S - en cool gubbe

[lausvik]

Det fanns inga bloggare när jag var grabb. Inga team heller. Eller ens någon särskilt aggressiv mrknadsföring av fiskegrejor utan det var i stort sett ”De tyngsta och längsta med grejor från Svängsta” det handlade om. Inga fiskeprogram på TV. Inga fisketidningar heller. Jag tror inte ens att Svenskt Fiske börjat komma ut (men där kan jag ha fel). På biblioteket kunde man läsa böcker av auktoriteter som Curt Lindhé (tex ”Hur man lurar gäddan” som utkom 1941). Så fanns förstås Napp&Nytt och de som inte själva var med på den tiden kan nog inte ens föreställa sig vilken genomslagskraft den publikationen då hade.

Dessbättre fanns det mer erfarna fiskare man kunde lära sig en del av. Men det var inte alltid helt okomplicerat. Särskilt inte om man själv var en grabb som knappt ens hunnit bli tonåring och hjälten var en tuff och fåordig gubbe (dvs en man som förmodligen var yngre än vad jag själv nu är). Vi kan kalla honom S. Egentligen vet jag väldigt litet om S annat än att om somrarna hölls i en liten fiskebod i samma gamla fiskeläge där min (eller pappas då) båt låg. Själv hade S en liten plasteka med låga fribord. Jag minns inte om han ens hade någon snurra på den men han rodde mest och sällan långt.

Hursomhelst så var det på bottnen av den båten jag första gången såg en riktigt grov gädda. En tiokilare. Den låg där i skuggan bredvis S:s gamla sexfotsspö, den röda Ambassadeuren med 0,45-lina, en tafs gjord av massiv koppartråd och ett gammalt Special skeddrag. Själv hade S knallat upp till boden för att ta sig en kopp kaffe. Han var, för övrigt, inte en sådan som gjorde något väsen av sig och sina fångster. De talade för sig själva och alla som fiskade talade om S.

Special var (för er som inte vet det) ett drag i tunn plåt som var format som en fisk. Det gick högt i vattnet och var (är, förresten) perfekt för fiske över grunda bottnar. Och det var över sådana bottnar S bedrev sitt fiske. Ofta inne bland stenarna och alltid tidigt på morgonen. Det var bara då, sa han, som de stora fiskarna jagade på grundvattnet. Förmodligen hade han rätt, för han fångade fler och större gäddor än någon annan i viken.

Själv fick jag bara bottennapp när jag försökte på de ställen där S tog sina krokodiler. Trots att jag inhandlat ett eget Special. Fast jag var förstås inte lika morgonpigg. Mera av en kvällsfiskare redan då. Med tiden hittade jag mina egna ställen i viken. Ställen som passade mig och mitt fiske bättre. Ställden där de stora gäddorna som jagade där S fiskade när han var där jagade när jag orkat upp. Kanske blev jag en lika skicklig gäddfiskare som S var även om våra metoder var olika. Jag vill gärna inbilla mig att vi hyste en ömsesidig respekt. I vart fall när jag blivit torr bakom öronen. Min respekt för honom var enorm. Jag snackade aldrig fiske med honom. De första åren glodde jag bara storögt på hans gäddor, kollade noga hur hans utrustning såg ut och försökte diskret tjuvlyssna när han snackade med någon av de andra gubbarna över en cigg, en pilsner eller en mugg kaffe och han tilltalade inte mig. Tolererade mig gjorde han och det var stort nog. När jag vuxit till mig, som person och fiskare, brukade vi nicka åt varandra. Då var det lika ofta jag som han som kom in med något stort och egentligen ingen annan av de som fiskade i viken som ens kom i närheten.

S var alltså min idol. Fast när jag ser tillbaka så lärde jag mig egentligen inget konkret av honom. Inget annat än att det fanns grov gädda i viken och att det gick att fånga dem. Det var antagligen av helt avgörande betydelse för att mitt fiskeintresse hölls vid liv de första åren då det bara, för min del, handlade om ströfångster och småfisk. Och så lärde jag mig att det där med att man fångar en eller annan stor gädda inte är något märkvärdigt och absolut ingenting att hojta och tjoa om. Vill man låta någon veta det så kan man ju liksom av en händelse låta fisken ligga kvar en stund i båten medan man går och tar sig en fika...

[Mika66]

Känner så väl igen historien. Hade en likadan cool gubbe som granne. Och som i ditt fall lärde han mig nog inget i slutändan men än att han bevisade att det fanns storgäddor där. Tack för en skön historia.

[Lozz]

Ni har tur ni. I mina trakter som liten grabb fanns det mest nätfiskande surgubbar som envisades med att lägga sina 140 meter nät intill vassarna vilket resulterade i döda vikar. Braxen och gädda var de ute efter, så de la sina 1,5m djupa nät på 1-1,5 meter djupt vatten.

[byggarn]

Ni har tur ni. I mina trakter som liten grabb fanns det mest nätfiskande surgubbar som envisades med att lägga sina 140 meter nät intill vassarna vilket resulterade i döda vikar. Braxen och gädda var de ute efter, så de la sina 1,5m djupa nät på 1-1,5 meter djupt vatten.

Du riktigt sprudlar av entusiasm Lozz... nåt måste väl ha varit bra eftersom du fortsatte fiska...?

[Lozz]

Du riktigt sprudlar av entusiasm Lozz... nåt måste väl ha varit bra eftersom du fortsatte fiska...?

Ja, jag gillade ju att fiska såklart, det var därför. Synd att så många gubbstruttar förstör fisket bara.

[Silverbågen]

Minns definitivt Napp Nytts genomslag...vid sommarlovets första besök i Trosa var det obligatoriskt med ett besök i Sportaffären för att hämta årets upplaga....som sedan dagligen sträcklästes ett antal gånger vid läggdags.....tror man kunde varenda pinal/modell/prislapp/viktgräns för storfisknål/drömresemål och vinnare etc.etc. under hela 70-talet...

Hade nog ingen S där på landet...det närmaste i den vägen var morbror P (min gudfar) och farbror Å.

Det hände att dom kom på besök ibland. Morbror P kom från västkusten och hade också han en röd Ambassadeur och en enhands spinnspö. Han hade haft rullen sedan 50-talet och brukade skryta om dess förträfflighet och att den i det närmaste var praktiskt outslitlig. Minns speciellt en sommarmorgon när vi hade lagt ut kortrevar ute på en liten holme i sjön (5 krokar agnade med mörtbitar och frigolitflöten). Vi åkte ut för att vittja revarna och även se om vi kunde få något på kastspö.

Med spänning började vi att hala hem reven. Det kändes direkt att det var något på den sista kroken....det visade sig vara en jätteål.....när jag dragit upp den på klippan lyckades slingra sig loss från kroken....den stora fisken var på väg ner tillbaka i vattnet....när morbror P (som tidigare varit allsvensk fotbollsmålvakt) kastade sig och greppade ålen (som senare visade sig väga 2 kg) i sista stund....vilken hjälte han var....som om det inte var nog klippte han med sin röda ambassasadeur en stund senare en gädda på 3,5 kg....för mig som fram till dess aldrig hade tagit något på mer än dryga kilot framstod den som nästan gigantisk....

Farbror Å som kom uppe från Jämtland var den som vid de årliga påsklovsbesöken som introducerade mig till pimpelfisket....många sköna minnen därifrån....men även minnen från sommarbesök vid sjön på landstället.....Farbror Å hade sina ideer.....jag var enormt imponerad av han stora draglåda....den var full med röda reflexspinnare med guldskedar....jag var så förundrad över att han hade så många.....av samma sort också....men Farbror Å kastade aldrig mer än två kast med samma drag....om det inte högg förstås..då väntade han med bytet....minns speciellt ett fiske då vi rodde ut till abborregrundet i farsans Örnjolle (en för ändamålet tämligen usel farkost men man fick hålla till godo....) spelade ingen roll för fisk fick vi....den gången behövde Farbror Å inte byta drag många gånger....vi rodde upp jollen i lovart om abborregrundet och sedan kastade vi medan jollen drev över grundet i den relativt hårda vinden.....och som det högg....i stort sett på varje kast...har haft många fina fisken där genom åren men inget som den gången..

Håller med att man bör sända en tacksamhetens tanke till de här personerna som tack vare att man haft ynnesten att de funnits i ens närhet och på så sätt hjälpt till att lotsa in en själv på detta fritidsintresse....det är stort.....och kanske något att också tänka på för egen del..

I höstas hade jag förmånen att få medverka när den 9-åriga dotterns skolklass skulle inleda med lägerskola .....jag berättade om hur mitt fiskeintresse hade börjat när jag själv var i deras ålder.....dom fick sedan prova på att kasta lite och snacka om glädje.....det fullkomligt lös i ögonen på dem när de lyckades skicka iväg den lilla spinnaren 10-15 meter

Vem vet kanske man själv kan få bli någons farbror S, morbror P eller farbror Å.....det vore kul att kunna få betala tillbaka lite till framtida generationer .....så att de förhoppningsvisk också kan få förmånen att uppleva den glädje som som man själv fått genom sitt fiskeintresse.....hoppas på det...