Minsta vikt kveite??

[Patrik (Team Poseidon)]

Det finns alltid dom gånger då fisken sitter djupt krokad.
Fick själv en slätvar i våras på 510 gr och tyvärr satt den djupt krokad och det fanns inget alternativ mer än att behålla den.
Genast fick jag inlägg i gästboken på min hemsida att hur jag kunde behålla den osv.
Men tyvärr är det så i bland att man kan inte göra något mer än att avliva den.
På wildwater kör dom enligt den tabellen när dom kör catch and release och den stämmer kanon bra.

[Kunta]

Har själv gjort 2 Hälleflundra expeditioner med min familj till Saltströmmen med totalt 11 fångade flundror. Vi har kört med 100cm som frivilligt minimimått. Av dessa har vi tagit rätt på 4 fiskar med 41kg i topp. Alla fiskar utom 2 som vägde under 10kg fick friheten tillbaka och dessutom blev mycket varsamt hanterade. Av de under 10kg vi tog rätt på handlande om dåliga krokningar samt felbedömning på storleken på den ena ( den vägde nästan 10 alltså ca 100cm). Att ta rätt på bäbisar med motiverngen "min första" tycker jag är svagt. Tyder bara på köttfiske och det är ju svårt nuförtiden i Norge. Jag skall inte moralisera men tycker det är bra av camperna som vågar sätta ut mått som gäller för sina gäster. Vi skall faktiskt som sportfiskare se till så att det finns kvar fisk till våra efterlevande också. Personligen tycker jag all vägning av fisk som skall returneras är förkastlig. Det är bara ett moment som tar extra tid och som utsätter fisken för mer stress än nödvändigt oavsett hur smidigt man gör det, ett längdmått duger gott anser jag men det ger ju "tyvärr" mindre skryträttigheter och det är kanske där problemet ligger för Hälleflundran mfl. arter.

[Alessandro]

Minimåttet på 60cm är alldeles för lågt tycker jag. Bästa köttet är ju på dom små och därför är dom mer eftertraktade som matfisk, dessutom är det inte så lätt att få en stor, finns fler små. Nej, jag hoppas minimåttet höjs till en meter.
Hälleflundran är ju dessutom inte en fisk som slår så mycket i vikt på längden, så jag tycker det räcker bra att mäta dom och höfta, du tävlar ju egentligen bara med dig själv på små.

[Alessandro]

Ola, det är upp till var och en, du följde reglerna. C&R på stor hälleflundra är inte helt lätt heller, helst skall man snara den runt stjärtspolen och mäta den i vattnet, det vad vi gjorde på 141cm som "höftades" till 38 pannor, sen lossa den i vattnet.
Fast djupkrokad ser jag inte som något problem, så dyra är inte stormjiggarna och saltvattnet gör att kroken rostar bort ganska fort.

[Anders (Team Lilla My)]

Flode> Nej det vet jag naturligtvis inte med säkerhet. Det är ju sällan man återfångar fisk i havet. Frågan är dock varför ett litet hål i skinnet inte skulle läka och om det mot förmodan inte gör det, om fisken skulle få några men av det. En hälleflundra käkar ju garranterat massor av fisk med vasssa fenor, skaldjur mm som ger skador i munnen. Hade det inte läkt hade de sett ut som fan i munnen redan innan fångst. Men som du säger är det ju bäst med vågpåse. Det är ju bara det att det sällan finns med ut på havet och då får man göra det näst bästa. Ett litet hål i skinnet är ju bättre än att man skadar gälen.

Menar du att skadorna inte skulle läka på sötvattensfisk?

Allesandro> Det är skillnad på om en fisk är djupt krokad i munnen eller nere i svalget. Olas fisk hade knappast överlevt med en stor jigg i matstrupen.

[Alessandro]

Anders,det tror jag att den gjort, sen kan vi diskutera det fram och tillbaka till dödagar,
enda som kunnat ge ett bra svar på det hade varit att släppa den med en PAT-tag. Fast såna dyra experiment (4 tusen US$ styck dvs runt 23 tusen svensk, kostar dessa märken och jag tror knappast man får köpa en?) har dom flesta inte råd till.

[Anders (Team Lilla My)]

Det är djurplågeri att släppa en fisk som har ett stort bete nästan nere i magsäcken! Så fanatisk C&R-anhängare får man inte vara så att man hellre låter fisken plågas för sin saks skull än att man behåller den. Ola gjorde rätt.

Jag vet att man vid storviltfiske brukar klippa linan/viren vid återutsättning av marlin, hajar mm men då använder man speciella krokar avsedda för detta som rostar sönder på några dagar, Men det är skillnad.
Här har vi en flundra som svalt ned inte bara en krok (det ser ut som det är två) utan också hela betet i matstrupen. Våra vanliga krokar rostar inte bort på några dagar, det tar veckor, kanske månader, för en eloxerad krok att rosta bort. Hade Ola släppt denna flundra hade den svultit till döds om inte stress/infektioner hade dödat den innan.
En fisk kanske klarar sig med en för fisken liten enkelkrok i svalget/magen men knappast ett stort bete som detta.

[Alessandro]

Som sagt det vet vi inte, frågan är om fjäderringarna eller krokarna rostat bort först, jag uppfattar hälleflundran som en väldigt tålig fisk, klart att det är djurplågeri, fast det är väl allt fiske mer eller mindre?

[Fis-Herman]

Jag tycker inte en sportfiskare ska ha dåligt samvete om han bonkar en hälleflundra som håller minimåttet. Men det är ju ganska högt utbyte på köttet, så redan ett par-tre tiokilos eller en större gör att man kommer över resans utförselkvot, så har man bra fiske bör man självklart returnera överskottet.

Bra matfisk, mycket fastare i köttet än de flesta torskfiskar. Såg hälleflundra på Ica Maxi i Kristianstad = 450 kr/kg

[carlito]

Känns spontant som att de flesta som åker till Norge är ngt av köttfiskare.Det gnälls duktigt på tyskar m m men det saknas ju inte bilder på svenskar,många erkänt duktiga sportfiskare,med tokklubbade storfiskar av div arter.Varför kan man inte släppa tillbaka en fisk i havet(förutsatt att den inte har tryckskador alt för svåra skador att tänkas kunna överleva)?
Rätta mig gärna om jag har fel då jag varken fiskat i Norge ellerhavsfiskar särskilt mycket.