Abborrjävlar...

[Dyppe]

Frustrationen når nu rekordhöjder. Jag brukar fiska i en närbelägen vik/mar efter östersjökusten, främst efter vårgädda. Djupet ligger mellan 1,5-3,0m. Vattnet är väldigt bräckt då en å mynnar ut längst in i viken, i övrigt är området väldigt kargt då terrängen består av stenblock. Då jag vet att det "regelbundet" fångas fin abborre på nät där så har jag gjort ett antal pass för att försöka kroka några själv. Resultatet har varit uselt. Endast någon enstaka mindre har låtit sig lurats. Jag fokuserade en kväll på en kortare sträcka mot land som jag vet brukar leverera bra på grannens nät. Inte ett hugg... jag provade med jigg, spinnare och vobbler. Jiggfiske är dock lite svårt p.g.a. stenbotten.
Kvällen efter mitt misslyckande så lade grannen ett nät på samma plats, 54 fina abborrar blev resultatet.

Jag vill inte skapa någon diskussion angående nätfiske här, då det på den aktuella platsen är ett väldigt småskaligt husbehovsfiske. Och oavsett vad man tycker om det så är det inte det jag vill ventilera.

Men varför är det så omöjligt att få dessa fiskar att hugga? De finns ju bevisligen där!
Jag börjar undra om de uppehåller sig på annan plats, och bara går in på nätterna och jagar? men viken är ganska lång och smal, så de måste röra sig 300-400m för att hitta djupare vatten.
Gemensamt för alla fiskar är att de är fulla med spigg, i stort sett ingen har ätit löja trots att det finns ganska gott om det.
Hmmmm, man får ganska många nät för vad sportfiskeutrustningen är värd men inte lika roligt.....

[Lozz]

Nu när du vet vad fisken äter, testa att använda det som agn och meta

[Dyppe]

Nu när du vet vad fisken äter, testa att använda det som agn och meta

Låter helt klart logiskt. Jag har gjort något halvhjärtat försök att meta på löja, men som du skriver så vore spigg bästa alternativet. Dock börjar "bekvämlighetsnerven" att protestera då. Jag minns barndomens fiske med sänkhåv för att försöka fånga dessa spiggar som huserade mellan stenarna, och det känns inte lockande att återuppta den metoden. Jag upplever inte att spiggen går i några stim här, och vet inte riktigt hur jag ska på ett relativt enkelt sätt får tag på ett gäng. (Till en fisketur kan man ju krångla lite, men jag kan inte lägga två timmar på agnjakt inför varje tur ) Då kändes det enklare om man kunde hitta något i betesasken som funkade.
Mitt nästa försök kommer förmodligen bli dropshot med så spigglik jigg som jag kan hitta. Mååånga botten-napp kommer det att bli....

[Edguy]

Du får skaffa flugfiskeprylar om du inte redan har

[Old Firehand]

Frustrationen når nu rekordhöjder. Jag brukar fiska i en närbelägen vik/mar efter östersjökusten, främst efter vårgädda. Djupet ligger mellan 1,5-3,0m. Vattnet är väldigt bräckt då en å mynnar ut längst in i viken, i övrigt är området väldigt kargt då terrängen består av stenblock. Då jag vet att det "regelbundet" fångas fin abborre på nät där så har jag gjort ett antal pass för att försöka kroka några själv. Resultatet har varit uselt. Endast någon enstaka mindre har låtit sig lurats. Jag fokuserade en kväll på en kortare sträcka mot land som jag vet brukar leverera bra på grannens nät. Inte ett hugg... jag provade med jigg, spinnare och vobbler. Jiggfiske är dock lite svårt p.g.a. stenbotten.
Kvällen efter mitt misslyckande så lade grannen ett nät på samma plats, 54 fina abborrar blev resultatet.

Jag vill inte skapa någon diskussion angående nätfiske här, då det på den aktuella platsen är ett väldigt småskaligt husbehovsfiske. Och oavsett vad man tycker om det så är det inte det jag vill ventilera.

Men varför är det så omöjligt att få dessa fiskar att hugga? De finns ju bevisligen där!
Jag börjar undra om de uppehåller sig på annan plats, och bara går in på nätterna och jagar? men viken är ganska lång och smal, så de måste röra sig 300-400m för att hitta djupare vatten.
Gemensamt för alla fiskar är att de är fulla med spigg, i stort sett ingen har ätit löja trots att det finns ganska gott om det.
Hmmmm, man får ganska många nät för vad sportfiskeutrustningen är värd men inte lika roligt.....

Hej Fredrik;

Du kan absolut inte misslyckas vid fiske efter Abborre i dina Östersjömarar och -vikar om du tränar lite och lär dig jigfiska med 7-grams och 10-grams gula Maraboujiggar med rött huvud. Alternativt kan du jigfiska med gula dubbelstjärtjiggar (mjukisar) med rött huvud...

Övning ger färdighet ...

Go for the Big YP´s!

Old Firehand

https://www.trumman.com

Ps. Jag har själv jigfiskat Abborre i Stockholms skärgård och Trosa skärgård Östersjön med maraboujiggar sedan mitten av 1950-talet. Ofta, mycket ofta finns det inget annat bete som kommer i närheten av en med omväxlande darrningar, korta ryck, långa ryck och pauser infiskad maraboujig när det gäller att fånga både många och stora Abborrar. Ds.

[pehea]

Förstår frustrationen, abborrar är knäppa ibland. Jag tror tidpunkten är en nyckel, dom kan mycket väl vara där för födosök några timmar för att sen försvinna. Kanske testa riktigt tidig morgon innan de drar vidare? Ett annat tips är att flötmeta strax över botten med bitar av död fisk, sort spelar mindre roll. Har givit mig fisk några gånger då borrarna är selektiva eller har för mycket föda. Vore kul att veta om du knäcker koden! Tight lines! Per.

[Dyppe]

Tack för input i frågan mina herrar. Jag kommer i alla fall inte ge upp. Det blir finslipning av tekniken utifrån era tips, utveckling av metet och kanske till och med något försök med flugspöt..... /Fredrik

[anteman]

Hej!

Jag minns ett fiske för en herrans massa år sedan i Östhammarstrakten, vid ett brofäste. Abborren ville ha småfisk. Vi fick tag i död småfisk som vi agnade med och flötmetade, funkade utmärkt!

Vore jag dig skulle jag prova t konserverad död fisk eller Gulp Alive t e x http://www.ofc.nu/uncle-josh-shiner-...802-c-238.aspx eller http://www.willyssportfiske.se/p/bet...am-minnow.html Välj lämplig färg och är de lite stora kan du alltid knipsa huvudet en bit...

Det var lite strömt där vi fiskade så flötet red på strömmen och gav liv till betesfisken, fiskar du i stilla vatten så kan du pröva att sakta veva hem flötet och sedan kasta ut på nytt och upprepa om så behövs.
Se till att blya så pass att betet inte vandrar uppåt alltför mycket p g a invevningen. Kör gärna med en fisk längst ned och en på upphängare så att du hittar djupet/fisken inledningsvis. Flötmete (och för all det fluga) kommer att klara dig från de flesta bottennapp...

[Hemi]

Varför gå som katten runt het gröt ;-) Det är enkelt att få även tröga borrar att hugga. Lite fusk nästan.Har aldrig varit med om att jag inte fått igång en stim som annars varit totalt ointresserade av andra beten i timmar även om de presenterats framför nosen till om t.e.x en panikflyende liten mört på mycket lätt tackel serverats...några sekunder senare är hela stimmet som galna..Hugger vilt...Försöker slita mörten ur munnen på varandra. Ofta tar betesfisken slut snabbt.

Testa t.e.x att tackla i lite mört (6-7 cm) i munnen på det mycket lätte tackel du fått den på som tillåter den att paniksimma (flötet åker lätt under utan) och kör i den vid vilken brygga som helst..den brukar inte komma många meter..

Abborren är dock mycket selektiv ibland, extremt selektiv om den käkat samma art en längre tid. T.e.x om den är inkörd på strömming hugger den ofta inte på löja. Absolut bästa läget är när den har haft lång tillgång på en art som mat och den sedan försvinner...om man då presenterar den arten är det närmast fångsgaranti..ofta på skapliga borrar (över kilot)

Hyggliga borrar mellan 0,5- 1,0 kg finns i stort sett överallt även i småsjöar. Även på ställen där folk sällan får skapliga borrar på spinn.

I skärgården gäller ofta löja på nategrynnorna och strömming på djupgrynnorna (6-7 m) framför allt när strömmingen gått ner till betydligt djupare vatten..