Brusten kasse på regnbågsodling, var simmar fisken?

[Robbin Öberg]

Här i byn finns det 2 fiskodlingar, varav den ena är det kritiserade Ålands fiskförädling. En kasse med regnbågar med vikt mellan 4 och 6 kg har brustit nu i höst och jag fick vetskap om det idag. Frågan är då, var simmar dessa fiskar? Tar de sig direkt upp i älvsystem eller håller de sig kvar ute i havet?



Var skulle ni åka och fiska för att fånga dessa rymlingar? Har inte tillgång till båt i första hand utan det är landfiske som gäller.

Har märkt ut Nätraälven samt Näskeån där det vandrar öring, odlingen är märkt med en gul pil.

[Denzar]

Där öringen vandrar, är så nära från odling till strömmande vatten.

[tre S]

När nån kasse har gått här hemma och även i en del andra sjöar jag fiskat i har regnbågarna hållt sig väldigt nära odlingen till att börja med.
Först efter ett bra tag, några månader, har de börjat sprida sig ut över vattnet.
Däremot börjar de gå mot strömmande vatten på våren, eftersom regnbågen normalt sett är en vårlekande fisk.
Jag skulle nog ha testat området runt odlingen först......
//Micke

[keldor]

När nån kasse har gått här hemma och även i en del andra sjöar jag fiskat i har regnbågarna hållt sig väldigt nära odlingen till att börja med.
Först efter ett bra tag, några månader, har de börjat sprida sig ut över vattnet.
Däremot börjar de gå mot strömmande vatten på våren, eftersom regnbågen normalt sett är en vårlekande fisk.
Jag skulle nog ha testat området runt odlingen först......
//Micke

Helt rätt, de håller sig där ganska länge. Men ju närmare det går en ström ju fortare så sprider de sig.
När kassarna havererade i Lyckele, så går älven precis vid odlingarna, så där spred de sig ganska snabbt.

[sparetime]

Det är ganska längesen vi hade någon seriös odling utanför Karlshamn. Men när en kasse sprack senast jag kommer ihåg tog det lång tid innan de började fångas i och utanför Mörrumsån. MÅnga av dom var riktiga monster och måste nästan ha dragit till havs och jagat sill. Kanske höll de sig som öringen längs kusten, men de måsta ha lyckats riktigt bra i födosöket för de gick upp våldsamt mycket i vikt under sina fria tid i havet. Om jag kommer ihåg rätt kom de in mot åmynningen runt midsommar, vid samma tid som de grövsta laxarna kommer.

[lausvik]

Tack för kartan!

edit. Att jaga steelheads kan ju bli ett kul projekt till sommaren.

[Robbin Öberg]

Ska testa sätta mig och bottenmeta nere vid åmynningen någon dag framöver, vi får la se hur det går

[tre S]

Regnbågarna brukar avslöja sig själva vart de är.
Titta efter vak och hoppande fisk!
Landnära fiske brukar funka ganska skapligt sent på hösten.
//Micke

[dePaul]

1989 var det en kasse som sprack vid Lindholmen på Hisingen i Göteborg. Det var tydligen rätt många ton som rymde. Vi fick regnbåge under två års tid. Första året var dock av självklara orsaker bäst. Undertecknad fick 241 stycken.

De allra flesta högg i närheten av själva odlingen. Det handlade om ett område på ca 400 m i diameter. Många bågar fortsatte att leva precis intill odlingen, dvs de lapade i sig den mat som passerade genom nätet i samband med de regnbågar som fanns kvar i den reparerade odlingen. Först andra och tredje året började bågen sprida sig från odlingen ut till kustområdet och samtidigt förändra sin kroppsform och färg. Den typiska regnbågsfärgen nästan försvann och den började likna havsöring i form. Den blev helt klart mer stridbar och kraftfull än de "tama" bågarna.

Hur som helst. Den bästa metoden var vanligt flötmete. Helt överlägset! Bästa betet var skalad kokt räka. Inget annat kunde mäta sig med detta agn, trots att regnbågen faktiskt tog på i stort sett allt. Den var ju van att bli utfodrad med pellets så den högg t o m på hundmat, kycklinglever och falukorv.

Vi hade kommit fram till att det fanns ett speciellt regnbågsdjup, oavsett vattnets djup i övrigt. Den högg nämligen nästan alltid på ca 1,7 meters djup. Självklart fick man en del på renodlat bottenmete men "regnbågsdjupet" gav helt klart mer utdelning. Själva huggstället låg ofta i närheten av en brygga eller stolpe i vattnet. De allra flesta fastnade när man bara släppte kroken precis intill bryggan på vilken vi stod. Bågen gick nämligen under bryggan i skydd för åsyn uppifrån. Det svåra var förstås att hålla den från själva konstruktionen. De hade en förmåga att trassla in sig runt diverse stolpar. Då var fisken till 99 procent förlorad.

Själva metet kan vara lurigt. Man får under inga omständigheter låsa rullens broms eller bara lägga ned spöt på backen. Bågen har en förmåga att dra iväg med utrustningen. Detta har man sett upprepade gånger. En linutlösare är ett bra hjälpmedel, liksom baitrunnerfunktionen på rullen. Själv körde jag på något som hette Strike Guard och som efter initialhugget helt släppte linan. Det är en liten manick som helt saknar elektronik. I stället är den försedd med en liten stålkula som hindrar linan från att gå lös.

Bästa flötet var stick- eller avonflöte (när det blev mer oroligt i vattnet). Bågarna är inte skygga för stora krokar. Man kan gå upp i storlekar runt 2. Själv körde jag på 4 men då hittar man kroken i tarmarna för det mesta. Mothugget måste få dröja en liten stund. Bågen liksom tuggar på betet för att sedan helt resolut svälja detsamma. Den brukar då fastna precis i svalget. I samband med det börjar den omedelbart att hoppa! Det gäller att vara med . Ibland har man stått och tjatat med polarna när en helt "vild" regnbåge började hoppa och trassla alla andra fiskares linor (vi stod ganska tätt).

De högg också på konstgjorda beten. Silvriga drag, typ Toby och en upphängarfluga, liksom enbart sänke och fluga gav många bågar. Den bästa flugan var Dog Nobbler med en svart maraboustjärt, mossgrön kropp, rostrött hackel, silvriga kulögon och silverribbing. Rena julgranen m a o.

~Paul~

[lausvik]

Nu blev jag frestad att diskutera vad som är sportsligt. Att det kan vara frestande att dra upp tamfisk som just rymt ur en kasse och lallar runt, aningen desorienterade, och hugger på allt som liknar fiskfoder är en sak, men är det sportsligt? Att det kan vara fiskevård att så snabbt som möjligt försöka dra upp fisken som inte riktigt hör henna där den hamnat är en annan sak (och den skadan är, för övrigt, redan skedd). Är det inte sportsligare att ge fisken en tid i havet för att sedan få chans på mer spännande fångster?