Gammelgäddan
I tisdags var det dags, jag skulle äntligen ta med mina två barn på deras första gäddfisketur.
Innan vi begav oss till sjön stannade vi på Rusta och inhandlade två nya fiskespön av en något tveksam kvalitet, i det fasionabla priset av 299sek ingick också ett sett med ”gäddrag”, en liten jigg, en spinnare, en torspilk(???) och ett bronsfärgat skeddrag. Barnen blev iaf överlyckliga av dessa nya skinande fiskespön.
Sen fortsatte vår färd mot den mystiska och mörka lilla skogssjö som var vårt huvudmål med resan. Jag hade av en god vän lånat en lite eka och flytvästar. Plättar och saft var väl förpackade av mamman i huset och humöret var på topp.
Efter en halvtimmes provkastande med dom nya fiskespöna och ett antal trassel av större modell var flickorna änligen redo att börja fiska.
Eftersom mitt mål med denna lilla utflykt var att väcka mina döttrars fiskeintresse så tänkte jag, ju mer fisk ju bättre! Jag satte på jiggar på tjejernas spö och dom började kasta.
På första kastet fick den yngsta i fiskegänget en fin abborre på kroken, den drillades fint in till båtkanten och en stort leende mötte mina ögon. Storasyster såg lite trumpen ut och fortsatte att kasta.
På sitt andra kast var det dags för den yngsta igen, den här gången var det en gädda som satt stenhårt på den gula jiggen. Full panik utbröt i båten och spänningen var total. Men efter några lugnande ord från mig så togs gäddan lugnt och fint in till båten. Efter vägning (1,5kg) och mycket korttagning så släpptes detta ”monster” som tjejerna själva uttryckte det tillbaka i det mörka kalla vattnet. Har ni aldrig sett en tioåring som får sitt livs första gädda förut så kan jag tala om att lyckan var total.
Så här fortsatte det, lillasyster drillade gädda efter gädda och storasyster fick ingenting.
Nu ska jag inte fiska mer, jag får ju ingenting i alla fall! Så sa den inte ont anandes storasystern och satte sig med armarna i kors.
Efter mycket övertalning från mig fick jag henne till slut att sätta på det bronsfärgade skeddraget från Rusta. Kasta mot näckrosorna sa jag, det brukar alltid stå någon liten gädda och lura under bladen.
Storasyster gjorde ett halvhjärtat kast mot näckrosorna och började veva in skeddraget , efter ca 1 sekund utbrast den nu helt rosenrasande storasystern ”jävlarihelvete, nu sitter skiten i botten också, ja sa ju att jag inte skulle fiska mer” . Ta det bara lugnt, jag ska ro dit och ta loss draget åt dig så fortsätter vi att fiska sa jag med min mjukaste röst. Inom mig tänkte jag, henne får jag aldrig med på en fisketur igen…
När vi var ungefär tre meter från ”bottennappet” så började det sakta men säkert att simma ut mot sjön. Slirspärren började att låta och Rusta-spöt böjde sig som en pilbåge över vattnet. Efter en minut tänkte jag, den här gäddan är nog stor, efter fem minuter tänkte jag, den här gäddan är nog riktigt riktigt stor! Eftersom det här var hennes livs första gädda och hennes ben darrade som asplöv så sa jag inget om mina misstankar. Inte ens när båten vände sig och sakta började glida ut mot sjön förstod tjejerna att denna gädda var något utöver det vanliga.
En liten stund senare så bröts den spegelblanka ytan av en stor virvell och siluetten av en riktig praktmadame uppenbarade sig. Jävlar – det är ett monster utbrast lillasyster. Oh shit, jag kastar i spöt vrålade storasyster. Med min stora övertalningsförmåga lyckades jag få henne att inse det dumma i att kasta i sitt nya spö i sjön.
Ok sa hon, den här gäddan ska upp om det så är det sista jag gör.
Efter ungefär 20 minuter var gäddan (och fiskaren) helt utmattad och kunde med ett stadigt grepp lyftas upp ur båten. Euforin och skräcken i denna båt går nu inte längre att beskrivas med ord, det skreks, tjoades och svett blandades med tårar.
Gäddan vägde strax över 7 kilo och fick återgå till sitt kalla mörka vatten efter en stunds vägning och fotografering.
Eftersom storfiskaren själv inte vågade hålla i gäddan pga den stora risken att bli uppäten så fick jag offra mig. Denna histora är dock helt sann och det var Vanessa 12-år (bakom mig på bilden) som helt själv landade denna gammelgädda. Hur hon nu ska fortsätta sitt nya liv som sportfiskare vet jag inte, men en sak är sann, hon kunde inte fått en bättre start!
Ps: om någon vill se när vi släpper tillbaks gäddan så finns filmen på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=GQ37-tILMac
I tisdags var det dags, jag skulle äntligen ta med mina två barn på deras första gäddfisketur.
Innan vi begav oss till sjön stannade vi på Rusta och inhandlade två nya fiskespön av en något tveksam kvalitet, i det fasionabla priset av 299sek ingick också ett sett med ”gäddrag”, en liten jigg, en spinnare, en torspilk(???) och ett bronsfärgat skeddrag. Barnen blev iaf överlyckliga av dessa nya skinande fiskespön.
Sen fortsatte vår färd mot den mystiska och mörka lilla skogssjö som var vårt huvudmål med resan. Jag hade av en god vän lånat en lite eka och flytvästar. Plättar och saft var väl förpackade av mamman i huset och humöret var på topp.
Efter en halvtimmes provkastande med dom nya fiskespöna och ett antal trassel av större modell var flickorna änligen redo att börja fiska.
Eftersom mitt mål med denna lilla utflykt var att väcka mina döttrars fiskeintresse så tänkte jag, ju mer fisk ju bättre! Jag satte på jiggar på tjejernas spö och dom började kasta.
På första kastet fick den yngsta i fiskegänget en fin abborre på kroken, den drillades fint in till båtkanten och en stort leende mötte mina ögon. Storasyster såg lite trumpen ut och fortsatte att kasta.
På sitt andra kast var det dags för den yngsta igen, den här gången var det en gädda som satt stenhårt på den gula jiggen. Full panik utbröt i båten och spänningen var total. Men efter några lugnande ord från mig så togs gäddan lugnt och fint in till båten. Efter vägning (1,5kg) och mycket korttagning så släpptes detta ”monster” som tjejerna själva uttryckte det tillbaka i det mörka kalla vattnet. Har ni aldrig sett en tioåring som får sitt livs första gädda förut så kan jag tala om att lyckan var total.
Så här fortsatte det, lillasyster drillade gädda efter gädda och storasyster fick ingenting.
Nu ska jag inte fiska mer, jag får ju ingenting i alla fall! Så sa den inte ont anandes storasystern och satte sig med armarna i kors.
Efter mycket övertalning från mig fick jag henne till slut att sätta på det bronsfärgade skeddraget från Rusta. Kasta mot näckrosorna sa jag, det brukar alltid stå någon liten gädda och lura under bladen.
Storasyster gjorde ett halvhjärtat kast mot näckrosorna och började veva in skeddraget , efter ca 1 sekund utbrast den nu helt rosenrasande storasystern ”jävlarihelvete, nu sitter skiten i botten också, ja sa ju att jag inte skulle fiska mer” . Ta det bara lugnt, jag ska ro dit och ta loss draget åt dig så fortsätter vi att fiska sa jag med min mjukaste röst. Inom mig tänkte jag, henne får jag aldrig med på en fisketur igen…
När vi var ungefär tre meter från ”bottennappet” så började det sakta men säkert att simma ut mot sjön. Slirspärren började att låta och Rusta-spöt böjde sig som en pilbåge över vattnet. Efter en minut tänkte jag, den här gäddan är nog stor, efter fem minuter tänkte jag, den här gäddan är nog riktigt riktigt stor! Eftersom det här var hennes livs första gädda och hennes ben darrade som asplöv så sa jag inget om mina misstankar. Inte ens när båten vände sig och sakta började glida ut mot sjön förstod tjejerna att denna gädda var något utöver det vanliga.
En liten stund senare så bröts den spegelblanka ytan av en stor virvell och siluetten av en riktig praktmadame uppenbarade sig. Jävlar – det är ett monster utbrast lillasyster. Oh shit, jag kastar i spöt vrålade storasyster. Med min stora övertalningsförmåga lyckades jag få henne att inse det dumma i att kasta i sitt nya spö i sjön.
Ok sa hon, den här gäddan ska upp om det så är det sista jag gör.
Efter ungefär 20 minuter var gäddan (och fiskaren) helt utmattad och kunde med ett stadigt grepp lyftas upp ur båten. Euforin och skräcken i denna båt går nu inte längre att beskrivas med ord, det skreks, tjoades och svett blandades med tårar.
Gäddan vägde strax över 7 kilo och fick återgå till sitt kalla mörka vatten efter en stunds vägning och fotografering.
Eftersom storfiskaren själv inte vågade hålla i gäddan pga den stora risken att bli uppäten så fick jag offra mig. Denna histora är dock helt sann och det var Vanessa 12-år (bakom mig på bilden) som helt själv landade denna gammelgädda. Hur hon nu ska fortsätta sitt nya liv som sportfiskare vet jag inte, men en sak är sann, hon kunde inte fått en bättre start!
Ps: om någon vill se när vi släpper tillbaks gäddan så finns filmen på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=GQ37-tILMac
Kommentera