100 spön från Eriks händer
Det är billigare att göra ett flugspö själv än att köpa ett fabriksbyggt.
Det var orsaken till att Erik Orre började.
Men efter över 100 byggda spön kan han kostatera att de också blir lättare, snyggare och bättre.
I ett vanligt radhusområde nära havet, en liten bit från Söderhamn i Hälsingland, händer stora saker i det lilla.
Det tycker i alla fall flugfiskare i Sverige.
Där bor sportfiskaren och spötillverkaren Erik Orre. I en varmbonad friggebod utanför bostadsdörren har han sin verkstad. På väggarna hänger trä-konsoler där det ligger massor av spö-klingor.
På en av bänkarna står en spölindningsmaskin, som långsamt snurrar runt med ett surrande ljud.
– Vet man hur man ska göra blir spö-na både lättare och bättre än fabriksbyggda.
Det svåra är att få till lackningen, säger Erik medan han lindar fast den sista spöringen på ett 12-fotsspö. Grönt och rött till svart klinga. Han håller tråden hårt och snurrar klingan. Trådrullen ligger löst i en kopp. Erik använder mörkt grön eller röd tråd till svarta klingor, och brun tråd till bruna klingor.
– Sedan blir det billigare. Det var därför jag började 1985. Kostnaden blir ungefär halva priset, säger han och av-slutar lindningen.
Samma år gjorde han sin första resa till Norge. Det har blivit åtskilliga resor västerut sedan dess. I somras jobbade han som guide i laxälven Orkla. När han inte hjälpte kunderna att få lax fiskade han själv.
Fjorton laxar på över sex kilo blev resultatet.
Då satt en Sil- ver Grey, Blå Daniel eller en Green Highlander tubfluga längst ut i tafsen.
Rör lacken länge
Nu är det dags för lackning. Erik använder en tvåkomponents epoxylack. Han slår upp lacken i en liten kopp och börjar röra – länge.
– Rör långsamt. Det får inte bli bub-blor. Skulle det bli bubblor så låt lacken stå i fem minuter. Och rör noggrant an-nars händer det att lacken inte härdar, varnar Erik.
Han tar upp en vanlig Dekorima-pensel som han har klippt till borsten på.
Spöklingan har Erik damsugit.
– Börja lackningen uppifrån. Sätt ner penseln långsamt. Det är viktigt första gången att lägga på lack så att bara tråden suger åt sig, för att få ut luften från tråden, säger Erik koncentrerat och fortsätter på de andra lindningar-na. Sedan lägger han på en droppe runt öglefoten och låter lacken tränga in.
Lite mer lack så att den trycker ut luft-spalten som blir vid öglefoten. Lacken ska krypa ner mot klingan.
– Ibland hinner man inte göra klart innan lacken stelnar. Det går att avsluta och fortsätta i morgon, men jag gör klart det nu, säger Erik och fortsätter. Ett tvåhands flugspö tar tre–fyra tim-mar att göra klart. Ett enhandsspö går lite fortare.
Blås bort luftbubblor
Erik låter klingan vila lite medan den roterar i maskinen. Sedan lägger han på ett andra lager lack, som redan bör-jat bli lite tjockare. Han blåser försik-tigt på lackningen.
– Då får man bort alla luftbubblor. Det är en metod som jag mer eller mindre utvecklat själv. Då blir det snyggt och starkt, menar Erik och drar ut lack-randen så att det blir ett jämt fint lager. Efter fyra timmar lägger sig lacken.
Den är damtorr på sex–åtta timmar och spöt går att fiska med efter två dygn. När man gör en spöklinga rullar man ett grafitark och bakar det i en ugn.
De senaste fem sex åren har det hänt en hel del på spösidan. Mellanklasspöna har blivit bättre och jämnare i kvaliteten. I dag får man ett bra spö till ett billigt pris. Men fortfarande är de fabriksgjor-da spön inte alltid så bra, enligt Erik:
– Ibland sitter inte spöringarna helt rätt på ryggraden och så är det för mycket lack.
Och bygger man ett spö själv så kan man välja om man vill göra ett spö som kastar långt eller rakt beroende hur man sätter ringarna på ryggraden.
Förutom att bygga spön på uppdrag åt andra hemma i Söderhamn har Erik spelat in en videofilm där han lär ut spöbyggnad.
I fjol var han dessutom och monterade ihop Loops flugfiskerullar i fabriken i Smedjebacken, Dalarna.
Så mycket handlar om fiske i Eriks liv. Och till sommaren blir det en ny sväng som guide i Orklaälven. Och förhoppnings-vis nya stunder med lax som spänner ner spöt – och naturligtvis på ett som han har byggt själv.
lasse hallberg har skrivit reportaget....
Det är billigare att göra ett flugspö själv än att köpa ett fabriksbyggt.
Det var orsaken till att Erik Orre började.
Men efter över 100 byggda spön kan han kostatera att de också blir lättare, snyggare och bättre.
I ett vanligt radhusområde nära havet, en liten bit från Söderhamn i Hälsingland, händer stora saker i det lilla.
Det tycker i alla fall flugfiskare i Sverige.
Där bor sportfiskaren och spötillverkaren Erik Orre. I en varmbonad friggebod utanför bostadsdörren har han sin verkstad. På väggarna hänger trä-konsoler där det ligger massor av spö-klingor.
På en av bänkarna står en spölindningsmaskin, som långsamt snurrar runt med ett surrande ljud.
– Vet man hur man ska göra blir spö-na både lättare och bättre än fabriksbyggda.
Det svåra är att få till lackningen, säger Erik medan han lindar fast den sista spöringen på ett 12-fotsspö. Grönt och rött till svart klinga. Han håller tråden hårt och snurrar klingan. Trådrullen ligger löst i en kopp. Erik använder mörkt grön eller röd tråd till svarta klingor, och brun tråd till bruna klingor.
– Sedan blir det billigare. Det var därför jag började 1985. Kostnaden blir ungefär halva priset, säger han och av-slutar lindningen.
Samma år gjorde han sin första resa till Norge. Det har blivit åtskilliga resor västerut sedan dess. I somras jobbade han som guide i laxälven Orkla. När han inte hjälpte kunderna att få lax fiskade han själv.
Fjorton laxar på över sex kilo blev resultatet.
Då satt en Sil- ver Grey, Blå Daniel eller en Green Highlander tubfluga längst ut i tafsen.
Rör lacken länge
Nu är det dags för lackning. Erik använder en tvåkomponents epoxylack. Han slår upp lacken i en liten kopp och börjar röra – länge.
– Rör långsamt. Det får inte bli bub-blor. Skulle det bli bubblor så låt lacken stå i fem minuter. Och rör noggrant an-nars händer det att lacken inte härdar, varnar Erik.
Han tar upp en vanlig Dekorima-pensel som han har klippt till borsten på.
Spöklingan har Erik damsugit.
– Börja lackningen uppifrån. Sätt ner penseln långsamt. Det är viktigt första gången att lägga på lack så att bara tråden suger åt sig, för att få ut luften från tråden, säger Erik koncentrerat och fortsätter på de andra lindningar-na. Sedan lägger han på en droppe runt öglefoten och låter lacken tränga in.
Lite mer lack så att den trycker ut luft-spalten som blir vid öglefoten. Lacken ska krypa ner mot klingan.
– Ibland hinner man inte göra klart innan lacken stelnar. Det går att avsluta och fortsätta i morgon, men jag gör klart det nu, säger Erik och fortsätter. Ett tvåhands flugspö tar tre–fyra tim-mar att göra klart. Ett enhandsspö går lite fortare.
Blås bort luftbubblor
Erik låter klingan vila lite medan den roterar i maskinen. Sedan lägger han på ett andra lager lack, som redan bör-jat bli lite tjockare. Han blåser försik-tigt på lackningen.
– Då får man bort alla luftbubblor. Det är en metod som jag mer eller mindre utvecklat själv. Då blir det snyggt och starkt, menar Erik och drar ut lack-randen så att det blir ett jämt fint lager. Efter fyra timmar lägger sig lacken.
Den är damtorr på sex–åtta timmar och spöt går att fiska med efter två dygn. När man gör en spöklinga rullar man ett grafitark och bakar det i en ugn.
De senaste fem sex åren har det hänt en hel del på spösidan. Mellanklasspöna har blivit bättre och jämnare i kvaliteten. I dag får man ett bra spö till ett billigt pris. Men fortfarande är de fabriksgjor-da spön inte alltid så bra, enligt Erik:
– Ibland sitter inte spöringarna helt rätt på ryggraden och så är det för mycket lack.
Och bygger man ett spö själv så kan man välja om man vill göra ett spö som kastar långt eller rakt beroende hur man sätter ringarna på ryggraden.
Förutom att bygga spön på uppdrag åt andra hemma i Söderhamn har Erik spelat in en videofilm där han lär ut spöbyggnad.
I fjol var han dessutom och monterade ihop Loops flugfiskerullar i fabriken i Smedjebacken, Dalarna.
Så mycket handlar om fiske i Eriks liv. Och till sommaren blir det en ny sväng som guide i Orklaälven. Och förhoppnings-vis nya stunder med lax som spänner ner spöt – och naturligtvis på ett som han har byggt själv.
lasse hallberg har skrivit reportaget....
Kommentera