Att vara flugfiskare

[Haspelmannen]

Började lördagsmorgonen med en kopp kaffe och smörgås framför DVD Våtflugfiske i strömmande vatten med Lars-Åke Olsson. Kan en dag börja bättre en så (förutom att man själv kan stå vid ån och fiska)?

På filmen finns den här klassiska scenen.

Men det var egentligen inte detta tråden skulle handla om, utan att vara flugfiskare.
Flugfiske, är det en hobby eller kan det även vara en livsstil? När förvandlas i sådana fall flugfisket från en hobby till en livsstil? Vad innebär det när flugfisket blir/är en livsstil?

Hur är det för er? En hobby eller en livsstil?
När ni ikläder er flugfiskemunderingen, händer då något? Förändras ni på något plan, från den vanliga privatpersonen till flugfiskaren? Att ikläda sig en annan roll/beteende. Nåja det lät nästan som schizofreni
Men jag antar/hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag tar mig själv som ett exempel. Är det en hobby eller en livsstil för mig? Jag vill nog säga att det är som en livsstil för mig. Flugfisket innebär så mycket mer än att bara vifta med ett spö och fånga fisk.
Som fiskemetod så har flugfisket i stort sett tagit över alla andra fiskemetoder. Jo jag kan pimpla någon gång på vintern, men det i brist på att de inte går att flugfiska. Jag försökte faktiskt förra året att ta några kast med ett kastspö. Men jag slutade efter några kast då det kändes väldigt främmande, jag kände mig som ett UFO, det kändes helt fel.
Jag har mins åsikter om flugfisket och dess själ... ööh ja det är nog här det kanske börjar låta snobbvarning eller något.
Nej det betyder inte att jag ser ned på någon som inte bär tweed, gubbkeps och något speciellt märke på spöt. Nej flugfiskets själ går djupare än så enligt mig. Det är sättet man tänker, beter sig och ser på tillvaron/omgivningen, om man så har tweed eller en sliten svett- och myggmedelsluktande slokhatt och byxor med gällivarehäng.

...öööh jaaa det är lördagkväll och typ filosofisk afton vid köksbordet.
Förstår ni vad jag menar och vad är er åsikt/tanke?

[diedose]

Förra veckan hade jag detta "vinterfiske"

Det är lätt att bedöma sig själv hur man ser på sitt fiske och jag antar att det inte är något fel med det heller. Jag brukar bara inte göra det själv, jag tycker det är upp till andra. Det var lite kul när min tjej sa till sina vänner att jag tappar fokus om jag inte får en skön "fiskedos" ibland. Innan tänkte jag inte på det men efteråt kan jag börja skratta åt mig själv ibland.

[mojoman]

Det är som med alla andra hobbyn, en som gillar hockey kan dra ner till isen och slå några puckar då och då, medans en som brinner för det tar hela rustningen och går ner till rinken så ofta tillfälle ges.

Samma med flugfisket, de finns de som kastar lite då och då och de finns dom som drar på sig helställ och kastar så fort tillfälle ges oavsett om man får fisk eller inte.

Att kalla det livsstil är lite och ta i, det är iof dessa eldsjälar som lägger ner all tid på att restaurera vatten, sköter om det och fiskar i det året runt i princip då kan man kalla det livsstil, bra exempel är väl stefan på älvdalens fiskecamp

[rango]

Men det var egentligen inte detta tråden skulle handla om, utan att vara flugfiskare.
Flugfiske, är det en hobby eller kan det även vara en livsstil? När förvandlas i sådana fall flugfisket från en hobby till en livsstil? Vad innebär det när flugfisket blir/är en livsstil?

Hur är det för er? En hobby eller en livsstil?
När ni ikläder er flugfiskemunderingen, händer då något? Förändras ni på något plan, från den vanliga privatpersonen till flugfiskaren? Att ikläda sig en annan roll/beteende. Nåja det lät nästan som schizofreni
Men jag antar/hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag har fiskat nästan hela mitt liv, började fiska när jag var runt 4 år gammal (fyller 26 i maj) mete såklart sen har det rullat på med gäddfisket som det primära fisket. Både spinn och mete efter gädda har jag kört ganska mycket. Hade alltid avskytt flugfiske när det var Jakt & Fiske och det var flugfiske på schemat bytte jag kanal. Fiskedrag kunde jag titta på för det mesta eftersom Odell spinnfiskade och det var intressant. En iskall dag i februari 2009 (14:e) hade jag tittat på nått program med flugfiske under natten vart lite sugen att prova åkte till den lokala handlaren när jag insåg att jag hade lite pengar över för månaden och spontanköpte ett nybörjarkit, och på den vägen började det.

Nu 5 år senare är flugfisket för mig en livsstil mer än en hobby, även fast jag inte kommer ut lika mycket som jag skulle vilja eller åker på några fjällresor (hittils).
För mig personligen övergick det nog i livsstil ganska fort när jag insåg att detta var det roligaste fiskesättet jag någonsin provat på. Jag hade ju turen också att ta en fisk (regnbåge) efter sådär 10 kast och sen var jag fast. Har använt mitt spinnspö 2ggr efter det att jag började flugfiska.

Som du själv sa är flugfisket mer än bara fisket i sig, det sociala, att bara komma ut är saker jag premierar framför själva fisket, klämma, känna se och köpa nya saker är ju också en del av nöjet och flugbindning. Nu har jag inte hållt på så mycket med just det men börjar tycka att det är ganska kul också. Förr kunde jag bli förbannad om jag gick bom ett gäddpass, idag bryr jag mig inte så mycket om jag går bom även om det är trist naturligtvis.

Detta börjar bli långt nu så jag avslutar som jag började, för mig är flugfisket en livsstil mer än en hobby.

[Wadman]

Men det var egentligen inte detta tråden skulle handla om, utan att vara flugfiskare.
Flugfiske, är det en hobby eller kan det även vara en livsstil? När förvandlas i sådana fall flugfisket från en hobby till en livsstil? Vad innebär det när flugfisket blir/är en livsstil?

En hobby är ju något man gillar att ägna sig åt på sin fritid och eftersom jag inte livnär mig på mitt viftande, så är flugandet för mig en hobby. Men hobbys ingår i begreppet livsstil och sportfisket påverkar naturligtvis mitt sätt att leva. Gillar själv flugfiske/sportfiske och lägger mycket tid på det och allt runt omkring det, men har även andra hobbys. Skulle nog inte vilja ha flugandet/sportfisket som mitt levebröd. Tror att det skulle förta mycket av glädjen runt det. Räcker med som Diediose beskrev det "fiskedoser". Fast ju tätare desto bättre

/// Flugfiske junkie

[Jock Scott]

Fisket i allmänhet och flugfisket i synnerhet spelar en rätt stor roll i mitt liv. Ger mig en chans att vädra själen och ägna mig åt tunnel seende och tunnel tänkande ett tag. En nästan zen buddistisk, meditativ upplevelse som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Men fisket, ger mig även en möjlighet att träffa ett gäng sköna människor vid fiske vattnet vilket adderar en hel del till upplevelsen. Jag kan förstå att vissa kan tycka att det måste var något enahanda att i stort sätt bara häcka vid 2 st vatten hela säsongerna? Men jag upplever det inte så. Varje gång jag står där med spöt i handen vid mina favorit vatten så ställs jag inför nya utmaningar. Så det känns aldrig enahanda för mig.

Men som Wadman säger. Jag skulle heller inte vilja ha flugfisket som en proffesionell sysselsättning. Det skulle ge en känsla av tvång som jag inte skulle uppskatta.

[Kalle Mandelstam]

Här kommer en liten betraktelse från en som bara provat på flugfiske några gånger men som är väldigt sugen på att börja på riktigt. Jag fiskar själv på många sätt och älskar dem alla så se inte något snobberi eller översitteri i mitt inlägg...

Det är någonting väldigt sofistikerat över flugfiske. Och med det menar jag inte snobberi utan att utövandet har nästan tagit konstnärliga uttryck. Jock Scott nämnde Zen buddhism och då kom jag att tänka på en annan liknelse. I Japan har man en väldigt lång tradition av träsnickeri, och där har man tagit konsten att foga samman trä till nästan rent konstnärlig höjd i mina ögon. Våra klassiska laxstjärtar i all ära men klassiska japanska träfogar har något mer. Funktion och skönhet i perfekt harmoni på något sätt. Och det är lite det som lockar mig med flugfiske. Strävan efter, inte bara fisken, utan perfektionen, helheten.

[Mickefinn]

Båda livsstil o hobby.
Jag vet exakt vad jag vill göra när jag är ledigt och när jag går i pension o det är en lyx jag har(vi alla har).

[Wadman]

Jag kan förstå att vissa kan tycka att det måste var något enahanda att i stort sätt bara häcka vid 2 st vatten hela säsongerna? Men jag upplever det inte så. Varje gång jag står där med spöt i handen vid mina favorit vatten så ställs jag inför nya utmaningar. Så det känns aldrig enahanda för mig.

Två vatten räcker väl gott. Tar ganska lång tid att lära sig ett vatten. Var fisken står och vad de äter för någonting varierar ju väldigt mycket beroende på årstid, väderförhållande och tidpunkt på dygnet. Tycker väl fisket blir som roligast, när man fått lite kläm på vattnet. Som du skriver så är väl egentligen ingen dag den andra helt lik, utan nya utmaningar dyker ständigt upp. Kan i och för sig vara kul att prova nya vatten, men gör det väl helst ihop med någon som kan vattnet.

[Jock Scott]

Ja, jag har insett det med tiden. Hade svårt i början efter bil olyckan som jag blev inblandad i ( pga. en mobil pratande och samtidigt körande kvinna för ett antal år sedan ). Att acceptera att det riktiga vildmarks och Lax / HÖ fisket i älvar och åar var över för min del. Och att det fick bli det tillrättalagda fisket i vissa P&T pölar som erbjuder en lätt promenerad terräng om jag ville fiska överhuvud taget? Nu är detta en förklaring och inte ment att jag som att beklagar mig eller söker sympati. Hänt är hänt och ingenting att göra åt. Jag är glad för att jag är i livet och inte heller sitter i rullstol eller ligger som ett vård paket någonstans.

Så jag kan bara som sagt hålla med dig Wadman om att 2 st vatten räcker gott. Jag kan dem som min egen ficka och det gör ju det hela betydligt enklare. Dessutom är kring miljön mycket trevlig som ni nog har sett av de foton jag ibland har lagt upp på Björka dammen och Bjeveröd här? Så jag har absolut inget att klaga på i det hänseendet heller.