Jag har använt en fluoroacarbonlina som hette Berkley Vanish under ett par år i mitten av 2000-talet. Jag hade kommit över ett parti rullar med olika dimensioner. Av dessa använde jag 0.18, 0,20, 0.22 och 0,35. De klenare dimensionerna till mete och lättspinn efter abborre, regnbåge och öring och den grövre till vanligt gäddspinn. Jag använde såväl haspel som multirullar. Den var en av de absolut sämsta linor jag använt!
Fluorocarbon är ett känsligt material. Det värsta som kan hända dessa linorna är backslag på rullen med åtföljande trassel. De tvära knixar på linan som då uppstår förorsakar helt oväntade linbrott i senare utkast.
Även då man gör knutarna bör man agera försiktigt. Hastiga åtstramningar i linan, som de vid backslag eller då man drar åt knuten raskt och hårt för att få den stabil, åstadkommer en inre friktion i linan som gör den spröd och skör som okokt spagetti.
Ett annat bekymmer med den linan var att den ruggades upp i ytan om linan var torr. Detta kom sig av torrfriktionen mot spöets linringar då jag rodde drag och höll i linan samtidigt. Inget av dessa problem har jag upplevt med nylon eller flätlina på samma utrustning och med samma fisketeknik.
Fluorocarbonlinans opålitlighet kostade mig såväl förlorade fiskar som beten. Jag skyr numera den typen av linor som pesten! Jag hoppas utvecklingen och forskningen har gått framåt det senaste decenniet så dessa problem möjligen kunnat åtgärdats men jag litar ändå inte på fluorocarbon efter dessa ytterst negativa erfarenheter. Det finns andra och mera hållbara alternativ!
Fluorocarbon är ett känsligt material. Det värsta som kan hända dessa linorna är backslag på rullen med åtföljande trassel. De tvära knixar på linan som då uppstår förorsakar helt oväntade linbrott i senare utkast.
Även då man gör knutarna bör man agera försiktigt. Hastiga åtstramningar i linan, som de vid backslag eller då man drar åt knuten raskt och hårt för att få den stabil, åstadkommer en inre friktion i linan som gör den spröd och skör som okokt spagetti.
Ett annat bekymmer med den linan var att den ruggades upp i ytan om linan var torr. Detta kom sig av torrfriktionen mot spöets linringar då jag rodde drag och höll i linan samtidigt. Inget av dessa problem har jag upplevt med nylon eller flätlina på samma utrustning och med samma fisketeknik.
Fluorocarbonlinans opålitlighet kostade mig såväl förlorade fiskar som beten. Jag skyr numera den typen av linor som pesten! Jag hoppas utvecklingen och forskningen har gått framåt det senaste decenniet så dessa problem möjligen kunnat åtgärdats men jag litar ändå inte på fluorocarbon efter dessa ytterst negativa erfarenheter. Det finns andra och mera hållbara alternativ!
Kommentera