olika drags betydelse

[minken]

undrar lite vad ni andra tycker..
själv så har jag faktiskt inte märkt att något drag är bättre än något annat när gäddan är på hugget tycker dem slänger sig över i stort sett vad som helst!är iof lite annat när dem är köldstela osv...

[BeBest]

Njaaa..

Jag har framför allt två säkra gäddproducenter. Skeddraget och Utödraget i Bete:s version. När vattnet är kallt har skeddraget klart övertag på Utö men bägge rockar röven av alla vobbler jag prövat. (SW, Bomber, ShadRap, FatRap och RattlingShadRap.) Sommartid kan en stilla rodd silver Ripplinredfin ge hyfsade gäddor. Även det stora draget Heron kan ge en och annan mindre höstgädda. Skeddraget, Utödraget och Heron har olika aktion i vattnet. Vill inte gäddorna ha det ena får de titta på nästa och nästa till de öppnar käften!

Jag anser att formen och framför allt gången har betydelse och den kommer ur betets utformning och fiskarens teknik. Färgen är också viktig för att tilta fiskhjärnan.. Orange/självlysande vit är överlägset de färger som gäller på sommaren.

[Foppa]

Självklart har draget inte så stor betydelse när fisken är på hugget, det har det inte för nån fisk!

Gäddor är sällan särskilt kräsna, det gäller mer att hitta ett drag som passar situationen, dvs djupgående och sånt.

[MastaPike]

presentation är allt.

[ljohan]

När fisket är trögt kan små detaljer göra skillnad.
Annars spelar det ingen större roll.

[Hippo]

Tja vi fiskar är väl modemedvetna precis som alla andra. Kolla bara på jerktrenden som endast är några år gammal. Först var det Piggen alla skulle ha, sedan Mantan, Slidern och i dagsläget är det Buster Jerk alla snackar om som "måstebetet". Bara att glo i sin egna draglåda och inse att större delen används inte...men upplevdes som livsnödvändiga när man fingrade på dem i butiken...nä som någon sa, presentation samt att verkligen lära sig betets egenskaper, det är nog den rätta vägen. Men som alla vet, den som har den tyngsta betesboxen när man släpper rullatorn o lämnar jordelivet, han är kung.

[BeBest]

Jo Hippo fisket har sina trender. Somliga varar inte så länge, andra är lika seglivade som ålar. på 70-talet var det mete till förb…! Det handlade om hur man gjorde flöten av svanfjädrar och spöhållare och mäskslungor och odlade spyflugor. Och så metade man mört och id och stäm och vimma och Gud vet allt.
Så blev det populärt med gäddfiske och jättewobblers och instruktioner i hur man snidade till topomarkörer och dränkte flytwobbers.
Under tiden hade ekoloden utvecklats till att ge en begriplig bild och fått överkomliga priser och då var det havsfiske som gällde och torsk- och haj- och sej- och hejsansvejsanexpeditioner härs och tvärs från Nordsjön till södra Östersjön.
Sen blev det flugfiske. Det gick inte att öppna en fisketidning utan att få en nacke i halsen. Och det var tafsar och tippar och toppar och tuppar och kol och stål och nickelsilver och rosenträ.
För två år sen var det trolling nu ska man jerka offentligt. Snart är det bara karp som gäller och så börjar det om igen.
Det är bara att hänga med och snappa åt sig den info, som ges. Man vet aldrig när man kommer att behöva den.
Jag målade mina mest framgångsrika gäddrag i neonfärger och skrattade åt sjuttiotalets metprylar men i bl.a. FJ fick jag veta hur de var tänkta att fungera. I dag är det en ovärderlig kunskap för mig när jag är på fjällfiske.