Pappas gamla haspelrulle

[lausvik]

Min pappa var kanske inte någon framstående fiskare men han tyckte att det var roligt att vara ute. Mitt första fiskeminne är sprattlet och stänket när han lyfte upp en abborre i ekan någon gång alldeles i början av sextiotalet. När jag själv gripits av fiskefebern (jag vill minnas att jag var runt nio år) fick jag låna hans grejor. En Mitchell 304 CAP öppen haspelrulle, ett sexfots Arjon Super Six och några askar med drag. Samma utrustning som han hade fångat den där abborren med. Det var mest abborrspinnare i askarna och det tyngsta draget var ett 15-grams vasskyddat skeddrag. Med de grejorna tillbringade jag många lyckliga sommarlovstimmar på diverse bryggor och klippor. Och inte bara ett sommarlov... Förmodligen så nötte jag på den där rulllen bra mycket mer än vad pappa någonsin gjorde.

Det är nu rätt många år sedan pappa gick ur tiden men hans rulle lever fortfarande. Han tog väl hand om den och det gjorde jag också. Eller gör, för den är min numera. Såvitt jag vet så är den jämnårig med mig (och definitivt i bättre skick!) men den fungerar precis lika bra som när jag fick låna den för första gången. Hade pappa fortfarande levt och velat hänga med ut och försöka fånga något så hade han säkert tagit med mitchellen och arjonspöet. På den tiden gjorde man grejor som fungerade och höll. Rullar som kunde gå i arv från far till son.

Strängt taget så fungerar den där gamla mitchellrullen ungefär lika bra som vilken som helst modern öppen haspelrulle i motsvarande storlek. Den kastar bra (det är ju en öppen haspel) och slirbromsen fungerar utan anmärkning. 304:an introducerades 1953 och tillverkades (i olika mer eller mindre identiska versioner) fram till och med 1972. Det är (tycker jag) något djupt tilltalande med grejor som fortfarande efter drygt femtio år fungerar och är användbara. Visst finns det säkert moderna rullar som i något avseende är överlägsna den gamla mithellrullen men jag är tveksam till om någon av de rullarna fortfarande kommer att vara i produktion om tio eller tjugo år. Eller om de kommer att fungera om femtio år.

I sommar ska jag ta ut pappas gamla rulle på fiske. Bara för att.

edit.
Litet "forskning" på nätet ger vid handen att CAP-modellen är äldre än jag trodde. Tydligen fanns den redan 1937...

[Leon]

Galet bra skrivet.

[jns]

Väl talat!

[lausvik]

Tack! Kul att ni gillade det.

[lausvik]

I morse, i solen på min balkong, plockade jag isär rullen i dess beståndsdelar, gjorde ren dessa i fotogen, fettade in hela rasket monterade ihop rullen igen och spolade på ny lina (Stren 0,24 mm). Den sitter som en smäck under ett sju fots Fladen Xtra Flexx 7-25 g haspelspö i basaltfiber.



Jag blev rktigt glad - lycklig - när jag pysslade med rullen. den var faktiskt ännu finare inuti än utanpå. På utsidan syns att det rör sig om en femtio år gammal rulle som varit med om en hel del. Välvårdad men nött och något medfaren. På insidan, däremot, såg den ut ungefär som den bör ha gjort när den lämnade fabriken. I vart fll när jag gjort rent delarna. Precisionsskurna drev i stål och mässing. allt i metall utom den sk slidern som är tillverkad i någon slags konstmaterial. Inte ett enda kullager.

Visst känns och hörs det när man vevar att det är en ganska enkelt kuggväxel som driver rullen men det känns rejält på något vis. I kväll ska den få komma ut och fiska.

edit. Jag iddes inte hålla på med kameran när jag var skitig och kladdig om fingrarna men här är en rätt grundlig beskrivning av hur rullen ser ut inuti. Notera den smarta lösningen för underhållssmörjning! Bara att ta loss den bakre skruven, trycka in litet smörja, skruva igen hålet och ge sig ut och fiska.

[Gösta]

En trevlig historia må jag säga! Inte utan att jag får lust att plocka ner det ljusblå Abu Zoom-spöt från uterumsväggen och ge den vidhängande ABU 444:a en ordentlig genomgång för att ta den på en nostalgitripp. När jag efter många år fick ett gravt (maniskt, påstår hustrun) fiskeåterfall, kändes de gamla trotjänarna något bedagade, hängdes upp som prydnad och ersattes av några billiga Cardinalset. Dessa kom ganska snart i skymundan då jag fastnade i Ambassadeurträsket.
Men när amborna i höstas fått vintersmörjelsen tänkte jag att ge även cardinalerna lite omvårdnad. Då insåg jag det fina med äldre tiders haspelrullar...
En 444 är kanske grovsmide jämfört med dagens rullar. Men vem som helst kan plocka ner den i beståndsdelar och driftsäkerheten påminner om en stridsvagns. Svagheten är väl den bakmonterade bromsen, som inte är ett under av finkänslighet eller bromsförmåga.
Men med lite fotogen, diskmedel och fräscht fett kan den nog bli en upplevelse att återupptäcka.

[lausvik]

En trevlig historia må jag säga! Inte utan att jag får lust att plocka ner det ljusblå Abu Zoom-spöt från uterumsväggen och ge den vidhängande ABU 444:a en ordentlig genomgång för att ta den på en nostalgitripp. När jag efter många år fick ett gravt (maniskt, påstår hustrun) fiskeåterfall, kändes de gamla trotjänarna något bedagade, hängdes upp som prydnad och ersattes av några billiga Cardinalset. Dessa kom ganska snart i skymundan då jag fastnade i Ambassadeurträsket.
Men när amborna i höstas fått vintersmörjelsen tänkte jag att ge även cardinalerna lite omvårdnad. Då insåg jag det fina med äldre tiders haspelrullar...
En 444 är kanske grovsmide jämfört med dagens rullar. Men vem som helst kan plocka ner den i beståndsdelar och driftsäkerheten påminner om en stridsvagns. Svagheten är väl den bakmonterade bromsen, som inte är ett under av finkänslighet eller bromsförmåga.
Men med lite fotogen, diskmedel och fräscht fett kan den nog bli en upplevelse att återupptäcka.

Just det du kallar grovsmide, dvs att rullarna är enkelt och rejält hopkomna är vad jag gillar med äldre haspelrullar. De är (åtminstone för en normalt händig karl) enkla att plocka isär och sätta ihop igen, lätta att göra rent och smörja plus att de håller. Idag görs många rullar som känns fina och ser fina ut men som kvalitetsmässigt är... smäck. Dessutom finns det inga som helst garantier för att man lyckas få ihop dem igen om man tagit sig för att skruva isär den. Det är ungefär som moderna bilar, dvs ingenting man servar eller uföra ens de simplaste reparationer på själv utan bara att lämna in på verkstan eller köra till skroten...