Bonkade Hälleflundror

[Fet-Ragge]

Som ni kan se här

http://www.youtube.com/watch?v=gMgwzAPs74k&mode=related&search=

går det att sätta tillbaka även mycket stora hälleflundror. För beståndets bästa är det nog som jag skrev tidigare viktigast att sätta tillbaka könsmogna individer, dvs över 25 kg.

[DaButt]

Även jag har funderat mycket på denna viktiga fråga. Precis som inom gäddfisket så tror och hoppas jag att sportfiskare kommer att börja praktisera catch & release i allt större utsträckning när det gäller fiske efter hälleflundra. De allt större mängder fisk som kommer upp som ett resultat av ett allt mer riktat fiske efter denna underbara fisk kan komma att sätta press på beståndet, åtminstone lokalt. Vi har en relativt hög återutsättningsprocent och den kommer sannolikt bara att bli högre. Flundror upp till tio-femton kilo kan man relativt enkelt hantera med gällgrepp men när det gäller de lite större exemplaren är det inte lika enkelt...

Per Jonasson hos Wildwater på Röst har förtjänstfullt dragit igång ett märkningsprogram av flundra och är en stark förespråkare för C&R. Han taljar flundran med en vanlig tamp, något som jag av egen erfarenhet kan bli rätt bökigt. Jag har därför letat efter en bra taljningsutrustning och tror att jag kan ha funnit den i en attrapp som heter SB Rescue Sling. Den har tagits fram för att användas på människor och är därmed tillräckligt stor för att enkelt nå runt stjärtspolen även på drömflundran. Såvitt jag förstår fäster man en kraftig lina som frigörs när taljan förts om stjärtspolen varför hållfastheten för själva taljan inte sätter några begränsningar. Vidare är den lång men ihopfällbar.

Finns dock risk att den är dyr, givet att den tagits fram för och säljs som ett livräddningsvertyg. Men det kan det väl vara värt om vi vill bibehålla det fantastiska sportfiske efter hälleflundra som den norska kusten erbjuder...

/DaButt

[Alessandro]

Runt 200 märkta av 800 fångade på WW-camp på röst 2007, fler släppta.
Visst märks det om man bonkar alla flundror över 60cm.

[Flodström]

Är helt med på resonemanget och kan själv tycka det känns galet att bonka dem.
Men fisket som bedrivs med sportfiskeredskap är på fåtalet platser, ex. Röst, saltströmmen och Söröya. De tre små fläckarna fördelat på Nordnorges kust är väldigt små delar i det stora hela och sportfisket efter hälleflundra kommer troligtvis aldrig resultera i utfiskning (eventuellt lokalt runt camperna). De större flundrorna går in på "grunt" vatten om sommaren och äter upp sig, medans de små upp till ca 25kg lever mer kustnära och grunt tills de når könsmogen ålder och vuxen-levernet tar över.

När vi var på Vaeröy snackade vi med yrkesfiskarna som lade flundrelinor på småflundrornas (upp till 25kg) uppväxtplatser förr, merparten av flundrorna vägde under 10kg och dem får de inte fiska på med yrkesredskap längre, därav är nu de lokalerna fria från yrkesfiske.
Men sportfiskare är ju där nu och kör på så att flundrorna landas frekvent och ofta med en vikt under 20kg har en ganska bra förklaring.
Dem större exemplaren lever inte där men besöker platserna om sommaren i födosök och därför händer det att en å annan 50+ fångas grunt.

Men i regel lever dem stora på stora djup ute i havet, men kommer in om sommaren kring grund osv för att äta upp sig!

Den som sett en levande flundra sprattla i en liten båt vet att c&r är sjukt svårt att praktisera. De kan vara helt fruktansvärt galna och slå sönder saker i båten till och med!

Helt enig med dig Push-Up. Det gör varken till eller från när det gäller sportfiske i de här sammanhangen. Yrkesfiskarna står för kanske 99% av all fångad "Kveite" i det här landet (Norge). Det är förståss ett poäng att återutsätta en lekmogen(adult) Hälleflundra, men de små – nej.

Könsmogen Hälleflundra lyckas med leken högst en gång i hela sitt liv (därav den höga ålder de kan uppnå) och den som trodde något annat har inte en susning om fiskebiologi.

Som nämnts tidigare är det inte ens säkert att en hälleflundra på 30-35 kilo har lekt ens någon gång och det tar många år för en hälleflundra att bli såpass gammal. Man skulle därför kunna tro att för beståndets överlevnad borde ett minimått på kanske 40 kg tillämpas och säkerställa bestånden. Den naturliga överlevnaden för småflundror är dock ganska låg medan medan stora individer naturligt har en mycket hög överlevnad och dessutom en enorm reproduktionspotential. För beståndet kan det alltså vara värre att slakta en 50-100 kg flundra än 10 st 5-10 kg flundror.

Jag surfade lite på nätet för att se hur de gör på andra sidan sjön.

I Alaska där sportfisket efter "pacific halibut" är en mycket stor turistindustri verkar många rekomendera att fiskar på 30 - 50 pund (15-25 kg) behålls som matfiskar då dessa har bäst kött och ännu inte hunnit bli viktiga reproduktionsfiskar. Det verkar som om de flesta guider tillämpar catch and release och att överlevnaden kan vara så god som 95 %. Då Hälleflundran inte har simblåsa är ju tryckutjämning aldrig något problem. Riktigt hur catch and release av stor hälleflundra går till lyckades jag inte luska ut. Med den snabba takt som hälleflundrafisket utvecklas i Norge tror jag det är betydelsefullt för fiskets framtid att fiskeguider och campägare i Norge åker över till Alaska för att se hur catch and release av stor Hälleflundra går till. Personligen hoppas och tror jag att dödande av stora hälleflundror av sportfiskare om tio år kommer bli lika ovanligt som slaktade tiokilosgäddor.

Fisk upp till ca 20-30 kg är vanligtvis inte könsmogen och smakar bäst. Därav regeln att behålla dom storlekarna. Sportfisket tar vanligtvis bara upp fiskar större än det här om det är en personlig rekordfisk. Annars återutsätts de flesta stora (reproducerande) fiskarna. Det blir i varje fall en mikroskopisk desimering av den anledningen (rekordfisk) anser i varje fall jag.

mvh

[Ola]

Det finns en annan infallsvinkel också och det är norrmännens syn på tursiterna som fiskar upp fisken hos dem, det känns som den viktigaste anledningen till c&r.

Kan inte vara kul att bo vid en fiskecamp och se fullastade båtar komma in varje dag.

Jämför gärna med tråden om tyskar som bonkar gädda i sverige.

Dessa saker spelar kanske ingen roll för beståndet men att visa respekt och hänsyn för värdarna är nog det viktigaste för en långsiktig relation.

[Flodström]

Det finns en annan infallsvinkel också och det är norrmännens syn på tursiterna som fiskar upp fisken hos dem, det känns som den viktigaste anledningen till c&r.

Kan inte vara kul att bo vid en fiskecamp och se fullastade båtar komma in varje dag.

Jämför gärna med tråden om tyskar som bonkar gädda i sverige.

Dessa saker spelar kanske ingen roll för beståndet men att visa respekt och hänsyn för värdarna är nog det viktigaste för en långsiktig relation.

Ola, du har delvis rätt och också fel.

Det är förbjudet för en turist att föra ut mer än 15 kg fisk (blir file´då) från Norge. Allt över blir tullbelagt. Därför skeppas mycket lite fisk ut från norge av den anledningen.

Men, det du säkert syftar på är väll beståndernas storlek och fisketrycket på dem o.s.v. inklusive kustbefolkningens intäkter?

Det blir helt meningslöst att diskutera C&R när det gäller norska kusten och sportfisket här. Inget sportfiske kan mäta sig med yrkesfisket. Minst 99,99% av alla fiskbara ressurser tas av yrkesfisket (långt ut till havs) och det lilla som sportfiskarna fångar kan inte äns mätas i promille.

Jag har bott i Norge sen 1990, och fortfarande återstår det för mig att se en turistbåt komma in med full last av fisk. Tror det aldrig kommer att hända p.g.a. att det helt enkelt är för lite fisk på kusterna här.

Sen om sportfisket omsätter ca 100 ggr mer pengar per kg fångad fisk skulle det inte räknas med, så har ni fel. Ingen är gladare än kustbefolkningen till att ni ställer upp och kommer på fiskebesök. Kustbefolkningen har för länge sedan mist allt fiske/alla fiskeressurser (och också båtarna) till förmån för de stora flytande fiskefabrikerna på havet (till förmån för "storkapitalet"). Ni gör kustbefolkningen en björnkänst genom att komma hit på fiska, så tänk på det och var glada för att ni kan bidra med kustbefolkningens överlevnad. C&R existerar inte på denna fronten bara så ni vet det (bara i era huvuden).

Dina farhågor är obegrundade Ola.

mvh

[Alessandro]

Är helt med på resonemanget och kan själv tycka det känns galet att bonka dem.
Men fisket som bedrivs med sportfiskeredskap är på fåtalet platser, ex. Röst, saltströmmen och Söröya. De tre små fläckarna fördelat på Nordnorges kust är väldigt små delar i det stora hela och sportfisket efter hälleflundra kommer troligtvis aldrig resultera i utfiskning (eventuellt lokalt runt camperna). De större flundrorna går in på "grunt" vatten om sommaren och äter upp sig, medans de små upp till ca 25kg lever mer kustnära och grunt tills de når könsmogen ålder och vuxen-levernet tar över.

När vi var på Vaeröy snackade vi med yrkesfiskarna som lade flundrelinor på småflundrornas (upp till 25kg) uppväxtplatser förr, merparten av flundrorna vägde under 10kg och dem får de inte fiska på med yrkesredskap längre, därav är nu de lokalerna fria från yrkesfiske.
Men sportfiskare är ju där nu och kör på så att flundrorna landas frekvent och ofta med en vikt under 20kg har en ganska bra förklaring.
Dem större exemplaren lever inte där men besöker platserna om sommaren i födosök och därför händer det att en å annan 50+ fångas grunt.

Men i regel lever dem stora på stora djup ute i havet, men kommer in om sommaren kring grund osv för att äta upp sig!

Den som sett en levande flundra sprattla i en liten båt vet att c&r är sjukt svårt att praktisera. De kan vara helt fruktansvärt galna och slå sönder saker i båten till och med!

Varför sprattlar dom? Antingen har dom fått en huggkrok i sig, snara den runt stjärtspolen istället och håll stjärtspolen över vattenytan och låt flundran sprattla av sig. Sen så kan man använda sig av trick som att lägga en blöt handduk över ögonen på flundran när den är i båten,
då håller dom sig lugna även om man sticker märknål i dom. Lite deras naturliga beteende borra ner sig i sanden, dom är ju inte rädda för att ligga still på botten där det är mörkt

[Alessandro]

http://www.ospreyrib.com/osprey/SBrescuesling.htm

Inte risk att det blir för stumt och man skadar ryggraden på flundran?

[BBRF]

Varför sprattlar dom? Antingen har dom fått en huggkrok i sig, snara den runt stjärtspolen istället och håll stjärtspolen över vattenytan och låt flundran sprattla av sig. Sen så kan man använda sig av trick som att lägga en blöt handduk över ögonen på flundran när den är i båten,
då håller dom sig lugna även om man sticker märknål i dom. Lite deras naturliga beteende borra ner sig i sanden, dom är ju inte rädda för att ligga still på botten där det är mörkt

Har Du själv praktiserat tricket med att lägga en blöt handduk över ögonen och vet att det fungerar? Det kan vara så att det är huggkroken som gör att dom blir aggressiva och går bärsärk. Tyvärr hart jag aldrig provart gälgrepp på någon större flundra och vet inte hur dom reagerar jämfört med huggkrok. Personligen tror jag dock att den andel hälleflundra som fångas av sportfiskare är en bråkdel av det lokala beståndet..

[BBRF]

Alltså, min åsikkt kring detta är ju givetvis att C&R bör praktiseras till 95% som på alla andra arter.
Får man 10 kveite på 1 vecka ta max upp 2, får jag 5 gösar tar jag kanske upp 1 eller 2 om jag ens vill ha fisk till middag överhuvetaget.

Men kustfisket kring Norge är ju lite sjukt på denna front, har snackat med folk som åkt till Norge för och havsfiska som på 1 dag dragit 800kg långa, för att sedan nästa dag dra 300kg sejj. Det är ju sådana sjuka siffror.

För mig är detta inte Sportfiske.

Folk som på en drag dragit 800 kg långa? Ursäkta, men den siffran låter som en ren lögn, jag tror i alla fall inte alls på det och att dom dagen efter dragit 300 kg sej låter nästan lika märkligt. Var skulle detta ha skett? Att lyckas dra 300 kg sej på en dag kan möjligen gå på t ex Röst/Vaeröy om Du har extremt flyt och kör hårt men 800 kg långa? Glöm det!