Ganska trögt fiske men trots allt en grym toppfisk.
-
Måndagens fiske började inte alls bra. Efter en lång bussresa norrut med en massa packning var fiskesuget på topp och efter att ha inhandlat krubb för en vecka och riggat spöna bar det av ut med den sköna lilla båten. Vinden låg på kanten där båten låg gömd i vassen så jag började ta några kast redan där för att värma upp lite. Snart hugger det på en ganska otuggad*Crane 206*och resans första lilla gädda var ett faktum.
Efter den gäddan började allt, precis allt, gå åt fanders. Jag bestämde mig för att trolla lite och hann väl knappt ro i en minut innan ena spöet böjdes rejält. Ringrostig som jag var trodde jag att det var hugg och i sista årtaget, som fick fungera som mothugg, gick ena årj*veln av på mitten. ”Hugget” visade sig dessutom vara en stock och vinden låg bort från både betet, stocken och inte minst land. Upp med andra wobblern och fort i med ankaret för att fundera ut hur jag skull ta mig ur knipan, men hur länge jag än funderade kom jag inte på en enda bra lösning. Det slutade med att jag ringde farfar min och efter ett bra tag kom han och grannen kämpandes *i vinden med en liten roddbåt för att bogsera in mig till land. Som tur var fick jag loss min Crane från stocken när jag drog från andra hållet och snart var jag bogserad in till land. Efter mycket om och men hade vi fixat fram en ny åra och skruvat och haft oss så med lite kvällsljus kvar på himlen gav jag mig ut igen med nytt hopp. Jag börjar trolla med en Crane 206 och en ny, svart 207 och snart hugger det på 206:an. Fisken fastnar dock inte och sekunden senare hugger det på 207:an, förmodligen samma gädda. Inte heller denna gång behagade den att hugga. Jag fortsätter ro och snart böjer sig spöet med 207:an ordentligt, dock lite för ordentligt – en till stock. Den här gången gick linan av och jag tänkte att nu kan det ta mig f*n bara bli bättre.
Snart hittar jag en fläck med lite fisk och tar två snabba gäddor och en liten bonusborre. Ena gäddan hade en stor betesfisk i magen och en stjärtfena i svalget, men kunde trots det inte tacka nej till en liten ”Custom-X Lures Chubby-X 6″. Det började med ett bra hugg på Chubby-X:en och en snipa kan landas. Snart levererar även Giant Scampern där den kastar sig fram och tillbaka strax under ytan och ännu en tvåkilos kan landas. Jag hinner knappt släppa i Giant Scampern igen innan det hugger med 100% brutalitet på den flaxande lillgäddan och jag kan bända in en stökig tre-fyrakilos.
Jag fortsätter köra med dessa nya beten som visade sig fungera bra. Mina beten passerar över en brant som går brant från tre till åtta meter och plötsligt hugger det med besked på Chubby-X:en. När jag får in den goda fightern till båten håller jag på att sätta avkrokningstången i halsen av förvåning.
Cirka åtta hekto och 37 cm låg denna fina abborre på och är en av de *större jag fångat. Kul! Hon slapp stekpannan och fick istället simma ner i branten igen.
Eftermiddagens och kvällens fortsatta fiske bjöd på en del fiskar här och där, både mindre gäddor och lite bättre abborrar. En av dessa fiskar var en gädda som stod parkerad inne i en snygg glesvass och inte kunde stå emot ett McCelly spinnerbait från Svartzonker.
Ny dag. 10:e augusti 2011. En dag jag sent ska glömma…
Uppstigningen skedde tidigt och snart var jag ute på sjön. *Jag tänkte att jag skulle testa en ny grej – en extremt grundgående Wolfcreek Cub Crank med ett 10 gr ”Cathrine-sänke” framför tafsen. Jag satte också kameran i filmläge på mitt stativ för att försöka få något hugg på film. Kameran rullade i en minut innan en två-trekilos överföll Cub Cranken. Började bra, men det visade sig att det skulle bli bättre…
Snart hugger en till lite bättre snipa på Cub Cranken och jag fightar, landar och releasar henne framför kameran. Helt i onödan, skulle det visa sig – en timme senare raderade jag båda filmerna utan att blinka, helt hänsynslöst. Mer om det senare…
Klockan var kvart över åtta då min mobil plingade till. Messet kom från Mille och det löd som följande: ”Tjena, hur går det änsålänge?” Vid det här laget började jag bli rätt trött på att ro i motvinden så jag övervägde att droppa ankaret och i lugn och ro svara Mille att det går väl okay men ingen riktigt bra fisk ännu, men kom snabbt på bättre tankar. Man avbryter inte fisket för att svara på sms, det kan man göra senare! Mobilen ignorerades och Mille fick vänta på en rapport. Vilket var tur. De följande tio minutrarna beskrivs rätt väl med den här filmen:
De tidigare nämnda raderade filmerna kom in i bilden när jag hade fightat i ett par minuter och jag hör det karakteristiska ljudet av kameran som slås av. Jag hajar direkt att minneskortet blivit fullt så jag slänger mig på kameran och tar bort alla morgonens tidigare bilder och filmer, med spöet och gäddan i ena handen och kameran i den andra. Återigen med utrymme på mitt 8gb-minneskort slår jag i gång kameran och fortsätter filma… Under denna knappa minut som kameran var av hann gäddan göra den värsta tailwalken i mannaminne.
Fisken vägde alltså 9,6 kilo och mätte 112 centimeter. En otroligt trevlig sommargädda som alltså blev nytt personbästa för mig! Trots den mycket goda konditionen och att den hade ett antal större betesfiskar i magen, kunde den inte motstå den åtta centimeter långa ”
-
Måndagens fiske började inte alls bra. Efter en lång bussresa norrut med en massa packning var fiskesuget på topp och efter att ha inhandlat krubb för en vecka och riggat spöna bar det av ut med den sköna lilla båten. Vinden låg på kanten där båten låg gömd i vassen så jag började ta några kast redan där för att värma upp lite. Snart hugger det på en ganska otuggad*Crane 206*och resans första lilla gädda var ett faktum.
Efter den gäddan började allt, precis allt, gå åt fanders. Jag bestämde mig för att trolla lite och hann väl knappt ro i en minut innan ena spöet böjdes rejält. Ringrostig som jag var trodde jag att det var hugg och i sista årtaget, som fick fungera som mothugg, gick ena årj*veln av på mitten. ”Hugget” visade sig dessutom vara en stock och vinden låg bort från både betet, stocken och inte minst land. Upp med andra wobblern och fort i med ankaret för att fundera ut hur jag skull ta mig ur knipan, men hur länge jag än funderade kom jag inte på en enda bra lösning. Det slutade med att jag ringde farfar min och efter ett bra tag kom han och grannen kämpandes *i vinden med en liten roddbåt för att bogsera in mig till land. Som tur var fick jag loss min Crane från stocken när jag drog från andra hållet och snart var jag bogserad in till land. Efter mycket om och men hade vi fixat fram en ny åra och skruvat och haft oss så med lite kvällsljus kvar på himlen gav jag mig ut igen med nytt hopp. Jag börjar trolla med en Crane 206 och en ny, svart 207 och snart hugger det på 206:an. Fisken fastnar dock inte och sekunden senare hugger det på 207:an, förmodligen samma gädda. Inte heller denna gång behagade den att hugga. Jag fortsätter ro och snart böjer sig spöet med 207:an ordentligt, dock lite för ordentligt – en till stock. Den här gången gick linan av och jag tänkte att nu kan det ta mig f*n bara bli bättre.
Snart hittar jag en fläck med lite fisk och tar två snabba gäddor och en liten bonusborre. Ena gäddan hade en stor betesfisk i magen och en stjärtfena i svalget, men kunde trots det inte tacka nej till en liten ”Custom-X Lures Chubby-X 6″. Det började med ett bra hugg på Chubby-X:en och en snipa kan landas. Snart levererar även Giant Scampern där den kastar sig fram och tillbaka strax under ytan och ännu en tvåkilos kan landas. Jag hinner knappt släppa i Giant Scampern igen innan det hugger med 100% brutalitet på den flaxande lillgäddan och jag kan bända in en stökig tre-fyrakilos.
Jag fortsätter köra med dessa nya beten som visade sig fungera bra. Mina beten passerar över en brant som går brant från tre till åtta meter och plötsligt hugger det med besked på Chubby-X:en. När jag får in den goda fightern till båten håller jag på att sätta avkrokningstången i halsen av förvåning.
Cirka åtta hekto och 37 cm låg denna fina abborre på och är en av de *större jag fångat. Kul! Hon slapp stekpannan och fick istället simma ner i branten igen.
Eftermiddagens och kvällens fortsatta fiske bjöd på en del fiskar här och där, både mindre gäddor och lite bättre abborrar. En av dessa fiskar var en gädda som stod parkerad inne i en snygg glesvass och inte kunde stå emot ett McCelly spinnerbait från Svartzonker.
Ny dag. 10:e augusti 2011. En dag jag sent ska glömma…
Uppstigningen skedde tidigt och snart var jag ute på sjön. *Jag tänkte att jag skulle testa en ny grej – en extremt grundgående Wolfcreek Cub Crank med ett 10 gr ”Cathrine-sänke” framför tafsen. Jag satte också kameran i filmläge på mitt stativ för att försöka få något hugg på film. Kameran rullade i en minut innan en två-trekilos överföll Cub Cranken. Började bra, men det visade sig att det skulle bli bättre…
Snart hugger en till lite bättre snipa på Cub Cranken och jag fightar, landar och releasar henne framför kameran. Helt i onödan, skulle det visa sig – en timme senare raderade jag båda filmerna utan att blinka, helt hänsynslöst. Mer om det senare…
Klockan var kvart över åtta då min mobil plingade till. Messet kom från Mille och det löd som följande: ”Tjena, hur går det änsålänge?” Vid det här laget började jag bli rätt trött på att ro i motvinden så jag övervägde att droppa ankaret och i lugn och ro svara Mille att det går väl okay men ingen riktigt bra fisk ännu, men kom snabbt på bättre tankar. Man avbryter inte fisket för att svara på sms, det kan man göra senare! Mobilen ignorerades och Mille fick vänta på en rapport. Vilket var tur. De följande tio minutrarna beskrivs rätt väl med den här filmen:
Fisken vägde alltså 9,6 kilo och mätte 112 centimeter. En otroligt trevlig sommargädda som alltså blev nytt personbästa för mig! Trots den mycket goda konditionen och att den hade ett antal större betesfiskar i magen, kunde den inte motstå den åtta centimeter långa ”
