lilla" som sportfiskarna tar kan ju knappas märkas...
Visserligen har ju harr- och öringbestånd kollapsat i sportfiskets framfart men det var ju förr, innan allmänheten var "upplyst" om caC&R...
Och visst finns det arter som BEVISLIGEN inte klarar av C&R men det KÄNNS ju bra att ha släppt tillbaka den...
Och fiska på lekfisk? Fy fan säger jag, bara en yrkesfiskare skulle göra något sådant... nej just ja... sportfiskare gör ju OCKSÅ det... i vilket tillstånd har "bubblan" varit i när hon varit uppe å vänt? VARFÖR har man konsekvent fiskat under lektiden då? Och det är ju inte det enda exemplet...
Istället för att klanka ned på alla andra som inte delar ens åsikter borde man kanske rannsaka sig själv och sina uppsåt. Hur kåt är jag på att få nytt rekord på sutare? Jag har förstått att det stora flertalet här (?) strävar efter att få så stor fisk som möjligt. Ett strävande som jag själv aldrig riktigt förstått men så är jag ju lite gammalmodig också... för mig räcker det att fiska... få fisk eller bara lyssna på livet som hela tiden fortgår. Jag kan förnimma det fascinerande i att få en stor fisk men det är inget som jag själv strävar efter. Fiske är för mig något helt annat, det är religion, det är heligt.
Jag är inte bäst, på något sätt. jag försöker leva som jag lär, det är inte alltid lätt men jag strävar efter att försöka... jag kräver inte att ni heller ska göra det men jag uppmanar ert intellekt att undersöka era motiv.




Kommentera