Hej.
Min första flugfiskesäsong går sådär. Jag tycker att kastandet ändå går förhållandevis bra. Får hyfsad fart på linan och längd på kasten och lina/tafs sträcker oftast ut som den ska utan att det bombar, raspar till eller plaskar i ytan. Emellanåt har jag dock problem med att tafsen slår knut på sig själv, eller att flugan fastnar i linan eller spötoppen. Ofta sker det precis när jag ska lägga ut, när allt har känts bra och man har fått god fart på linan. Med vissa flugor upplever jag att detta händer oftare. Exempelvis upplever jag att små goldheadnymfer, typ haröra som jag kör mycket med är enklare att kasta med än torrflugor (och lite större streamers. Men uppenbart gör jag väl någonting galet när jag kastar - för det är väl inte meningen att man ska behöva byta slittafs efter varje fisketur bara för att det är en eller två knutar på den varje gång? Idag satte jag även en fluga i en näckros och tafsen brast i en av dessa ofrivilliga knutar. Jag märker alltså att tafsens brottstyrka försämras markant så detta problem måste minimeras.
Lite tips för att få bukt med det här? Förutom kasttekniska fel funderar jag på om tafslängden behöver justeras utifrån vilka flugor jag väljer kanske?
Mvh,
Ganon
Edit: Hittade bra info på flugspon.se. Variera avståndet mellan arm och kropp i bak- och framkasten alltså - det har jag inte tänkt på. Eventuellt kan det även vara så att jag har för mycket lina ute i förhållande till min skicklighetsnivå. Har ibland känt att jag inte har haft möjlighet att sträcka ut linan i bakkasten.
Min första flugfiskesäsong går sådär. Jag tycker att kastandet ändå går förhållandevis bra. Får hyfsad fart på linan och längd på kasten och lina/tafs sträcker oftast ut som den ska utan att det bombar, raspar till eller plaskar i ytan. Emellanåt har jag dock problem med att tafsen slår knut på sig själv, eller att flugan fastnar i linan eller spötoppen. Ofta sker det precis när jag ska lägga ut, när allt har känts bra och man har fått god fart på linan. Med vissa flugor upplever jag att detta händer oftare. Exempelvis upplever jag att små goldheadnymfer, typ haröra som jag kör mycket med är enklare att kasta med än torrflugor (och lite större streamers. Men uppenbart gör jag väl någonting galet när jag kastar - för det är väl inte meningen att man ska behöva byta slittafs efter varje fisketur bara för att det är en eller två knutar på den varje gång? Idag satte jag även en fluga i en näckros och tafsen brast i en av dessa ofrivilliga knutar. Jag märker alltså att tafsens brottstyrka försämras markant så detta problem måste minimeras.
Lite tips för att få bukt med det här? Förutom kasttekniska fel funderar jag på om tafslängden behöver justeras utifrån vilka flugor jag väljer kanske?
Mvh,
Ganon
Edit: Hittade bra info på flugspon.se. Variera avståndet mellan arm och kropp i bak- och framkasten alltså - det har jag inte tänkt på. Eventuellt kan det även vara så att jag har för mycket lina ute i förhållande till min skicklighetsnivå. Har ibland känt att jag inte har haft möjlighet att sträcka ut linan i bakkasten.
Kommentera