På ett fiske alldeles nyligen efter abborre tappade jag min livs Skärgårdsgädda. Fiskade i en brant utanför en vassbeklädd mindre vik i Stockholms skärg., på denna kant som sluttade rätt brant från ca. 3m ner till ca. 7,5 m såg jag på lodet ett stort stim av mindre fisk, förmodligen löja. Fiskade runt detta stimm med en liten sjunkande Rapala.
Hugget som följde var dock inte av abborre. Fisken högg brutalt - och även oväntat eftersom det var mitt på dagen och strålande solsken - den tog snabbt ett stort antal meter på linan trotts rejällt åtskruvad broms, den stannar upp och står still, försöker pumpa in fisken närmare båten, får in den några meter innan den rusar igen. Hinner se fisken när den kommer mot ytan... Jag vet att man i efterhand omedvetet lätt överdriver hur stor en tappad fisk är samt att det givetvis är svårt att i vattnet se om en fisk väger typ 11kg eller 14kg men denna var något jag knappt aldrig sätt tidigare. Var jag tvungen att gissa skulle jag gissa någonsans mellan 13-15 kilo. Dessa fiskar känns rätt sällsynta i Stockholms skärg. numer och hade för mig varit ett svårslaget rekord i skärgården....
Hur kommer det sig att jag tappade fisken, jo pga. att fisket var riktat efter abborre hade jag inte tillräckligt lång tafs(runt 10cm), gäddans käft kom över tafsen och linan skars av. Besvikelsen jag kännde när kontakten med fisken var borta var givetvis stor, påminnde en hel del om hur det känndes när man som barn tappade sin första gädda. Ett par dagar i sträck har jag återvänt till platsen för att försöka få den att hugga igen men ingenting.
Rejält tråkigt för gäddan som fått en Rapala i munen/strupen. Diskuterade detta med en polare och vi konstaterade att man aldrig tar gäddor som har beten i munen, inte ens "förr" när det fiskades med nylonlina och linan gick "stup i kvarten" hände detta.
Vad händer med dessa fiskar!? Dör dom snabbt eller rostar krokarna sönder efter en kort tid så betet kan frigöras!?
Hugget som följde var dock inte av abborre. Fisken högg brutalt - och även oväntat eftersom det var mitt på dagen och strålande solsken - den tog snabbt ett stort antal meter på linan trotts rejällt åtskruvad broms, den stannar upp och står still, försöker pumpa in fisken närmare båten, får in den några meter innan den rusar igen. Hinner se fisken när den kommer mot ytan... Jag vet att man i efterhand omedvetet lätt överdriver hur stor en tappad fisk är samt att det givetvis är svårt att i vattnet se om en fisk väger typ 11kg eller 14kg men denna var något jag knappt aldrig sätt tidigare. Var jag tvungen att gissa skulle jag gissa någonsans mellan 13-15 kilo. Dessa fiskar känns rätt sällsynta i Stockholms skärg. numer och hade för mig varit ett svårslaget rekord i skärgården....
Hur kommer det sig att jag tappade fisken, jo pga. att fisket var riktat efter abborre hade jag inte tillräckligt lång tafs(runt 10cm), gäddans käft kom över tafsen och linan skars av. Besvikelsen jag kännde när kontakten med fisken var borta var givetvis stor, påminnde en hel del om hur det känndes när man som barn tappade sin första gädda. Ett par dagar i sträck har jag återvänt till platsen för att försöka få den att hugga igen men ingenting.
Rejält tråkigt för gäddan som fått en Rapala i munen/strupen. Diskuterade detta med en polare och vi konstaterade att man aldrig tar gäddor som har beten i munen, inte ens "förr" när det fiskades med nylonlina och linan gick "stup i kvarten" hände detta.
Vad händer med dessa fiskar!? Dör dom snabbt eller rostar krokarna sönder efter en kort tid så betet kan frigöras!?
Kommentera