Vad har ni för temperament när ni fiskar? Har kastat i 2 spön i sjön!

[Old Firehand]

Alla är vi olika o hanterar problematik på olika sätt.
Om vi klantat oss (vilket händer då o då ) så får man ge sig smäll på fingrarna eller verbalt tala om för sig själv att det inte va århundradets prestation. Om fisken övermannar oss lyft på kepsen o tacka för visat intresse. Om allt gått som man tänkt sig hela tiden hur intressant hade det blivit?
Slänga i grejer eller knäcka spön kan till en början " kännas bra " men det är lite som å pissa på sig till en början värmer det , sen avtar njutningen rätt snabbt.
Eller som en av historiens stora citatmaskiner sa ( Churchill ):" Tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat " ,
Slänger du i grejerna så tar det tid innan du fiskat in dig på nya - vem fan har tid med det, hi.hi.
Peter B

Veni, vidi, vici ....

Old Firehand

[OjaOnej]

Kan vi inte leja en dykare som plockar upp dina Cisco Kid wobbler??
Cisco Kid wobbler som ligger på sjöbotten kan ibland vara värre för Gäddor och Gösar än gamla "spöknät " som slitigt sig eller glömts kvar av någon samvetslös "yrkesfiskare"...."spöknät" är nät som ligger kvar på eller nära sjöbotten där de själva fiskar år ut och år in....

http://www.trumman.com/ck/cisco_kid.htm
Old Firehand

I yngre tonårsdar har det hänt att jag hämtat upp några drag. Går bra att följa linan ned, brukade ta med en tång då man hade lite hjärnspöke att sätta en krok i fingret där nere.

[Cyaneus]

Utombordsmotorer har varit nära att åka i sjön. Det är ju det djävulska med utombordare, när de krånglar måste man sitta och titta på dem medan man ror hemåt.

[swiss_army_knife]

Barnförbjudet.......

[Halibut King]

Tappar man en stor flundra brukar de gå såhär.

Börjar med att skrika och svära som en pajjas, övergår snabbt till apati, avslutas med att grejjerna flyger upp ur vattnet och de körs full-gas hem till bryggan medans man muttrar för sig själv.

Sen är man på det igen nästa dag.

[joens]

När allting bara strular och man har trassel, bottennapp och allt sånt skit på samma gång då blir man till slut arg som fan.
Då brukar jag lägga allt, sätta mig en stund och lugna ner mig. Samla tankarna. Oftast sker detta när det är andra saker i livet som är bråkiga och man får ta en stund för att inse varför man fiskar och därför slappna av.

[felix88]

Vill man lära sig tålamod i fiske så börja flugfiska ☺

[BeBest]

Ett fan också! har jag väl surmulet muttrat någon gång då något bedrövligt störande inträffat men mina fiskegrejor är mina härdade kompisar, vilka följer mig troget och tålmodigt trots att jag stundom överbelastar dem med beten långt över den vikt utrustningen är konstruerad för eller då jag pressar dem för hårt i kampen med en stor fisk, någon gammal sjunkstock eller näckrosrot. Jag har säkert förtjänat att bli tvångsbadad i sjöns kallaste dyvik ett par gånger men som sagt min utrustning har vid det här laget lärt känna mig, mina misstag samt högljudda haranger på grund av stundens hänsynslösa nycker och uthärdar därför allt som skylls på dem och omgivningen med ett stoiskt lugn långt bortom det begripliga. Sådana vänner kastar man inte i sjön

[Linespeed]

För snart 15+år så blev de 50m spjutkast med en Sage Rpl+ me loop 3w...fast lycklig vis i en sumpmyr... Blev inte värre än att rullen o halva spöt försvann i myren...mjukt va de iaf..

[Gädd-jos]

Ptja, jag vet inte, ja blir nog aldrig sådär arg när det skiter sig med fisket riktigt?
kan nån gång bli liksom mer ställd eller möjligen apatiskt uppgiven, men, är nog aldrig att jag blivit sådär sjukt förbannad att grejerna varit på väg åt hvete? inte vad jag kan minnas iaf!

lite för trevligt och en ynnest att fiska varje gång man är ut tänker jag nog så har svårt att bli genuint förbannad då...
EDIT: och, då är det fortfarande för trevligt även om allt skiter sig, det är så kallt att man inte ens klarar att stänga gylfen, det spöregnar i timmar medan man paddlar kajak i +2grader, vet inte, jag har svårt att bli förbannad när jag är ute och fiskar?!?! ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det nog aldrig händer?
däremot kan jag ibland lyckas "få med mig" nåt från vardagen som kan göra att jag blir lite disträ i mitt fiske... d få gånger det händer, vilket är ytterst ytterst sällan (ska verkligen till nåt extremt för att fisket inte ska få mig att släppa i princip alla övriga problem jag för stunden kan tänkas ha) kan jag bli lite sur på mig själv över att jag inte släppte sakerna och kanske missade nåt hugg eller fiskade "dåligt" just den turen... men, som sagt, ytterst sällan, kanske 3ggr/7år eller nåt
i år mot slutet av säsongen hade jag några (~2-3?) såna fisketurer faktiskt där jag inte kunde släppa vardagen helt, det stör mig lite nu då isen ligger tjock och fisket vilar till våren...

mvh/peter