En mycket rolig tävling.
-
Klockan är omkring 16:00 på fredagen och vi är sjukt stressade. Vi har redan missat en timmes tävlingstid och har nu löst vårat akuta problem genom att klippa upp låset till båttrailern, som för övrigt stod på fel sida av Mariehamn, med en bultsax. Nu var vi alltså på väg till kvällens tilltänkta destination och efter sisådär en halvtimme var vi framme. När båten väl var i och jag, Mille och alla grejer var i båten var det fortfarande ljust, men mindre än en timme senare var det nästan beckmörkt. Med andra ord – fredagen blev ett fiasko utan dess like för Team Hajmat med inte en enda landad fisk. Nya tag på lördagen…
När jag vaknade på lördagsmorgonen var det ingen behaglig syn som mötte mig när jag tittade ut genom fönstret – storm och horisontellt regn. Nåja, värre väder har man varit ute i och under tävling är det inte ett alternativ med sovmorgon. När Mille och hans mormor kom och hämtade upp mig med bilen avtog regnet ordentligt, vilket varken jag, Mille eller min kamera tackade nej till. Väl framme var det fortfarande så mörkt att vi unnade oss att sitta och värma oss lite i bilen tills det blev ljusare. 10 minuter senare kunde vi inte hålla oss mer och gick ut på den regnhala bryggan i mörkret. Vi fixade i ordning allting och började sedan puttra ut mot dagens första fiskeplats och det var precis så att man kunde urskilja trädtopparna mot himlen.
Vi hittar ganska omgående ett stort betesfiskstim och börjar med att fiska med jigg runt det. Mina första två kast bjuder på inte mindre än tre försiktiga stötar på min Super Sandra, men ingen krokas. Mille missar också något hugg på sin 6″ jigg. Vi letar oss vidare och först några timmar senare sitter första lilla snipan för mig på en Svartzonker Plastic Tail. Den var definitivt inte över 75 cm så den krokades av i vattnet. Nöjda med att i alla fall inte nolla fiskar vi vidare med nytt självförtroende och i första kastet med en ny McPaddle hugger det med besked.

86 centimeter lång och drygt fem kilo tung – en riktig tjockis som äter upp sig inför vintern. Härligt med godkänd fisk och efter att vi fotat och mätt henne fick hon simma tillbaks. Vi ligger kvar på samma plats och nu hakar Mille på sin älskade, tuggade gamla McPaddle som gett honom ett helt gäng med gäddor över fem kilo. I första kastet tar det stopp i rullen, linan snärtas av och Paddeln med tillhörande tafs från Antes Tafsar flyger iväg och landar i det fyra meter djupa vattnet. Fan, fan, fan… Jag erbjuder honom att låna en ny tafs från Antes tafsar samt en ny Paddel och det muntrar upp den vid det laget ganska bittre Mille. Han knyter om, sätter på den tuggade Paddeln i färgen finmört, för bak spöt, kastar framåt, släpper tummen från spolen och – snärt, så flög även den uppsättningen med Paddel + Antes tafs i väg och landade på nästan precis samma plats som sin kompis. Cirka 700 kronor på två kast – rekord såvitt jag vet?
Jag hakar på en röd/vit Svartzonker Plastic Tail och plötsligt hugger det lite hela tiden. Jag landar tre mindre gäddor på kort tid och missar ett riktigt tungt hugg. Snart får jag revansch med en till godkänd gädda.

79 centimeter lång tjockis som snabbt simmade tillbaka efter foto och mätning. Kul! Den röda tailen fortsätter fiska bra och jag landar även någon liten gädda på en Andrée Lures Underdog. När vi glider upp längs en ny kant tar jag ett kast med min nylackade Aad Dam Topper (tack Claes!) och i första kastet kommer en med god marginal godkänd fisk och suger i sig den underifrån – mothugget kammar noll och jag skriker rakt ut. Fan…
Mille jerkar upp någon gädda och landar en nääästan godkänd fisk på en grön Plastic Tail.

Jag landar ännu någon gädda på min röda, numer jäkligt tuggade tail innan vi glider upp till ännu en ny kant. Mille är snabb och lägger första kastet med sin McPaddle och jag placerar min röda Plastic Tail precis bredvid hans Paddel. Vi tittar på varandra och jag säger ”Må bästa plastbete vinna…” – Sekunden senare tar det tvärsopp i veven och jag sliter till med ett kraftigt mothugg. Lina går direkt och jag ser och gäddan plöjer in i vassen när stråna flyttar på sig. Jag pumpar ut fisken och misstänker att det har en hel djungel av vass med sig för att det är så tungt. Gäddan går stadigt åt ena sidan men gör annars ingenting – jag börjar misstänka att jag krokat en stock eller liknande och att det blivit någon slags paravaneffekt när det bara simmar snett emot mig med en ärlig tyngd bakom – varken vass- eller stockteorin stämde och snart ser vi den grova gäddan. Nästan tre minuter senare kan jag efter en jämn fight mellan den extremt starka gäddan och mitt grova St. Croix-spö och slirbroms landa en mycket fin gädda.


Blott 94 centimeter lång men 6,3 kilo tung – en fisk som kanske inte är optimal på en tävling men som var för jävligt rolig att ta. Inte minst med tanke på den fighten. Även denna vackra,* välkonditionerade fisk fick simma tllbaka ner i det niogradiga vattnet.
Med kort tid kvar att fiska gör vi en satsning och åker en bit till ett område som tidigare under dagen resulterat i en del kontakter. Nästan första kastet för mig resulterar i ett bra hugg på den röda tailen och gäddan har inhalerat tailen fullt ut. Efter några sekunders extremt högfrekvent huvudskakande i vattnet drar jag gäddan mot båten och vi börjar nästan kroka av den i vattnet – men inser att det kanske finns en liten möjlighet att den är godkänd. Mätningen säger 75* centimeter exakt, en mycket viktig fisk…

Det blev dagens sista fisk och vi kunde summera in fyra godkända av cirka 15 landade fiskar. Längden på de fyra godkända hamnade på totalt 335 centimeter vilket räckte till en sjätte plats för Team Hajmat av runt 20 duktiga lag. Stort grattis till Team Sportfiskealand.com som vann med hela 1371 centimeter gädda på de 15 längsta vilket ger en snittlängd på 91,4 centimeter – ett mycket, mycket bra resultat och Team Hajmat lyfter på hatten (kepsen). Största fisk plockade Pekke från Team Freefellows och den var 105 centimeter och 9,5 kilo tung. Intressant är att herrarna i Freefellows tagit största fisk de senaste tre tävlingarna. De vet uppenbarligen var de stora simmar.
Postat i:Allmänt, Beten, Fiskelänkar, Fiskerapporter, Utrustning/beten

Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
-
Klockan är omkring 16:00 på fredagen och vi är sjukt stressade. Vi har redan missat en timmes tävlingstid och har nu löst vårat akuta problem genom att klippa upp låset till båttrailern, som för övrigt stod på fel sida av Mariehamn, med en bultsax. Nu var vi alltså på väg till kvällens tilltänkta destination och efter sisådär en halvtimme var vi framme. När båten väl var i och jag, Mille och alla grejer var i båten var det fortfarande ljust, men mindre än en timme senare var det nästan beckmörkt. Med andra ord – fredagen blev ett fiasko utan dess like för Team Hajmat med inte en enda landad fisk. Nya tag på lördagen…
När jag vaknade på lördagsmorgonen var det ingen behaglig syn som mötte mig när jag tittade ut genom fönstret – storm och horisontellt regn. Nåja, värre väder har man varit ute i och under tävling är det inte ett alternativ med sovmorgon. När Mille och hans mormor kom och hämtade upp mig med bilen avtog regnet ordentligt, vilket varken jag, Mille eller min kamera tackade nej till. Väl framme var det fortfarande så mörkt att vi unnade oss att sitta och värma oss lite i bilen tills det blev ljusare. 10 minuter senare kunde vi inte hålla oss mer och gick ut på den regnhala bryggan i mörkret. Vi fixade i ordning allting och började sedan puttra ut mot dagens första fiskeplats och det var precis så att man kunde urskilja trädtopparna mot himlen.
Vi hittar ganska omgående ett stort betesfiskstim och börjar med att fiska med jigg runt det. Mina första två kast bjuder på inte mindre än tre försiktiga stötar på min Super Sandra, men ingen krokas. Mille missar också något hugg på sin 6″ jigg. Vi letar oss vidare och först några timmar senare sitter första lilla snipan för mig på en Svartzonker Plastic Tail. Den var definitivt inte över 75 cm så den krokades av i vattnet. Nöjda med att i alla fall inte nolla fiskar vi vidare med nytt självförtroende och i första kastet med en ny McPaddle hugger det med besked.

86 centimeter lång och drygt fem kilo tung – en riktig tjockis som äter upp sig inför vintern. Härligt med godkänd fisk och efter att vi fotat och mätt henne fick hon simma tillbaks. Vi ligger kvar på samma plats och nu hakar Mille på sin älskade, tuggade gamla McPaddle som gett honom ett helt gäng med gäddor över fem kilo. I första kastet tar det stopp i rullen, linan snärtas av och Paddeln med tillhörande tafs från Antes Tafsar flyger iväg och landar i det fyra meter djupa vattnet. Fan, fan, fan… Jag erbjuder honom att låna en ny tafs från Antes tafsar samt en ny Paddel och det muntrar upp den vid det laget ganska bittre Mille. Han knyter om, sätter på den tuggade Paddeln i färgen finmört, för bak spöt, kastar framåt, släpper tummen från spolen och – snärt, så flög även den uppsättningen med Paddel + Antes tafs i väg och landade på nästan precis samma plats som sin kompis. Cirka 700 kronor på två kast – rekord såvitt jag vet?
Jag hakar på en röd/vit Svartzonker Plastic Tail och plötsligt hugger det lite hela tiden. Jag landar tre mindre gäddor på kort tid och missar ett riktigt tungt hugg. Snart får jag revansch med en till godkänd gädda.

79 centimeter lång tjockis som snabbt simmade tillbaka efter foto och mätning. Kul! Den röda tailen fortsätter fiska bra och jag landar även någon liten gädda på en Andrée Lures Underdog. När vi glider upp längs en ny kant tar jag ett kast med min nylackade Aad Dam Topper (tack Claes!) och i första kastet kommer en med god marginal godkänd fisk och suger i sig den underifrån – mothugget kammar noll och jag skriker rakt ut. Fan…
Mille jerkar upp någon gädda och landar en nääästan godkänd fisk på en grön Plastic Tail.

Jag landar ännu någon gädda på min röda, numer jäkligt tuggade tail innan vi glider upp till ännu en ny kant. Mille är snabb och lägger första kastet med sin McPaddle och jag placerar min röda Plastic Tail precis bredvid hans Paddel. Vi tittar på varandra och jag säger ”Må bästa plastbete vinna…” – Sekunden senare tar det tvärsopp i veven och jag sliter till med ett kraftigt mothugg. Lina går direkt och jag ser och gäddan plöjer in i vassen när stråna flyttar på sig. Jag pumpar ut fisken och misstänker att det har en hel djungel av vass med sig för att det är så tungt. Gäddan går stadigt åt ena sidan men gör annars ingenting – jag börjar misstänka att jag krokat en stock eller liknande och att det blivit någon slags paravaneffekt när det bara simmar snett emot mig med en ärlig tyngd bakom – varken vass- eller stockteorin stämde och snart ser vi den grova gäddan. Nästan tre minuter senare kan jag efter en jämn fight mellan den extremt starka gäddan och mitt grova St. Croix-spö och slirbroms landa en mycket fin gädda.


Blott 94 centimeter lång men 6,3 kilo tung – en fisk som kanske inte är optimal på en tävling men som var för jävligt rolig att ta. Inte minst med tanke på den fighten. Även denna vackra,* välkonditionerade fisk fick simma tllbaka ner i det niogradiga vattnet.
Med kort tid kvar att fiska gör vi en satsning och åker en bit till ett område som tidigare under dagen resulterat i en del kontakter. Nästan första kastet för mig resulterar i ett bra hugg på den röda tailen och gäddan har inhalerat tailen fullt ut. Efter några sekunders extremt högfrekvent huvudskakande i vattnet drar jag gäddan mot båten och vi börjar nästan kroka av den i vattnet – men inser att det kanske finns en liten möjlighet att den är godkänd. Mätningen säger 75* centimeter exakt, en mycket viktig fisk…

Det blev dagens sista fisk och vi kunde summera in fyra godkända av cirka 15 landade fiskar. Längden på de fyra godkända hamnade på totalt 335 centimeter vilket räckte till en sjätte plats för Team Hajmat av runt 20 duktiga lag. Stort grattis till Team Sportfiskealand.com som vann med hela 1371 centimeter gädda på de 15 längsta vilket ger en snittlängd på 91,4 centimeter – ett mycket, mycket bra resultat och Team Hajmat lyfter på hatten (kepsen). Största fisk plockade Pekke från Team Freefellows och den var 105 centimeter och 9,5 kilo tung. Intressant är att herrarna i Freefellows tagit största fisk de senaste tre tävlingarna. De vet uppenbarligen var de stora simmar.
Postat i:Allmänt, Beten, Fiskelänkar, Fiskerapporter, Utrustning/beten

Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)

Kommentera