Är et störande att det lyfts etiska frågor på ett sportfiskeforum?

[lausvik]

Hur ska man göra då?

Att inte fiska alls är ju lösningen

Så kan det vara och det finns de som dragit den konsekvensen av sina etiska överväganden.

[Mabo]

Hur ska man göra då?

Att inte fiska alls är ju lösningen

Man fiskar ju självklart med gummibeten utan krok, det är det enda rätta.

[yooz1e]

Så kan det vara och det finns de som dragit den konsekvensen av sina etiska överväganden.

Kanske dags för dig att sluta fiska då?

[yooz1e]

Man fiskar ju självklart med gummibeten utan krok, det är det enda rätta.

Men är du galen? Tänk om dom äter upp tailen på den?

Knyt fast lite lina på en morot så äre chill

[lausvik]

Kanske dags för dig att sluta fiska då?

Nu förstår jag inte.

[jonasby]

Givetvis är det så att varje gång en fisk krokas, drillas och återutsätts (eller ej), så påverkas fisken och fisket.
Att inte tro att det finns viss dödlighet (kanske mindre än 1%, kanske mindre än 0,1%?) för varje återutsatt fisk är nog att blunda för sanningen.

Men, människan tar sig den rätten.

Det finns etik och ”fiskevård” i detta.
Det etiska kan t.ex. röra sig om att ”aldrig skada fisk under någon förutsättning”, att ”aldrig skada för annat än att äta” (vår arts överlevnad), att ”aldrig skada för annat än att träna att fiska i händelse att mat måste inbringas” ( träna arten för överlevnad) , att skada ”bara lite grann”, att ”skada så mycket man vill, fiskar är lägre stående varelser” eller andra saker.

Rörande ”fiskevård” är det oftast ”fisket” man vårdar (eller värnar) och mer sällan ”fisken” i sig.
Ofta, inte alltid, brukar det röra sig om att fiska så att fiskepopulation inte utarmas utan upprätthålls. (Inget etiskt i detta utan ren hushållning av mat och/eller naturtillgång och/eller fritidsfiskeresurs.)

Poängen är,
Det finns etik och det finns fiskevård.

Jag tror att många (inte alla) anser att människan får skada fisk i syfte att äta.
Tror vidare att många, men ändå färre, anser att man får skada fisk i syfte att fiska utan att äta.

Så långt etik.
Man kan också väga in hur mycket fisk eller fiskepopulation blir skadad. Dvs, ”allvarlig skada som ger 10% mindre chans att reproducera sig”, etc.
Det är också etik. Och berör också fiskevård.

Ställer man sig frågan ”hur allvarligt får man påverka fisken/fisket för att det ska vara ok?”
Så är det mer ”fiskevård” än etik. (Som jag ser det.)

- Frågan ställs inte av hänsyn till fisken utan till hänsyn till tillgång på fisk (som vi kan fiska).

Vad vill jag säga?
F*n vet ... (om jag ska vara ärlig).
Men,

Tror det egentligen handlar om följande:
- De allra flesta accepterar att vi skadar fisk. Dock med olika syften.
- Vi ser olika på hur olika ”fiskemetoder” utarmar eller inte fiskepopulationen.

Så,
Nu tror jag att min poäng kanske kommer fram.

- Varför diskutera etik när det är ”fiskevård” vi antagligen menar?

// jag kanske har helt fel.
// fel ute.
// men, iaf försök till nån sorts serös syn på detta.
// (skrivet på iPad med ytte-pyttelitet redigeringsfönster. Så är nåt galet kommer jag skylla på det ...)

Tjabba gärna emot min krassa syn på detta!

// själv återutsätter jag de flesta av de fiskar jag drar upp. (Av fiskevårdande syfte)
// anser att fiske som *enbart* syftar till återutsättning och aldrig matfiske är fel. Håller dock ej strikt på detta, inser jag.
// tar således hem en 4hg-borre eller 2kg-gädda då och då.

[lausvik]

Det finns etik och det finns fiskevård.

Så är det och de är två skilda saker. Ibland kan etiska hänsyn sammanfalla med fiskevård, men det är mest en händelse. Ur etiskt perspektive kan man rentav ifrågasätta det här med fiskevård, nämligen om man har den uppfattningen att människan inte bör hålla på och mixtra med naturen. Att den uopfattningen är omöjlig att helt leva efter kan vi i sammanhanget lämna därhän. Dessutom är det ju så, att många fiskevårdande insatser vi oreflekterat uppfattar som positiva i själva verket endast är sätt att göra miljöstörande verksamheter mer rumsrena. Det tydligaste exemplet är förmodligen alla kompensationsutsättningar av odlad fisk som är ett sätt att dölja de värsta spåren av vattenkraftsutbyggnaden.

Fiskevården präglas av mänsklig egennytta och är helt inriktad på att stötta arter vi av någon anledning - ofta för att vi vill äta dem eller för vårt höga nöjes skull fiska efter dem - betraktar som värdefulla. Jag känner inte till någon fiskevårdsinsats som tar sikte på arter som rötsimpa, tånglake eller ens mört trots att dessa antagligen påverkas lika mycket av vad vi människor ställer till med som andra arter gör.

Det som många som kallar sig för sportfiskare oftast åberopar som "moraliskt alibi" är det som kallas C&R. Den företeelsen hör till det som är verkligt problematiskt ur etisk synpunkt. Det är mer för fiskarens egen skull än av hänsyn till fisken som den får behålla livet. Han, fiskaren, vill nämligen själv kunna dra upp den ännu en gång. Eller att någon annan ska få det nöjet. Kanske vill han även att den ska få chansen att föröka sig så att de goda förutsättningarna för hans favoritnöje bibehålls.Däremot är C&R, i alla fall jämförd med att all fångad fisk avlivas, förenligt med god bestånds- och fiskevård.

De etiska frågor den som fiskar har att hantera rör emelllertid inte bara fråorna om huruvida det är rätt eller fel att döda fisk och om fiskar åsamkas smärta eller till och med lidande av att fångas med krok och spö. De rör även hur han, som fiskare, har att förhålla sig till andra (vare sig de fiskar eller inte) och till sin övriga omgivning (oftast de vi kallar natur och de organismer som lever i densamma). Det säger sig självt att den omständigheten att man släper sin eventuella fångst åter med livet i behåll inte täcker alla dessa hänsynstaganden.

[jonasby]

Håller med.
”C&R” är en bra beståndsvarande metod under förutsättning att man accepterar att skada fisk, om än måttligt, av nöjesskäl.

(Krasst uttryckt)

Många, inklusive jag själv, accepterar detta. Men jag hycklar inte med det.

[lausvik]

Håller med.
”C&R” är en bra beståndsvarande metod under förutsättning att man accepterar att skada fisk, om än måttligt, av nöjesskäl.

(Krasst uttryckt)

Många, inklusive jag själv, accepterar detta. Men jag hycklar inte med det.

Jo, jag anade att vi var överens om det.Sedan har vi ju problemet med de militanta C&R-förespråkarna som verkar anse att den som tar hem en eller annan matfisk är en dålig människa (och, antar jag, att de själva är bättre). Det är ju en (etiskt) rimlig uppfattning om man tycker att det är taskigt mot alla andra "fiskplågare" att minska antalet potentiella objekt för deras nöje men menar man att det handlar om omsorg om fisken så har man nog "another think coming".

[holden]

Att dom orkar våra storkar.