Bästa sommarminne...

[Jock Scott]

Kul att du gillade mina rader!

Jo, Öringen, har en speciell plats i mitt hjärta med. Den är lika rolig som bäcköring som insjö eller den havs vandrande varianten.

Har även en klockar kärlek till Harren. Synd att den inte finns så här långt söderut bara.

Norge, är ju ett eldorado för öring fiskaren. Som sagt, ta en tur om du har möjlighet och åk över Särna - Idre och in den vägen. Då kan du ju passa på att fiska en dag eller 2 på den Svenska sidan på hemvägen också.

[karki]

Ett sommar och fiske minne, som alltid kommer att finnas klart och tydligt i mitt minne var när jag lånade en kompis frus fäbodstuga uppe i Orsa finnmark en vecka i mitten av - 90 talet.

Nästan 3 mil till närmaste större bebyggelse och långt till närmsta hus också.

Fanns ingen el i huset, och matlagning och belysning fick ske via ved eldad kamin och fotogen lyktor. Hade en liten transistor radio som enda riktiga kontakt med stora världen där utanför.

Den sista biten "väg" var i stort sett ett väl uppkört traktor spår ungefär. Tur att bilen jag hade hyrt hade regäl frigång,. För det var en aning gropigt som ni säkert förstår.

Själva stugan låg i en större glänta i skogen med en mindre äng. Knut timrad med torv tak och grånad av ålder. Precis som den skulle vara i mitt tycke.


Jag hade en fantastisk vecka däruppe! Fint väder hade jag i stort sett hela tiden. Och mat och andra förnödenheter hade jag så det räckte mer än väl. Min dagliga rutin blev snabbt följande:

Gå upp på sena förmiddagen, få liv i kaminen så jag kunde koka det nödvändiga kaffet. Ibland satte jag igång transistorn. Och ibland inte, utan öppnade ett fönster och njöt av fågel sången och det sakta suset från skogen istället.

Bredde mackor och tog kaffe kopp, mackor och satte mig på trappen och bara sög i mig stämningen och dofterna.

Efter kaffet med tillbehör, så tog jag kortare promenader eller latade mig i en hängmatta, läsandes en kiosk deckare. Emellanåt fläktandes efter någon närgången fluga, som tycktes anse att mitt face, var en lämplig landnings plats.

Ibland, plockade jag fram flugbindar grejorna och fördrev tiden med att binda diverse kusar, som jag hoppades skulle visa sig fiskliga.

När jag framåt 16- 17 tiden ätit middag och diskat. Lade jag mig på sängen och tog mig en lur. Ville ju vara pigg till kvällens och nattens fiske tur.

När väckar klockan pinglade efter ca 1 timmes besök hos John Blund, så klädde jag på mig och såg noga till att smörja in valda delar med Jungel olja mot allehanda blod sugande kreatur.

Tog spöt och ryggsäcken och vandrade iväg längs smala stigar någon km till den närmsta, större ån eller en av de små tjärnarna i området.

Det var helt fantastiskt att få vara mol allena med vattnet och naturen. Ibland, när man satt lutad mot en träd stam vid en tjärn med kaffe elden sprakande och knäppande, och hörde Lommen ropa i skymningen eller en uggla hoa någonstans från en gren. Eller satt still och lyssnade till åns sakta porlande och höra ett och annat sörplande vak i närheten. Ja, då var det emellanåt så hjärt knipande vackert att det nästan tog emot att börja fiska igen.

Man ville bara sitta kvar i timmar och njuta av stillheten! Och man väntade sig nästan att emellanåt att få höra näckens fiol t.om. Och den gamle sago illustratören John Bauer, hade definitivt inte haft något att invända mot scenerierna kan jag gå ed på.


Vattnen, som låg inom vettigt vandrings avstånd, höll både Harr och öring av skaplig klass. Mitt rekord på Harr där, var 9 hg och Öring 1.4 kg Enligt en gammal fiske dagbok från den tiden.

Kanske inte så märkvärdigt i mångas ögon? Men med anpassade flugfiske grejor, så var t.om de mindre Harrarna och Öringarna kul att drilla. Och definitivt inte lätta att lura till hugg!

Det var svårt att åka tillbaka till civilisationen när det var dags att vända motor huven mot Stockholm igen vill jag lova!

Underbart och läsa. Precis så där ska det vara! Nu fick du mig och längta till sommaren ordentligt.

På tal om öringens betende på natten/ kvällen....
Såg en jävligt intressant grej uppe i härjedalen i sommras... Smög längs en liten Å inne i skogen efter öring med en ganska hög strandbank (brink?)...
Såg ingen aktiviitet i när det sista ljuset av dagen var kvar. Dock såg jag att det stod öringar på löpande band längs ån, ca: 30cm under ytan stod dem och vajjade lojt i strömmen...
Jag testade med streamer, torris mm men dem vägrade käka....
Gick en promenad längs ån för och försöka hitta någon hungrig, öring såg jag men ingen som åt.
Det var fullt med nattsländor i ytan men öringen vakade ingenting...
Sen helt plötsligt var det som någon tryckte på en knapp... Ån fullkomligt kokade av öring i ytan som frossade i insekter...
Intresant och se faktiskt. Men dock frustrerande när dem inte ville äta först.

[Jock Scott]

Tack!

Det glädjer mig.

Märklig beteende de där öringarna hade. Gissar, att de kan uppföra sig lite granna som Laxen i älvarna kan göra ibland. De har någon slags inbyggd mat klocka. Och innan den "ringer" så kan du fresta dig trött med både flugor och annat. De bara glor tomt på betet och kniper igen näbben extra hårt. Och när de börjar tycka att man är litet väl påstridig, så backar de bara ner på djupare vatten.

Man blir då aldrig riktigt klok på firrarna!

Men det är ju det som är en del av tjusningen med sportfisket.

[akroon]

Alla varma sommarkvällar när man svensson trollar gädda och snacka skit med polare och bara har det bra och njuter!

/Anton

[RickardSjolander]

Alla varma sommarkvällar när man svensson trollar gädda och snacka skit med polare och bara har det bra och njuter!

/Anton

Håller med dig, dom där kvällarna då man nästan lika gärna kan vara utan fisk. Bara att få vara ute på sjön i fint väder och med bra umgänge räcker.

[Gäddfiskarn1994]

mitt roligaste sommarminne är när jag och en kompis fiskade efter småabborre. vi tok vevade små spinnare men abborrarna simmade ifatt i alla fall. det är kul att se abborrar simma i kap spinnaren.

[Squadron]

Popper är verkligen ett sommarminne!

Håller med! Vilka hugg alltså.

[Falufiskarn]

Mitt bästa sommarminne när jag satt själv ute i min 2,35m långa båt och skulle ro till en fiskeplats. Tänkte att de brukar gå abbore här o kastar ut en 2cm lång storm jigg utan ståltafs efter båten.

Ror några tag o tycker att jag får bottennapp. Men vafan de är minst 10m här! Hur går det? Bottennappet börjar röra på sig o gör en 40m rusning fast bromsen nästan är ställd på hårdast. De fortsätter så tills fisken är nästan inne vid båten, men jag har än inte sätt skymten av fisken, inte ett plask, inget. Jag har den ett par meter från båten när den får syn på den röda båten. Den blir som tokig och rusar 40m bort så det är bara att upprepa proceduren.

Jag har den 2m från båten igen och tänker på hur jag ska få upp den. den är ett par meter från ytan precis vid båten när den blir som tokig och bara drar rakt ner. Jag orkar inte hålla emot. Hela spöt ända ner till nedaför rullen är i vattnet och rullen skriker och jag med. Då går linan av. Det var nog nästan tur det för jag hade nog vart tvungen att slå ihjäl den annars.

Under hela kampen såg jag inte skymten av gäddan, inte ett plask. Jag gissar att den var rätt många pannor...