Bilen rullade ner till färjeläget i Bognes fylld med 4 förväntansfulla fiskare plus massor av fiskeprylar. Då hände det som inte får hända. Bilkön var lång, färjan var redan full och ångesten satte in.
Norgeresan var planerad sedan tidigt på vintern, fiskestrategin och målen för resan var satta. Det var stora fiskar som gällde och vi skulle fiska på friliggande grundtoppar.
Klockan 4 en måndagsmorgon i juli lämnade vi då tillsist Umeå, de exalterande fiskehistorierna i bilen bara en aning överdrivna och stämningen var på topp. Stefan deklarerade glädjerusigt att han minsann skulle bada i havet om han inte fick sig en fisk över 10 kg på hela veckan.
Efter 11 timmar i bilen var vi så på plats i Bognes, i bilkön till färjan. Situationen såg mörk ut och det verkade som att vi skulle bli kvar i flera timmar. Jag tog med mig kameran och tog en liten promenad, kusten i Norge bjuder på många bra fotomöjligheter.
Vi hade nu en otrolig tur då en extrafärja hade blivit insatt och vi kom med som 5é sista bil. Efter den timmeslånga passagen till Lödingen så gick de sista 4 milen ut till Offersöy Feriesenter i rekordfart efter de krokiga norska vägarna. Väl framme så tog Arn-Finn Fenes emot oss med nycklar till båt och stuga. Bilen tömdes snabbt, maten slängdes in i ugnen samtidigt som fiskeprylarna tacklades upp. Här fanns ingen tid att förlora, fiskeivern gjorde att kroppens behov av sömn ersattes med lite starkt kaffe och sen så var vi iväg. Målet med resan var som sagt att fånga så stora fiskar som möjligt, över 10 kg var det som eftersträvades och tidigare år har vi som mest fått ett femtiotal över den gränsen på en vecka. Men fisket i Norge kan ju vara lite lynnigt så man skall inte ta ut något i förskott.
De första dagarna spenderade vi med att fiska av olika friliggande grund när havet låg helt spegelblankt, vädret var ganska varmt och det blev en aning obekvämt i flytoverallerna emellanåt. Snabbt visade jag vart skåpet skall stå och satte press på fiskekompisarna med en sej på dryga 11 kg tagen på en stor jigg. En annan person i båten körde med sina småkrokar och fångade samtidigt sej, långa och lubb på 0,3 – 0,5 och 0,2 kg.
Följande dagar fick vi lite mer vind men vi kunde med de stadiga båtarna på Fiskecampen fortfarande fiska på de friliggande grunden ungefär 10 km ut på havet. Hasse fick en torsk på dryga 11 kg och Stefan började nervöst att helt plötsligt förneka sitt vad om att bada från bryggan om han missade att komma över 10-gränsen.
Nu var det bara att bevisa för honom att det fanns fler fiskar över 10 kg där nere i havet så att han inte skulle bryta ihop helt. Snabbt fångade jag en sej på 13,8 kg och Stefan blev grön av avund. En riktig kämparfisk som drog iväg med 50 meter lina från rullen i första rusningen. Tillslut så lyckades jag dock guida Stefan till ett ställe där även han kunde få sin efterlängtade stortorsk, 11 kg vägde den men det mest intressanta var att torsken var förföljd upp till båten av en stor hälleflundra på minst 50 kg. Den syntes tydligt när den vände magen mot båten och försvann ner i djupet för att inte visa sig mer.
Sista dagen, skulle det bli någon fisk över 15 kg denna gången? Jag körde ut till mitt favoritgrund där 4 st jiggar snabbt släpptes ner mot botten. Några långsamma uppvevningar senare så satte jag in ett distinkt mothugg och det svarade rejält, efter en liten holmgång så kom det upp en torsk på 14,2 kg. Mattias ville inte vara sämre utan han kopierade mitt mothugg vilket resulterade i att hans nya spö small rakt av. Går de av så är det oftast på första turen, sen brukar de hålla tills man själv klantar av dem på något sätt. Han lånade istället mitt reservspö och nästan direkt drog han en torsk på drygt 9 kg.
Fiskeveckan var över för denna gången och vi kunde summera in 6 st fiskar över 10 kg. Jag stod för 4 st av dem, Hasse och Stefan fick varsin medan Mattias hamnade just utanför listan. Min överrepresentation på 10+ listan beror enligt fiskekompisarna på att jag tog till ett tjuvknep och agnade mina jiggar med små illaluktande GULP-maskar, men enligt mig så beror det enbart på skicklighet och rutin.
Kommande år så kommer nog även de att ha fyllt upp väskan med dessa maskar, det är jag ganska säker på.
Norgeresan var planerad sedan tidigt på vintern, fiskestrategin och målen för resan var satta. Det var stora fiskar som gällde och vi skulle fiska på friliggande grundtoppar.
Klockan 4 en måndagsmorgon i juli lämnade vi då tillsist Umeå, de exalterande fiskehistorierna i bilen bara en aning överdrivna och stämningen var på topp. Stefan deklarerade glädjerusigt att han minsann skulle bada i havet om han inte fick sig en fisk över 10 kg på hela veckan.
Efter 11 timmar i bilen var vi så på plats i Bognes, i bilkön till färjan. Situationen såg mörk ut och det verkade som att vi skulle bli kvar i flera timmar. Jag tog med mig kameran och tog en liten promenad, kusten i Norge bjuder på många bra fotomöjligheter.
Vi hade nu en otrolig tur då en extrafärja hade blivit insatt och vi kom med som 5é sista bil. Efter den timmeslånga passagen till Lödingen så gick de sista 4 milen ut till Offersöy Feriesenter i rekordfart efter de krokiga norska vägarna. Väl framme så tog Arn-Finn Fenes emot oss med nycklar till båt och stuga. Bilen tömdes snabbt, maten slängdes in i ugnen samtidigt som fiskeprylarna tacklades upp. Här fanns ingen tid att förlora, fiskeivern gjorde att kroppens behov av sömn ersattes med lite starkt kaffe och sen så var vi iväg. Målet med resan var som sagt att fånga så stora fiskar som möjligt, över 10 kg var det som eftersträvades och tidigare år har vi som mest fått ett femtiotal över den gränsen på en vecka. Men fisket i Norge kan ju vara lite lynnigt så man skall inte ta ut något i förskott.
De första dagarna spenderade vi med att fiska av olika friliggande grund när havet låg helt spegelblankt, vädret var ganska varmt och det blev en aning obekvämt i flytoverallerna emellanåt. Snabbt visade jag vart skåpet skall stå och satte press på fiskekompisarna med en sej på dryga 11 kg tagen på en stor jigg. En annan person i båten körde med sina småkrokar och fångade samtidigt sej, långa och lubb på 0,3 – 0,5 och 0,2 kg.
Följande dagar fick vi lite mer vind men vi kunde med de stadiga båtarna på Fiskecampen fortfarande fiska på de friliggande grunden ungefär 10 km ut på havet. Hasse fick en torsk på dryga 11 kg och Stefan började nervöst att helt plötsligt förneka sitt vad om att bada från bryggan om han missade att komma över 10-gränsen.
Nu var det bara att bevisa för honom att det fanns fler fiskar över 10 kg där nere i havet så att han inte skulle bryta ihop helt. Snabbt fångade jag en sej på 13,8 kg och Stefan blev grön av avund. En riktig kämparfisk som drog iväg med 50 meter lina från rullen i första rusningen. Tillslut så lyckades jag dock guida Stefan till ett ställe där även han kunde få sin efterlängtade stortorsk, 11 kg vägde den men det mest intressanta var att torsken var förföljd upp till båten av en stor hälleflundra på minst 50 kg. Den syntes tydligt när den vände magen mot båten och försvann ner i djupet för att inte visa sig mer.
Sista dagen, skulle det bli någon fisk över 15 kg denna gången? Jag körde ut till mitt favoritgrund där 4 st jiggar snabbt släpptes ner mot botten. Några långsamma uppvevningar senare så satte jag in ett distinkt mothugg och det svarade rejält, efter en liten holmgång så kom det upp en torsk på 14,2 kg. Mattias ville inte vara sämre utan han kopierade mitt mothugg vilket resulterade i att hans nya spö small rakt av. Går de av så är det oftast på första turen, sen brukar de hålla tills man själv klantar av dem på något sätt. Han lånade istället mitt reservspö och nästan direkt drog han en torsk på drygt 9 kg.
Fiskeveckan var över för denna gången och vi kunde summera in 6 st fiskar över 10 kg. Jag stod för 4 st av dem, Hasse och Stefan fick varsin medan Mattias hamnade just utanför listan. Min överrepresentation på 10+ listan beror enligt fiskekompisarna på att jag tog till ett tjuvknep och agnade mina jiggar med små illaluktande GULP-maskar, men enligt mig så beror det enbart på skicklighet och rutin.
Kommande år så kommer nog även de att ha fyllt upp väskan med dessa maskar, det är jag ganska säker på.
Bifogade filer