Igår kväll bestämde jag mig för att testa morgonfiske och farsan var inte sen att haka på men var lite tveksam till den valda sjön, med lite övertalning fick jag min vilja genom. 06:15 var jag framme vid mitt barndomshem och vi packade i grejerna och kopplade på båten. Strax efter 7 var vi ute på sjön som idag var blåsig med vind från sydost och solen gömde sig bakom molnen. Letar först fisk på det ställe jag sett fisk på de två tidigare turerna till sjön i år, men hittar ingen fisk här. Hittar fisk på ett nytt ställe, men vinden gör att jiggen och gösen inte blir kvar på skärmen vilket resulterar i att fisken försvinner spårlöst, skumt, blev den rädd?
Bestämmer mig för att fiska en ny djupkant där vinden ligger på, där brukar det ju samlas både smått och gott. Botten går från 16m upp till 10m och mitt i branten på 12m djup hittar jag några fina ekon. Båten är felvänd och det är svårt att få till presentationen. En svetslåga på SI indikerar fin fisk och efter lite lirkande får jag in fisken på skärmen, bromsar upp och släpper rakt och fint ned på fisken som från instruktionsboken. Fisken stiger sakta upp till jiggen och stannar. Skit också tänker jag och vevar reflexmässigt upp jiggen några decimeter, då SMÄLLER det i mitt nyköpta Edge 3776 Vertical Jigging 21-40g. Mothuggen sitter och ryggraden i spöt sätter kroken fint. Spöt får en sådär härlig böj och jag känner att det är något finare i andra änden. Det**gungar fint i spöt och jag måste hålla med mannen bakom spöt, Jörgen Larsson, att trots bra ryggrad i spöt så finns där otroligt mycket känsla också som kommer fram i drillningen, många spön på marknaden är faktiskt rätt påkiga idag, dock ej detta spö. Fisken vägrar komma upp till ytan, jag blir övertygad att gäddan sitter på kroken då den gungar på bra där nere och nu rusar fisken och tar lina också. Längden på spöt gör drillningen lättare som brukar kunna bli knivigare med för kort spö som några vertikalpön på marknaden är. Fisken kommer upp till ytan en bit bort från båten, jag kan först inte se vad det är för sort, är inställt på sjövarg. När fisken kommer lite närmare ser jag en guldbrun skönhet och den vita buken, “JÄKLAR vilken gös” utbrister jag och kommenderar farsan att ta fram den för året nya håven från BFT. Gösen gillar inte alls att närma sig båten och vill inte mot håven, den rullar och rusar om vartannat. Till slut får vi in henne i håven och lyckan är total.
Farsan håller håven och låter skönheten vila i vattnet medan jag riggar vågnätet och nollställer min Electro Samson digitalvåg. Tar ett gälgrepp och lossar jiggen som inte är något mindre än en hemmagjord kreation av Joakim “Z-bait” Larsson, en 22cm stor Fat-Tail i färgen “ghost/champagne. Vikten pendlar mellan 7,5-7,6kg och vi bestämmer vikten till 7,55 och en nytt PB på gös är ett faktum. En storgös från självaste Hälsingland och lyckan är obeskrivlig, allt slit har betalat sig och jag har äntligen bevisat att våra vatten håller stor gös och som med rätt fiskemetod och massa tålamod också låter sig fångas. Efter några snabba foton med min Iphone då jag*typiskt nog*glömt systemkameran hemma så får hon gå tillbaka till sin rätta miljö. Vi måste vara rädda om dessa stora gamla gösar, det är dessa individer som lägger i särklass mest rom och är så viktiga för ett vattens reproduktion. Det är dessa individer som bär på bäst gener och om detta inte är argument nog så är inte dessa gamla fiskar inte de bästa matfiskar heller. Nästa gång väger hon ännu mer. Nu börjar jakten på 8-kilosgösen, jag vet att den går där
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Bestämmer mig för att fiska en ny djupkant där vinden ligger på, där brukar det ju samlas både smått och gott. Botten går från 16m upp till 10m och mitt i branten på 12m djup hittar jag några fina ekon. Båten är felvänd och det är svårt att få till presentationen. En svetslåga på SI indikerar fin fisk och efter lite lirkande får jag in fisken på skärmen, bromsar upp och släpper rakt och fint ned på fisken som från instruktionsboken. Fisken stiger sakta upp till jiggen och stannar. Skit också tänker jag och vevar reflexmässigt upp jiggen några decimeter, då SMÄLLER det i mitt nyköpta Edge 3776 Vertical Jigging 21-40g. Mothuggen sitter och ryggraden i spöt sätter kroken fint. Spöt får en sådär härlig böj och jag känner att det är något finare i andra änden. Det**gungar fint i spöt och jag måste hålla med mannen bakom spöt, Jörgen Larsson, att trots bra ryggrad i spöt så finns där otroligt mycket känsla också som kommer fram i drillningen, många spön på marknaden är faktiskt rätt påkiga idag, dock ej detta spö. Fisken vägrar komma upp till ytan, jag blir övertygad att gäddan sitter på kroken då den gungar på bra där nere och nu rusar fisken och tar lina också. Längden på spöt gör drillningen lättare som brukar kunna bli knivigare med för kort spö som några vertikalpön på marknaden är. Fisken kommer upp till ytan en bit bort från båten, jag kan först inte se vad det är för sort, är inställt på sjövarg. När fisken kommer lite närmare ser jag en guldbrun skönhet och den vita buken, “JÄKLAR vilken gös” utbrister jag och kommenderar farsan att ta fram den för året nya håven från BFT. Gösen gillar inte alls att närma sig båten och vill inte mot håven, den rullar och rusar om vartannat. Till slut får vi in henne i håven och lyckan är total.
Farsan håller håven och låter skönheten vila i vattnet medan jag riggar vågnätet och nollställer min Electro Samson digitalvåg. Tar ett gälgrepp och lossar jiggen som inte är något mindre än en hemmagjord kreation av Joakim “Z-bait” Larsson, en 22cm stor Fat-Tail i färgen “ghost/champagne. Vikten pendlar mellan 7,5-7,6kg och vi bestämmer vikten till 7,55 och en nytt PB på gös är ett faktum. En storgös från självaste Hälsingland och lyckan är obeskrivlig, allt slit har betalat sig och jag har äntligen bevisat att våra vatten håller stor gös och som med rätt fiskemetod och massa tålamod också låter sig fångas. Efter några snabba foton med min Iphone då jag*typiskt nog*glömt systemkameran hemma så får hon gå tillbaka till sin rätta miljö. Vi måste vara rädda om dessa stora gamla gösar, det är dessa individer som lägger i särklass mest rom och är så viktiga för ett vattens reproduktion. Det är dessa individer som bär på bäst gener och om detta inte är argument nog så är inte dessa gamla fiskar inte de bästa matfiskar heller. Nästa gång väger hon ännu mer. Nu börjar jakten på 8-kilosgösen, jag vet att den går där
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
En sak är säker, nu kan jag fiska mycket mer avslappnat och med större självförtroende när jag får bevis på att jag gör rätt.
Kommentera