Ska man undvika att frysa om fötterna gäller det att precis som Dejan säger ha rent på fötterna. Ska jag ta det från grunden innebär det faktiskt att avstå från at ha sånt sånt som minskar blodgenomströmningen i huden och på så sätt hjälper till att sänka hudtemperaturen.
Vidare ska fötterna vara nytvättade. Saltet i fotsvett kyler och är en stor bov i dramat frusna fötter.
De rena fossingarna ska skyddas av en välsittande linerstrumpa typ CoolMax som leder bort fotsvett och utanför denna är det svettabsorberande ylle som gäller.
Ibland behövs en extra förstärkning och då kan tex fiberpäls eller fleece komma ifråga.
Stöveln måste inte vara av vintertyp men det är en fördel om den är det. Det beror en hel del på vad man ska göra och hur mycket fyllning man fått plats med.
Det som är viktigt när man står på isen är att den isolerande distansen mellan fotsula och is är stor och verkligen isolerar. Det är här som värmen annars lättast vandrar ut eftersom fotsulan via stöveln har så god kontakt med det kalla underlaget.
Ett kraftigt mönster är bra om isen är snöfri, då hjälper refflorna till att minska kontaktytan till underlaget men är det snö så är det avståndet mellan räfflornas botten och upp genom sulan till foten man får räkna på.
Ett sätt att öka detta avstånd är att lägga i en extra isolersula under stövelns originaliläggssula.
Det är också viktigt att skodelen är rymlig så isoleringen inte trycker på blodkärlen och hindrar en effektiv blodcirkulation.
Mina vinterstövlar är tämligen billiga noname av typen gummisko med syntetläderskaft. Alltså de saknar extra isolering utöver att gummit påstås vara försett med någotslags inbyggt skum.
Dessa stövlar hade vid köpet en löstagbar filtsko inuti. Den var obekväm på alla vis och åkte ur tämligen raskt och ersattes med en vanlig tvättbar fiberpälssocka för att få en mera löspolstrad miljö runt fötterna.
En extra sula tillverkade jag av ett tunnt liggunderlag och den lägger jag i när jag vet att jag kommer att stå mycket på isen.
Jag tillhör inte de enveta pimpelrävarna som i -20° kurar ihop sig i halvstorm med ryggen mot vinden ute på fjärdarna utan föredrar lite bekvämare miljö ner runt -5.
Numera fryser jag inte om fötterna och dessa kängor fungerar även utmärkt när jag går längre promenader i snö. Vad de går för när det är smällkallt och det handlar om att ligga still på rödingisen vet jag inte men jag tror att den rymliga mjuka fotdelen är mig till hjälp.
Vidare ska fötterna vara nytvättade. Saltet i fotsvett kyler och är en stor bov i dramat frusna fötter.
De rena fossingarna ska skyddas av en välsittande linerstrumpa typ CoolMax som leder bort fotsvett och utanför denna är det svettabsorberande ylle som gäller.
Ibland behövs en extra förstärkning och då kan tex fiberpäls eller fleece komma ifråga.
Stöveln måste inte vara av vintertyp men det är en fördel om den är det. Det beror en hel del på vad man ska göra och hur mycket fyllning man fått plats med.
Det som är viktigt när man står på isen är att den isolerande distansen mellan fotsula och is är stor och verkligen isolerar. Det är här som värmen annars lättast vandrar ut eftersom fotsulan via stöveln har så god kontakt med det kalla underlaget.
Ett kraftigt mönster är bra om isen är snöfri, då hjälper refflorna till att minska kontaktytan till underlaget men är det snö så är det avståndet mellan räfflornas botten och upp genom sulan till foten man får räkna på.
Ett sätt att öka detta avstånd är att lägga i en extra isolersula under stövelns originaliläggssula.
Det är också viktigt att skodelen är rymlig så isoleringen inte trycker på blodkärlen och hindrar en effektiv blodcirkulation.
Mina vinterstövlar är tämligen billiga noname av typen gummisko med syntetläderskaft. Alltså de saknar extra isolering utöver att gummit påstås vara försett med någotslags inbyggt skum.
Dessa stövlar hade vid köpet en löstagbar filtsko inuti. Den var obekväm på alla vis och åkte ur tämligen raskt och ersattes med en vanlig tvättbar fiberpälssocka för att få en mera löspolstrad miljö runt fötterna.
En extra sula tillverkade jag av ett tunnt liggunderlag och den lägger jag i när jag vet att jag kommer att stå mycket på isen.
Jag tillhör inte de enveta pimpelrävarna som i -20° kurar ihop sig i halvstorm med ryggen mot vinden ute på fjärdarna utan föredrar lite bekvämare miljö ner runt -5.
Numera fryser jag inte om fötterna och dessa kängor fungerar även utmärkt när jag går längre promenader i snö. Vad de går för när det är smällkallt och det handlar om att ligga still på rödingisen vet jag inte men jag tror att den rymliga mjuka fotdelen är mig till hjälp.
Kommentera