All form av frivillig C&R (dvs så länge fisken håller måttet) är just frivillig, men vad vi svenskar missat helt är att förvalta våra bestånd med allt vad det innebär. Ett första steg i rätt riktning hade varit en bättre tillsyn, och medlemmar i FVO som faktiskt bryr sig om, och fiskar i vattnet själva.
En betydligt bättre regel än att begränsa antalet spön eller fiskemetoder tror jag är ett fönstermått istället för enbart minimått. Dessutom hade en rimlig fångstbegränsning på andra arter än fettfenor varit på sin plats på många ställen. Jag hade gärna levt med en fångstbegränsning på max 1-2 gösar eller gäddor per dag, och ett fönstermått på gädda på 50-65cm och 45-55 på gös.
Skulle sådana regler efterföljas så skulle i stort sett allt kaggfiske försvinna, men det kräver stora insatser i form av tillsyn.
Vad gäller den frivilliga C&R deleln så skulle ju den begränsas till några enstaka fiskar, men handen på hjärtat, när man använder argument i stil med "de genetiska aspekterna" och drar biologiska paraleller så tror jag att man bedrar sig själv.
Givetvis är toppredatorn i ett vattnet en av de viktigaste komponenterna för ett fungerande system, och ingen vill ha tusenbröder i sitt vatten, men i vilken utsträckning påverkar vi spösvingare detta? Inte särskilt mycket "tyvärr".
Jag själv fiskar i stort sett C&R, men tar gärna upp både abborre och gös då och då. Och om jag ransakar mig själv så är nog faktiskt den krassa anledningen av rent egoistiska/protektionistiska orsaker. Jag vill ha kvar "mina" stora fiskar i vattnet för att jag och mina vänner skall ha en chans på samma fisk även nästa gång vi fiskar i det vattnet.
Stora fiskar är viktiga för vattnet, men kanske mer viktiga för oss sportfiskare?
En betydligt bättre regel än att begränsa antalet spön eller fiskemetoder tror jag är ett fönstermått istället för enbart minimått. Dessutom hade en rimlig fångstbegränsning på andra arter än fettfenor varit på sin plats på många ställen. Jag hade gärna levt med en fångstbegränsning på max 1-2 gösar eller gäddor per dag, och ett fönstermått på gädda på 50-65cm och 45-55 på gös.
Skulle sådana regler efterföljas så skulle i stort sett allt kaggfiske försvinna, men det kräver stora insatser i form av tillsyn.
Vad gäller den frivilliga C&R deleln så skulle ju den begränsas till några enstaka fiskar, men handen på hjärtat, när man använder argument i stil med "de genetiska aspekterna" och drar biologiska paraleller så tror jag att man bedrar sig själv.
Givetvis är toppredatorn i ett vattnet en av de viktigaste komponenterna för ett fungerande system, och ingen vill ha tusenbröder i sitt vatten, men i vilken utsträckning påverkar vi spösvingare detta? Inte särskilt mycket "tyvärr".
Jag själv fiskar i stort sett C&R, men tar gärna upp både abborre och gös då och då. Och om jag ransakar mig själv så är nog faktiskt den krassa anledningen av rent egoistiska/protektionistiska orsaker. Jag vill ha kvar "mina" stora fiskar i vattnet för att jag och mina vänner skall ha en chans på samma fisk även nästa gång vi fiskar i det vattnet.
Stora fiskar är viktiga för vattnet, men kanske mer viktiga för oss sportfiskare?


Kommentera