Klistrar in ett svar som Old Firehand gav mig när jag frågade efter lite tips:
" Hej Manhood; Här kommer lite om: JIGTEKNIK FÖR VÅRGÖSEN.
Vid vissa sandbankar och grynnor kan gös påträffas i sådana mängder under april och maj att det verkligen lönar sig att kasta av dem ordentligt. Det går att ankra båten på toppen av en grynna och kasta utåt mot djupare vatten, men det fungerar mycket bättre att ankra båten på lagom kasthåll från grynnan och fiska utifrån djupet, genom att låta jiggen studsa från grundtoppen och ner genom branten mot slätbotten. En fångstsäker metod är att svepa jiggen i korta, långsamma etapper över de jämnare delarna av grynnan och låta jiggen studsa ner genom branterna.
Så här kan det gå till: Kasta jiggen över grundtoppen och låt den sakta sjunka ända ner till botten. Håll spöt pekande i linans riktning med spötoppen alldeles ovanför vattenytan och veva in all slaklina. Lyft spötoppen med en kort, snärtig handledsrörelse, så att jiggen hoppar upp någon decimeter från botten. Fortsätt rörelsen, genom att långsamt svepa spöt åt höger i en vid, horisontell båge. Veva in slaklinan och låt jiggen vila 5 15 sekunder på botten. Knyck sedan upp jiggen från botten med en ny, snärtig handledsrörelse och svep långsamt iväg jiggen omkring en meter över botten på nytt, men vrid spöt åt vänster denna gång. Upprepa proceduren fyra, fem gånger genom att växelvis långsamt svepa spöt till höger och vänster. Låt sedan jiggen vila på botten omkring en halv minut. Det är inte sällsynt att en efterföljande gös plockar upp en jig som ligger på botten. Efter en tids träning kan man manövrera jiggen, så att den fås att simmande och hoppande förflytta sig exakt så långsamt, högt och långt som man för tillfället önskar. Kom ihåg att variera tempot under hela hemtagningen. En långsam och oregelbunden inspinning ger alltid bättre fångstresultat än den som är snabb, monoton och fantasilös. Meningen är ju, att jiggen ska efterlikna en levande, liten fisk, som strövar utefter botten och här och där stannar till, för att plocka upp något matnyttigt.
När man märker att jiggen börjar komma ner i djupbranten, då byter man inspinningstaktik. Lyft spöt högre än tidigare och gör bara korta, uppåtriktade sidsvep på 2 3 dm. Låt jiggen dala fritt ner i branten efter varje ryck. Detta verkar mycket upeggande på gösen, som brukar smyga fram och nafsa i sig jiggen när den faller mot botten.
Det allra viktigaste vid jiggfiske efter gös är att man koncentrerar sig totalt på varje kast. Man måste varje ögonblick kunna föreställa sig vad som händer med jiggen där nere i djupet. En liten darrning eller en plötslig, nästan omärkbar slackning av linan betyder ofta att en gös har tagit jiggen i munnen. En blixtsnabb handledskrokning är det enda som kan ge svaret om hur det förhåller sig. Glöm aldrig bort att det är man själv som bestämmer varenda liten rörelse jiggen gör där nere på djupet. En gul eller vit maraboujig har ju inget eget inbyggt rörelseschema som en snurrande spinnare, ett slingrande skeddrag eller en vickande wobbler. Det är man själv som ska skapa den fiskliknande, slingrande, krypande, hoppande eller vibrerande gången hos jiggen. Det gäller att lära sig hur jiggen ska framföras, för att den ska locka gösen till hugg vid varje enskilt fisketillfälle. Först när man behärskar detta, kan man börja hoppas på verkligt goda resultat som jigfiskare!
Go for the Big Ones!
Old Firehand"
" Hej Manhood; Här kommer lite om: JIGTEKNIK FÖR VÅRGÖSEN.
Vid vissa sandbankar och grynnor kan gös påträffas i sådana mängder under april och maj att det verkligen lönar sig att kasta av dem ordentligt. Det går att ankra båten på toppen av en grynna och kasta utåt mot djupare vatten, men det fungerar mycket bättre att ankra båten på lagom kasthåll från grynnan och fiska utifrån djupet, genom att låta jiggen studsa från grundtoppen och ner genom branten mot slätbotten. En fångstsäker metod är att svepa jiggen i korta, långsamma etapper över de jämnare delarna av grynnan och låta jiggen studsa ner genom branterna.
Så här kan det gå till: Kasta jiggen över grundtoppen och låt den sakta sjunka ända ner till botten. Håll spöt pekande i linans riktning med spötoppen alldeles ovanför vattenytan och veva in all slaklina. Lyft spötoppen med en kort, snärtig handledsrörelse, så att jiggen hoppar upp någon decimeter från botten. Fortsätt rörelsen, genom att långsamt svepa spöt åt höger i en vid, horisontell båge. Veva in slaklinan och låt jiggen vila 5 15 sekunder på botten. Knyck sedan upp jiggen från botten med en ny, snärtig handledsrörelse och svep långsamt iväg jiggen omkring en meter över botten på nytt, men vrid spöt åt vänster denna gång. Upprepa proceduren fyra, fem gånger genom att växelvis långsamt svepa spöt till höger och vänster. Låt sedan jiggen vila på botten omkring en halv minut. Det är inte sällsynt att en efterföljande gös plockar upp en jig som ligger på botten. Efter en tids träning kan man manövrera jiggen, så att den fås att simmande och hoppande förflytta sig exakt så långsamt, högt och långt som man för tillfället önskar. Kom ihåg att variera tempot under hela hemtagningen. En långsam och oregelbunden inspinning ger alltid bättre fångstresultat än den som är snabb, monoton och fantasilös. Meningen är ju, att jiggen ska efterlikna en levande, liten fisk, som strövar utefter botten och här och där stannar till, för att plocka upp något matnyttigt.
När man märker att jiggen börjar komma ner i djupbranten, då byter man inspinningstaktik. Lyft spöt högre än tidigare och gör bara korta, uppåtriktade sidsvep på 2 3 dm. Låt jiggen dala fritt ner i branten efter varje ryck. Detta verkar mycket upeggande på gösen, som brukar smyga fram och nafsa i sig jiggen när den faller mot botten.
Det allra viktigaste vid jiggfiske efter gös är att man koncentrerar sig totalt på varje kast. Man måste varje ögonblick kunna föreställa sig vad som händer med jiggen där nere i djupet. En liten darrning eller en plötslig, nästan omärkbar slackning av linan betyder ofta att en gös har tagit jiggen i munnen. En blixtsnabb handledskrokning är det enda som kan ge svaret om hur det förhåller sig. Glöm aldrig bort att det är man själv som bestämmer varenda liten rörelse jiggen gör där nere på djupet. En gul eller vit maraboujig har ju inget eget inbyggt rörelseschema som en snurrande spinnare, ett slingrande skeddrag eller en vickande wobbler. Det är man själv som ska skapa den fiskliknande, slingrande, krypande, hoppande eller vibrerande gången hos jiggen. Det gäller att lära sig hur jiggen ska framföras, för att den ska locka gösen till hugg vid varje enskilt fisketillfälle. Först när man behärskar detta, kan man börja hoppas på verkligt goda resultat som jigfiskare!
Go for the Big Ones!
Old Firehand"
Kommentera