Hugget häftigast!

[saiko]

Som rubriken så tycker jag själva hugget är det häftigaste och det som ger största adrenalinkicken.Jag är lite oförstående att fiska med agn på utsatta spön.Tycker jag tappar lite av spänningen när jag inte får känna själva hugget.Kör jag med båt har jag spöt i handen.Ibland kan jag ha 2spön men häller då i båda för att känna när det hugger.Sätter aldrig ut spön vid en tjärn och lämnar det.Anglar eller ismetar med flera spön gör jag inte heller.Visst kan det vara en tjusning att sitta vid en eld och grilla korv samtidigt som angeldonen är laddade.Men jättespännande blir det aldrig.Eller vad tycker ni?

[MarwinD]

Håller med till viss del att hugget är fantastiskt roligt. Men har faktiskt börjat meta mer och mer, framför allt efter gädda. Att se ett flöte börja guppa mer och mer och till sist dyka är en riktigt adrenalinhöjare!

[Sebring]

Jag tror, eller i alla fall för mig, så är situationen avgörande för spänningen. Det kan vara stalking på en karp med flytbröd, torrfluga efter en harr, jerkbait utanför en vik, vid lägerelden med tre spön för sutare, i stolen vid ismetet, i båten på djupriggen, vertikalfiske pelagiskt eller på botten, och på bryggan efter någon abborrpinne tillsammans med min grabb. Jag har efter kommit fram till att det inte finns någon speciell metod som dominerar spänningskurvan, alla metoder har sin tjusning. Kanske bygger jag förväntan inför det fiske jag kommer att bedriva? För visst är det tre olika typer av spänning jag pratar om?

1. Att se fisken (prickskytte med ekolod, flugfiske efter vak, stalking efter simmande fisk), hålla andan och hoppas att presentationen fungerar.
2. Att hålla i spöet kasta och plötsligt känna rycket.
3. Att sitta i väntan, själv eller med vänner och plötsligt upptäcka nappet (mete i olika former och trollingfiske).

Det kanske är upp till var och en att bedöma, men för mig är fiske inte enbart att dra på storfisken. Det innebär även en naturupplevelse, förväntningar, hårt arbete och slit (tro mig jag har cyklat till Harrokjauratj) tystnad, och inte minst att avnjuta en härlig middag. Segerns sötma kan ha olika nyanser. Citronpeppar, foto, ett namn i en lista, ära och erkännande, en guldnål, vem är jag att avgöra vad som passar andra. Faktum är att vi alla fiskar för vår egen del, inte för någon annans och framför allt inte för fiskens. Vi hittar kanske vårt guldkorn, eller så gjuter vi en vacker ring med oilka ädelstenar.

[storafiskarn]

håll i spöet när du ismetar då kanske inte alla men ett iallafall

[Sir Fish-a-lot]

Det bästa för mig är att fiska med matchspöt. Hålla linan spänd under vattenytan och se flötet röra sig (dyka,lägga sig på ytan, darra till... beroende på upptackling) sedan lyfta spöt åt sidan för en säker krokning. När man känner en ordentlig tyngd i andra änden eller en rusning kommer adrenalinet.

Men som Sebring så väl beskrev det så finns olika typer av spänning.

Hjärtat kan bulta lite extra när en sutare eller karp rullar precis där du nyligen mäskat, sutarbubblorna infinner sig eller en stor fisk förflyttar sig så vattnet rör sig.

[Perragreven]

Jomen nog fan vill man hålla i spöt när det hugger! ;-)

[Nettel]

Visst är huggen sjukt spännande... speciellt häftigt om man ser det vid ytan. Men en pirrig fight med monsterfirren är också en riktig knäskakare.

1. Ythugg
2. Långdragen fight med luftsprång osv

Sen finns det ju andra häftiga tillfällen som t.ex:

1. Flötet tvärdyker
2. Trollingspöt böjer sig rejält
3. Djupriggen löser ut

Fiske är fullt med spänning

[Jock Scott]

När man ser vaken börja närma sig torr flugan. Och plötsligt sugs den ned!

Plogen som närmar sig flugan i express fart typ "Hajen" filmerna.

När det suger i tungt när en storr borre t.ex. kliver på pirken när man pimplar.

[C4rlsson]

Jag tror, eller i alla fall för mig, så är situationen avgörande för spänningen. Det kan vara stalking på en karp med flytbröd, torrfluga efter en harr, jerkbait utanför en vik, vid lägerelden med tre spön för sutare, i stolen vid ismetet, i båten på djupriggen, vertikalfiske pelagiskt eller på botten, och på bryggan efter någon abborrpinne tillsammans med min grabb. Jag har efter kommit fram till att det inte finns någon speciell metod som dominerar spänningskurvan, alla metoder har sin tjusning. Kanske bygger jag förväntan inför det fiske jag kommer att bedriva? För visst är det tre olika typer av spänning jag pratar om?


1. Att se fisken (prickskytte med ekolod, flugfiske efter vak, stalking efter simmande fisk), hålla andan och hoppas att presentationen fungerar.
2. Att hålla i spöet kasta och plötsligt känna rycket.
3. Att sitta i väntan, själv eller med vänner och plötsligt upptäcka nappet (mete i olika former och trollingfiske).

Det kanske är upp till var och en att bedöma, men för mig är fiske inte enbart att dra på storfisken. Det innebär även en naturupplevelse, förväntningar, hårt arbete och slit (tro mig jag har cyklat till Harrokjauratj) tystnad, och inte minst att avnjuta en härlig middag. Segerns sötma kan ha olika nyanser. Citronpeppar, foto, ett namn i en lista, ära och erkännande, en guldnål, vem är jag att avgöra vad som passar andra. Faktum är att vi alla fiskar för vår egen del, inte för någon annans och framför allt inte för fiskens. Vi hittar kanske vårt guldkorn, eller så gjuter vi en vacker ring med oilka ädelstenar.

Håller helt med! Mycket välskrivet!!

[Macke85]

Det häftigaste och mest adrenalinhöjande jag varit med om,
var när det kom en så sjukt stor attack på ytfiske (popper) 3-4 ggr på raken!!

Adrenalinet tog över och panikvev inträffade så missade ju givetvis fisken

dom övriga som satt i båten var minst lika mycke uppe i varv som jag var, om inte värre .