Det var tredje och sista dagen på våran resa. Det var också tredje dagen det regnade, utan uppehåll. Vattnet steg och det var riktigt blött överallt. Vi hade sett några fiskar, en av gubbarna hade redan fått en lax på ca 5 kg färgad. Den andra gubben hade tappat en stor lax. Då var vi två kvar utan.
Jag och kompisen lessnade på att fiska utanför elden vart vi sett fisk så vi tog våra grejjor och började vandra uppåt, kompisen stannade vid en intressant plats nedanför en fors ca 500 meter ovanför eldplatsen vi hade. Jag satt mig ner och såg på när han fiskade i 5 minuter. ”Nä jag går upp och kollar ovanför forsen hur det ser ut” sa jag till han. Jag började knalla upp efter den ganska snåriga stranden bredvid forsen som var lång och ganska hård. När jag kom fram till nacken visste jag redan vilken fluga jag skulle knyta på, en variant av tempelhund såklart.
Det hade slutat regna ca två timmar innan och kom bara några småskvättar innan men var fortfarande väldigt fuktigt i luften. Så en tempelhund kändes bra. De var en fin sträcka ovanför forsen, så jag gick upp en liten bit för att kolla efter ett lämpligt ställe att börja, såg att en annan fors slutade bara en bit upp, och nedanför den var de mycket stenigt och grunt, så jag började där det började bli djupare, trodde jag. Vadade ut en bit i älven och börja kasta när jag märkte att de inte var så djupt som jag trodde. Fastnade gång på gång, vevade in lite lina och tog några steg nedströms. Det blev djupare, jag hade vatten en bit över knäna nu, så jag fortsatte fiska. Klart djupare tänkte jag direkt.
Kastade inte länge, kanske 3 minuter. Fick till ett bra kast där linan sträckte jätte fint. Flugan landade och så fort jag ser vart flugan landar så tar de stopp och blir stumt. Lyfter spöet som ett mothugg utan att tro att det var fisk. Linan spände och jag kände två gungningar i spöet. Började vada inåt land när jag direkt kände hur den började simma neråt, mot forsen. Förstod direkt att jag kommer behöva hjälp att landa den med tanke på hur stranden såg ut. Började gapskrika ”HENKE!!” Han var långt ner, det blåste och han var helt inne i fisket, jag fortsatte skrika två gånger till när jag såg att han vände på sig, han vevade in linan snabbare än något annat när han förstod vad som var på gång.
Jag hade ännu inte sett fisken, den bara fortsatte simma fram och tillbaka. Såg hur Henke hoppade mellan stenarna in till land och började springa, han försvann mellan snåren i älvskanten. Nu var jag uppe på land och höll fokus på fisken som ville ner i forsen, hade inget annat val än att pressa den, annars skulle den gå förlorad i forsen de visste jag. Henke var förvånansvärt snabb och ställde sig och tittade medans vi småpratade lite.
Fisken kom närmre och gjorde några mindre rusningar, sen såg vi den komma närmare. En fin fisk ser vi direkt. Henke gör sig redo att landa den, den är tjurig när den närmar sig och simmar lugnt iväg igen. Den börjar bli trött men har inte gett upp ännu, jag var nervös och sa flera gånger åt Henke att han inte skulle sabba detta nu. Med några fina rörelser fick han fisken och tog den upp på land, långt ovanför kanten så den inte hoppar iväg i plurret, en regel för oss.
Fisken låg där, vi började genast fantisera om vikten, 8-9 sa Henke bestämt. Nej sa jag inte så mycket väl? Jag lyfte upp fisken och kände att den var tyngre än jag trodde. Ja 8 ungefär sa jag. Henke blev tveksam och sa den är ju fet så den kanske är närmare 10 ändå. Då drog mungiporna högre och högre på mig, eftersom mitt pinsamma rekord låg på 5,5kg efter flera år. Jag visste att de var nytt pb. Jag la mig bredvid fisken och spöet och började snacka med Henke om lite allt möjligt och visa var den högg och allt de där man pratar om. Han ville kasta några kast innan vi gick tillbaka ännu. De är nog ingen idé sa jag. Jo men jag ska prova bara. Han ställde sig på strandkanten några meter nedströms.
Kastade ut klumpen och hamnade mellan två stenar som de krusade vid, då lyfte han spöet, jag såg på linan att de bara sprätte lite sådär som de gör med harren. Då sa Henke fan de är bara nån lillharr de här. Så han började veva in och den följde efter snällt, innan den stannade helt, och tog en jätterusning rakt över älven, en lång bit, när Henke ändrade sig och sa att kanske inte en harr ändå, kollade bak på mig och skrattade. Jag ställde mig snabbt upp och kollade på. Fisken gav upp mer eller mindre och Henke kunde ta in den utan större problem, då var de min tur att hjälpa till, inga problem där heller, en till lax på land bredvid min, denna var ca 10 cm kortare än min, men väldigt smal, han trodde att den väger kring 5 kg.
Vi tog våra ”laxsnören” och trädde dom runt varsin lax och började gå mot elden, ca 1 km vandring med smil på munnen. Vi närmade oss och hunden började skälla, ena av gubbarna satte sig upp där han låg bredvid elden och såg med stora ögon och ropade ut, Vad i hela friden har ni ställt till med pojkar, med ett leende på läpparna. Vi la ner dom bredvid varandra och pratade lite, tog oss varsin kopp kaffe och såg på älven bara. Plockade fram vågen och vägde hans först, 5 kg prick. Då var de min tur, jag tog laxen på kroken och höjde vågen som stannade på 7,4kg. Glad blev jag, de var ingen smal fisk, inte heller mörk.
Vi berättade hur de hade gått till där uppe och en av gubbarna som då hade vart på andra sidan älven sa att han visste att någonting pågick där uppe när han såg oss springa in till land först en gång och kort därefter en gång till, men aldrig att detta hände sa han. Dubbel lycka får man väl ändå kalla de. Med det fantastiska fiskevädret (som jag anser är fantastiskt fiskeväder när det regnar och är mulet) och 3 fiskar på land. Fantastisk resa och jag ville inte åka hem från den fina älven och den sjukt fina naturen. Men så blev de, vi åkte hem med lycka i bagaget=)
Hoppas det var trevlig läsning från den bästa dagen 2008 för mig =)
Kanske inte någon drömfisk för er men otroligt kul för mig=))
(Om ni tycker bilderna är suddiga så är det pga av det regniga och fuktiga vädret
)
Bild nr 2: Flugan är liite trasig där bara=)
Jag och kompisen lessnade på att fiska utanför elden vart vi sett fisk så vi tog våra grejjor och började vandra uppåt, kompisen stannade vid en intressant plats nedanför en fors ca 500 meter ovanför eldplatsen vi hade. Jag satt mig ner och såg på när han fiskade i 5 minuter. ”Nä jag går upp och kollar ovanför forsen hur det ser ut” sa jag till han. Jag började knalla upp efter den ganska snåriga stranden bredvid forsen som var lång och ganska hård. När jag kom fram till nacken visste jag redan vilken fluga jag skulle knyta på, en variant av tempelhund såklart.
Det hade slutat regna ca två timmar innan och kom bara några småskvättar innan men var fortfarande väldigt fuktigt i luften. Så en tempelhund kändes bra. De var en fin sträcka ovanför forsen, så jag gick upp en liten bit för att kolla efter ett lämpligt ställe att börja, såg att en annan fors slutade bara en bit upp, och nedanför den var de mycket stenigt och grunt, så jag började där det började bli djupare, trodde jag. Vadade ut en bit i älven och börja kasta när jag märkte att de inte var så djupt som jag trodde. Fastnade gång på gång, vevade in lite lina och tog några steg nedströms. Det blev djupare, jag hade vatten en bit över knäna nu, så jag fortsatte fiska. Klart djupare tänkte jag direkt.
Kastade inte länge, kanske 3 minuter. Fick till ett bra kast där linan sträckte jätte fint. Flugan landade och så fort jag ser vart flugan landar så tar de stopp och blir stumt. Lyfter spöet som ett mothugg utan att tro att det var fisk. Linan spände och jag kände två gungningar i spöet. Började vada inåt land när jag direkt kände hur den började simma neråt, mot forsen. Förstod direkt att jag kommer behöva hjälp att landa den med tanke på hur stranden såg ut. Började gapskrika ”HENKE!!” Han var långt ner, det blåste och han var helt inne i fisket, jag fortsatte skrika två gånger till när jag såg att han vände på sig, han vevade in linan snabbare än något annat när han förstod vad som var på gång.
Jag hade ännu inte sett fisken, den bara fortsatte simma fram och tillbaka. Såg hur Henke hoppade mellan stenarna in till land och började springa, han försvann mellan snåren i älvskanten. Nu var jag uppe på land och höll fokus på fisken som ville ner i forsen, hade inget annat val än att pressa den, annars skulle den gå förlorad i forsen de visste jag. Henke var förvånansvärt snabb och ställde sig och tittade medans vi småpratade lite.
Fisken kom närmre och gjorde några mindre rusningar, sen såg vi den komma närmare. En fin fisk ser vi direkt. Henke gör sig redo att landa den, den är tjurig när den närmar sig och simmar lugnt iväg igen. Den börjar bli trött men har inte gett upp ännu, jag var nervös och sa flera gånger åt Henke att han inte skulle sabba detta nu. Med några fina rörelser fick han fisken och tog den upp på land, långt ovanför kanten så den inte hoppar iväg i plurret, en regel för oss.
Fisken låg där, vi började genast fantisera om vikten, 8-9 sa Henke bestämt. Nej sa jag inte så mycket väl? Jag lyfte upp fisken och kände att den var tyngre än jag trodde. Ja 8 ungefär sa jag. Henke blev tveksam och sa den är ju fet så den kanske är närmare 10 ändå. Då drog mungiporna högre och högre på mig, eftersom mitt pinsamma rekord låg på 5,5kg efter flera år. Jag visste att de var nytt pb. Jag la mig bredvid fisken och spöet och började snacka med Henke om lite allt möjligt och visa var den högg och allt de där man pratar om. Han ville kasta några kast innan vi gick tillbaka ännu. De är nog ingen idé sa jag. Jo men jag ska prova bara. Han ställde sig på strandkanten några meter nedströms.
Kastade ut klumpen och hamnade mellan två stenar som de krusade vid, då lyfte han spöet, jag såg på linan att de bara sprätte lite sådär som de gör med harren. Då sa Henke fan de är bara nån lillharr de här. Så han började veva in och den följde efter snällt, innan den stannade helt, och tog en jätterusning rakt över älven, en lång bit, när Henke ändrade sig och sa att kanske inte en harr ändå, kollade bak på mig och skrattade. Jag ställde mig snabbt upp och kollade på. Fisken gav upp mer eller mindre och Henke kunde ta in den utan större problem, då var de min tur att hjälpa till, inga problem där heller, en till lax på land bredvid min, denna var ca 10 cm kortare än min, men väldigt smal, han trodde att den väger kring 5 kg.
Vi tog våra ”laxsnören” och trädde dom runt varsin lax och började gå mot elden, ca 1 km vandring med smil på munnen. Vi närmade oss och hunden började skälla, ena av gubbarna satte sig upp där han låg bredvid elden och såg med stora ögon och ropade ut, Vad i hela friden har ni ställt till med pojkar, med ett leende på läpparna. Vi la ner dom bredvid varandra och pratade lite, tog oss varsin kopp kaffe och såg på älven bara. Plockade fram vågen och vägde hans först, 5 kg prick. Då var de min tur, jag tog laxen på kroken och höjde vågen som stannade på 7,4kg. Glad blev jag, de var ingen smal fisk, inte heller mörk.
Vi berättade hur de hade gått till där uppe och en av gubbarna som då hade vart på andra sidan älven sa att han visste att någonting pågick där uppe när han såg oss springa in till land först en gång och kort därefter en gång till, men aldrig att detta hände sa han. Dubbel lycka får man väl ändå kalla de. Med det fantastiska fiskevädret (som jag anser är fantastiskt fiskeväder när det regnar och är mulet) och 3 fiskar på land. Fantastisk resa och jag ville inte åka hem från den fina älven och den sjukt fina naturen. Men så blev de, vi åkte hem med lycka i bagaget=)
Hoppas det var trevlig läsning från den bästa dagen 2008 för mig =)
Kanske inte någon drömfisk för er men otroligt kul för mig=))
(Om ni tycker bilderna är suddiga så är det pga av det regniga och fuktiga vädret
)Bild nr 2: Flugan är liite trasig där bara=)
Bifogade filer
Kommentera