God dagens!
Efter att ha varit en helt inbiten, glad i hågen fiskare i mitten av 80–90-talet är jag nu mer den som "ror" båten och visar var det hände och vilka wobblers/drag som var heta. Det har ändrats mycket. Gäddorna finns knappt kvar (särskilt madamerna). Gäddfisket är bra mycket sämre idag. Visst går vissa färger bättre nu, men en Rapala 18g bgl med sin gång är fortfarande en hit! Jag passar bra in på denna "ljugarbänk" för vänner och familj och försöker erbjuda Roslagen som jag har upplevt i 50 år.
Mina minnen från ön mittemot (Svansarna) är inte få och då med mååånga överdrifter. Svansarna (jag har simväg och simmat flertal gånger dit och ser den från fönstret) för er som kan er Evert Taube, Pelarorden och "Calle Schewens vals" vet att detta är svensk historia och ni alla mer eller mindre har en önskan om att ha varit där, kanske bara för en stund...
Detta var HETT på tiden det begav sig! Pelarorden finns fortfarande men med mindre styrka år för år och har sitt "på en söndag i början av juli" och håller ut tills...❓
Underbara båtar, segel som motor och nästan "fartyg" lägger till där och då vet man att nu är det sommar och livet kan fasiken ej bli bättre. Att sitta och klia min katt under hakan på altanen samtidigt som det är glatt rakt över och att hon spejar ut över fjärden och verkar intresserad av detta är allt för mig!
Ön mittemot, Sundholmen, är där mina föräldrar etablerade sig som de första bland nybyggarna, och det är där jag har haft mitt fiske och min uppväxt på somrarna. Jag kan intyga att dessa somrar är det jag önskar er alla. Fisket var helt annorlunda än nu och det var RIKLIGT. Sommarlovet med smultron och vass som skymde utsikten, att duscha när slangen har samlat nog varmt vatten från solen och lukten från regnet en varm sommardag är det jag alltid kommer ihåg. Denna tid var spartansk och jag ÄLSKADE den och det fick mig att ta till fiske (typ i sjuårsåldern) . På den tiden hade vi även lyckan att ha en granne bakom oss som ni kanske känner till. Arne "Dompan" Domnerus hade kåken bakom inåt ön och vissa kvällar hade han en "jam session". Man kan tro att det var störande, men nope, när du hör Putte Wickman, Toots Thielemans med mera av jazzeliten och någon gång ingen mindre än Monica Zetterlund så är nattsömnen inte aktuell. Min pappa (94) kommer ihåg att han satte sig nere vid bryggan (på den tiden bara några stolpar ner i dyn och plank) och fick sig en gratis livespelning av genren han älskade. ❤️
Jag kunde ta båten ut till Furusundsleden, ankra och sedan släppa ner en pilk och få upp en torsk på bra många kilon. Då var det som en självklarhet, nu är det en omöjlighet. Torsken är nu helt försvunnen från dessa vatten.
Jag kunde ta båten tre minuter från ön längs fastlandet, ankra där och ha en stor hink redo för all strömming. Man kunde bara släppa ner linan med färgglada krokar och NAPP. Det var så att jag ville slå rekord i hur många man fick upp på nappet (häckla så klart). Mitt var sju. Farmor åt allt så inget gick till spillo. Strömmingen har fram till för några år sedan även den också varit helt försvunnen, men är på väg tillbaka.
Det bästa och roligaste fisket var med min haspel och multi, även med min Abumatic i tidig ålder (denna rulle är så varm i mitt hjärta) för att aktivt fiska Östersjöns predatorer, gädda , abborre och gös. Abborrarna kände jag att det var lite som fusk, precis som med strömmingen, hugg var mer vanligt än bottennapp. Jag fick några kilosborrar+, men de åkte på röken. Dessa har aldrig försvunnit, men de stora fina exemplaren är färre.
Vissa havsöringar längre ut i havsbandet fick man, men det var mer på "tur" än det man var ute efter. Men fasiken vad man blev till sig när man såg denna silverblanka kämpe hoppa och göra annat för att slippa kroken. Tog aldrig upp och lät dem gå tillbaka, men detta fick mig att ta upp flugfisket som inte alls höll i sig.
Gösen var också en sån där man fick när fisket var slut för kvällen och det blev mörkt. Jag brukade låta wobblern vara kvar i vattnet när jag rodde hem och 4,2 kg var den största jag fick på kroken, men jäklar vad dom var tråkiga att drilla hem.
SKÄRGÅRDSGÄDDAN var min fjäder i hatten jag ville ha och det som var det jag kommer ihåg att det var det jag var mest fokuserad på.
Dessa "bjässar" fanns och det gällde bara att ha tålamod och en aning vetskap, så kom de att fastna på din valda krok. Då var det bara att ro längs vassen och kasta sin Rapala decimetrar från vasskanten och göra ens speciella ryck med spöet, så till slut satt dom där. 2–3 kilo garanterat, 5–6 där behövde man jobba lite mer för, men du kunde nästan veta att snart hugger en sån. Större var lite mer svårflörtat, men det kom nästan varje fisketur en sån, jag fiskade från lunch till sen kväll varje dag när jag var här (sommarlovet var en enda stor fiskebonanza för en).
Vissa speciella dagar så hände det! En gång fick jag en på säkra 3–4 kg, och när jag började se dess kamp ju närmare båten den kom, så knep en bra mycket större den över ryggen och började sitt för att få sin måltid. Som tur var för "lillen" var dom så nära båten att den slapp undan med revor över ryggen och någon krok som kom att rosta sönder i käften.
Jag hade en vik som ALLTID gav bra gädda och en dag satt jag där och hade det fulaste, minst attraktiva och minst gångbara wobblern jag sett. Jag hade varit ute i timmar som vanligt och mer eller mindre bara "lekte" och slängde ut på ren uttråkning.... Bottennapp, ah, skitsamma, dra till, så skiter vi i detta, var min tanke. Det blev inget "stumt" ryck utan ett som när linan är så stark att båten åker med, jag låg ankrad och visste att båten ej kan röra sig även vid stor blåst. Va fan, jag hade inte mycket lina ute så jag pumpade i dåtidens "stumma" spön för att rädda detta skitdrag. Det var då jag såg wobblern i en svart skuggas mun och linan var nu slapp. Var det båten som rörde sig…? NEJ! Det var draget som kom emot mig och eftersom vi var så nära nu visste jag att det jag såg under båten glida emot inte var en rottweiler med längre huvud och inte heller en "vanlig jättegädda" som på den tiden gick att få på spö. Nej, detta var en "stock" och det är det närmaste jag kan jämföra med.
Detta var en "krokodil", inget huvudryck eller annat obehag (som gäddorna hittills gjort), utan med lugna rörelser och bara med stjärtfenan fick jag och båten fart (hon tog både båt vind och simmade vidare) åt andra hållet vinden blåste. Jag tror ni fattar att jag aldrig hann med att parera och det är mitt "fiskeögonblick". Att mitt skitdrag var räddat är nog det mest "bittersweet" jag haft.
Många av gäddorna man fick när man jobbade för det då vägde runt under 10 (på min tid vägde vi vikt inte längd) men det var en som kom över 10 och fick mig en guldnål och jag kom även med i "Abu Napp & Nytt" (1987) och ett samtal från Svängsta...
Ljugarbänken är slut och nu till det jag vill visa: vad jag hittade som en sann ABU-fanatiker. Antiken bortom vikarna hade denna helt otroliga låda historia med det ABU var förr. Känner ni igen några av dessa pärlor?
Rullen har jag ingen aning om annat än att den har år på nacken och rullar på som även mina oanvända gör, fast med lite ärgning.
Jag hade faktiskt svårt att fatta hur man använder denna rulle, men till slut hittade jag en liten cylindriskt formad "knapp" och den frigjorde spolen. Denna rulle känns väldigt gammal, men mekaniken är helt fungerande och tummen var då som nu ett måste. Boxen är faktiskt ett under i sig, så underbart utformad och i så bra skick som jag hittade den i. Denna originalbox från ABU kallas Unicabox (?). Dragen, dragen… vad ska man säga som sann Roslagsfiskare och ABU-älskare än KÄRLEK för att se dessa.
Dragen ä nog det jag drägglar mest över. Flertalet är ej fiskade och har bara i enstaka fall legat i plurret.! Leidesdorff dragen är något min Dremel ska få putsa upp och få sina sista dagar (mina) på en fin hedersplats jag ej ännu kommit på. Just UTÖ har gått så bra här i mina vatten
och dubbelkroken var länge sedan jag såg.
LÄNGE LEVE SVENSK SOMMAR OCH ABU! Skitfiske på er alla. ❤️
Efter att ha varit en helt inbiten, glad i hågen fiskare i mitten av 80–90-talet är jag nu mer den som "ror" båten och visar var det hände och vilka wobblers/drag som var heta. Det har ändrats mycket. Gäddorna finns knappt kvar (särskilt madamerna). Gäddfisket är bra mycket sämre idag. Visst går vissa färger bättre nu, men en Rapala 18g bgl med sin gång är fortfarande en hit! Jag passar bra in på denna "ljugarbänk" för vänner och familj och försöker erbjuda Roslagen som jag har upplevt i 50 år.
Mina minnen från ön mittemot (Svansarna) är inte få och då med mååånga överdrifter. Svansarna (jag har simväg och simmat flertal gånger dit och ser den från fönstret) för er som kan er Evert Taube, Pelarorden och "Calle Schewens vals" vet att detta är svensk historia och ni alla mer eller mindre har en önskan om att ha varit där, kanske bara för en stund...
Detta var HETT på tiden det begav sig! Pelarorden finns fortfarande men med mindre styrka år för år och har sitt "på en söndag i början av juli" och håller ut tills...❓
Underbara båtar, segel som motor och nästan "fartyg" lägger till där och då vet man att nu är det sommar och livet kan fasiken ej bli bättre. Att sitta och klia min katt under hakan på altanen samtidigt som det är glatt rakt över och att hon spejar ut över fjärden och verkar intresserad av detta är allt för mig!
Ön mittemot, Sundholmen, är där mina föräldrar etablerade sig som de första bland nybyggarna, och det är där jag har haft mitt fiske och min uppväxt på somrarna. Jag kan intyga att dessa somrar är det jag önskar er alla. Fisket var helt annorlunda än nu och det var RIKLIGT. Sommarlovet med smultron och vass som skymde utsikten, att duscha när slangen har samlat nog varmt vatten från solen och lukten från regnet en varm sommardag är det jag alltid kommer ihåg. Denna tid var spartansk och jag ÄLSKADE den och det fick mig att ta till fiske (typ i sjuårsåldern) . På den tiden hade vi även lyckan att ha en granne bakom oss som ni kanske känner till. Arne "Dompan" Domnerus hade kåken bakom inåt ön och vissa kvällar hade han en "jam session". Man kan tro att det var störande, men nope, när du hör Putte Wickman, Toots Thielemans med mera av jazzeliten och någon gång ingen mindre än Monica Zetterlund så är nattsömnen inte aktuell. Min pappa (94) kommer ihåg att han satte sig nere vid bryggan (på den tiden bara några stolpar ner i dyn och plank) och fick sig en gratis livespelning av genren han älskade. ❤️
Jag kunde ta båten ut till Furusundsleden, ankra och sedan släppa ner en pilk och få upp en torsk på bra många kilon. Då var det som en självklarhet, nu är det en omöjlighet. Torsken är nu helt försvunnen från dessa vatten.
Jag kunde ta båten tre minuter från ön längs fastlandet, ankra där och ha en stor hink redo för all strömming. Man kunde bara släppa ner linan med färgglada krokar och NAPP. Det var så att jag ville slå rekord i hur många man fick upp på nappet (häckla så klart). Mitt var sju. Farmor åt allt så inget gick till spillo. Strömmingen har fram till för några år sedan även den också varit helt försvunnen, men är på väg tillbaka.
Det bästa och roligaste fisket var med min haspel och multi, även med min Abumatic i tidig ålder (denna rulle är så varm i mitt hjärta) för att aktivt fiska Östersjöns predatorer, gädda , abborre och gös. Abborrarna kände jag att det var lite som fusk, precis som med strömmingen, hugg var mer vanligt än bottennapp. Jag fick några kilosborrar+, men de åkte på röken. Dessa har aldrig försvunnit, men de stora fina exemplaren är färre.
Vissa havsöringar längre ut i havsbandet fick man, men det var mer på "tur" än det man var ute efter. Men fasiken vad man blev till sig när man såg denna silverblanka kämpe hoppa och göra annat för att slippa kroken. Tog aldrig upp och lät dem gå tillbaka, men detta fick mig att ta upp flugfisket som inte alls höll i sig.
Gösen var också en sån där man fick när fisket var slut för kvällen och det blev mörkt. Jag brukade låta wobblern vara kvar i vattnet när jag rodde hem och 4,2 kg var den största jag fick på kroken, men jäklar vad dom var tråkiga att drilla hem.
SKÄRGÅRDSGÄDDAN var min fjäder i hatten jag ville ha och det som var det jag kommer ihåg att det var det jag var mest fokuserad på.
Dessa "bjässar" fanns och det gällde bara att ha tålamod och en aning vetskap, så kom de att fastna på din valda krok. Då var det bara att ro längs vassen och kasta sin Rapala decimetrar från vasskanten och göra ens speciella ryck med spöet, så till slut satt dom där. 2–3 kilo garanterat, 5–6 där behövde man jobba lite mer för, men du kunde nästan veta att snart hugger en sån. Större var lite mer svårflörtat, men det kom nästan varje fisketur en sån, jag fiskade från lunch till sen kväll varje dag när jag var här (sommarlovet var en enda stor fiskebonanza för en).
Vissa speciella dagar så hände det! En gång fick jag en på säkra 3–4 kg, och när jag började se dess kamp ju närmare båten den kom, så knep en bra mycket större den över ryggen och började sitt för att få sin måltid. Som tur var för "lillen" var dom så nära båten att den slapp undan med revor över ryggen och någon krok som kom att rosta sönder i käften.
Jag hade en vik som ALLTID gav bra gädda och en dag satt jag där och hade det fulaste, minst attraktiva och minst gångbara wobblern jag sett. Jag hade varit ute i timmar som vanligt och mer eller mindre bara "lekte" och slängde ut på ren uttråkning.... Bottennapp, ah, skitsamma, dra till, så skiter vi i detta, var min tanke. Det blev inget "stumt" ryck utan ett som när linan är så stark att båten åker med, jag låg ankrad och visste att båten ej kan röra sig även vid stor blåst. Va fan, jag hade inte mycket lina ute så jag pumpade i dåtidens "stumma" spön för att rädda detta skitdrag. Det var då jag såg wobblern i en svart skuggas mun och linan var nu slapp. Var det båten som rörde sig…? NEJ! Det var draget som kom emot mig och eftersom vi var så nära nu visste jag att det jag såg under båten glida emot inte var en rottweiler med längre huvud och inte heller en "vanlig jättegädda" som på den tiden gick att få på spö. Nej, detta var en "stock" och det är det närmaste jag kan jämföra med.
Detta var en "krokodil", inget huvudryck eller annat obehag (som gäddorna hittills gjort), utan med lugna rörelser och bara med stjärtfenan fick jag och båten fart (hon tog både båt vind och simmade vidare) åt andra hållet vinden blåste. Jag tror ni fattar att jag aldrig hann med att parera och det är mitt "fiskeögonblick". Att mitt skitdrag var räddat är nog det mest "bittersweet" jag haft.
Många av gäddorna man fick när man jobbade för det då vägde runt under 10 (på min tid vägde vi vikt inte längd) men det var en som kom över 10 och fick mig en guldnål och jag kom även med i "Abu Napp & Nytt" (1987) och ett samtal från Svängsta...
Ljugarbänken är slut och nu till det jag vill visa: vad jag hittade som en sann ABU-fanatiker. Antiken bortom vikarna hade denna helt otroliga låda historia med det ABU var förr. Känner ni igen några av dessa pärlor?
Rullen har jag ingen aning om annat än att den har år på nacken och rullar på som även mina oanvända gör, fast med lite ärgning.
Jag hade faktiskt svårt att fatta hur man använder denna rulle, men till slut hittade jag en liten cylindriskt formad "knapp" och den frigjorde spolen. Denna rulle känns väldigt gammal, men mekaniken är helt fungerande och tummen var då som nu ett måste. Boxen är faktiskt ett under i sig, så underbart utformad och i så bra skick som jag hittade den i. Denna originalbox från ABU kallas Unicabox (?). Dragen, dragen… vad ska man säga som sann Roslagsfiskare och ABU-älskare än KÄRLEK för att se dessa.
Dragen ä nog det jag drägglar mest över. Flertalet är ej fiskade och har bara i enstaka fall legat i plurret.! Leidesdorff dragen är något min Dremel ska få putsa upp och få sina sista dagar (mina) på en fin hedersplats jag ej ännu kommit på. Just UTÖ har gått så bra här i mina vatten
och dubbelkroken var länge sedan jag såg.
LÄNGE LEVE SVENSK SOMMAR OCH ABU! Skitfiske på er alla. ❤️
Bifogade filer
Kommentera