Biltemarulle

[holetaker]

Vad tycker ni om Biltemas multirulle? Något att ha?

[Benjamin S]

Absolut inte något att ha. Jag kan nämna massvis av anledningar. En av dessa är att det enda som håller piniondrevet på plats är spolaxeln, vilket är ett recept till en riktigt dålig fisketur.

[Benjamin S]

Polaren köpte en, och var riktigt nöjd, tyckte han hade fått mkt rulle för pengarna. Mina argument mot rullen redan innan köp brydde han sig inte om med motiveringen att det ju inte är alla som tvunget måste fiska med Ambassadeur.
För några veckor sen fiskade vi horngädda från kusten, vilket var premiär för polarens rulle. Efter en del förargliga skatbon, följt av en horngädda, fick han på en hyfsad havsöring. Det blev facit för den rullen, den stod helt enkelt inte pall för den stridbare öringen…..

Japp, han kommer att få höra om detta under lång tid framöver…

Somsagt, det enda stödet för pinionen är spolaxeln om jag minns rätt....så fort spolen vrids lite ur originalposition, då följer piniondrevet med och skär snett mot huvuddrevet, vilket i sin tur kan göra så att hela huvuddrevet och dess axel vrids snett och det blir oftast kaos. Urkorkad konstruktion.

[esox88]

Anar att din polare hade samma hat mot rullen som jägaren i denna historia haha

https://youtu.be/Goli0su7fUc

[Reekie]

Haha underbart härlig läsning Piscantur stercore

[Benjamin S]

Instämmer! Förbannat skräp rent ut sagt!

Men kul hade jag, dock inte polaren som inte hade minsta besvär att kunna hålla sig för skratt… Det hade däremot jag mkt stora problem med, fick rent av ont i magen efter ett tag, redan vid hans första skatbo började det dra så smått i smilbanden. Och det blev värre, mkt värre…. Vid hans andra skatbo anade jag vart fisketuren var på väg att barka för polaren, och beslutade mig då att bergfast försöka hålla masken för att sakligt och lugnt kunna leverera väl genomtänkta och bitande pikar och gliringar…. Och inte minst egna lyckade kast. Fick av förklarliga skäl efter ett tag allt svårare att undertrycka pockande skrattsalvor, i takt med polarens stigande frustration.

Saken är att detta var första gången på mkt länge som jag utan problem obehindrat kunde svinga spöet som jag ville, och jag njöt därför i fulla drag. Har en längre tid haft återkommande problem med ryggskott, och vid flera tillfällen tvingats avbryta fisket efter kort tid.

Att vid första riktigt fungerande fiske då ha med sig en polare som redan innan test hyllat sitt köp av denna skitrulle, (trots mina motargument innan köpet) som det sen inte går så bra för, ja sämre förutsättningar kan man ju ha ur piknings synpunkt….

Direkt när vi var på plats härjade polaren och fick snabbt tacklat sitt spö med nya rullen på, själv tog jag det lugnt och tacklade även ett reservspö fall i fall.
”Du har inte lurat på att tackla ditt reservspö, risken är ju att du får skatbon innan du blivit moss med nya rullen”, var min första fråga.
Nä fan, tyckte han, det går säkert bra detta! Varpå han drog iväg första kastet, med ett enastående vackert skatbo som följd. Och flera följde….. Liksom pikningarna…

Höjdpunkten var tveklöst när rullen skar av öringens kämpatag, han hade då hyfsad mängd lina ute, och så stod han där och höll hjälplöst i sitt spö, och svor svavelosande… Mitt förslag var direkt att testa med kapa linan, och binda ihop den med linan på mitt klara reservspö. Men se det gick han inte med på, öringen skulle han själv landa, och det med egna prylar. Och att tackla upp hans reservspö tyckte han inte det fanns tid till som öringen härjade därute…

Ok sa jag, då får du ju isf dra in öringen för hand och hoppas på det bästa. Han glodde skitt, och tog tag om linan… Hallå, vakna nu för fan och tänk på vad du gör, menade jag på, ”vadå?” undrade han ytterst frustrerat. Har du tänkt ge dig på att hala in en uppretad öring med bara nävarna??
Du har flätlina på, klart läge för skärrisk och därför på med handskar eller hur? Såvida nu inte dina handskar också är från Biltema!

Ja det gick som det gick, handskarna åkte på,
(ej Biltemas) och öringen gick loss nästan direkt under inhalningen… Polaren som dessutom lyckades vurpa under manövern, var vid detta laget inte riktigt på sitt bästa humör… Att vi nu även hade fått viss publik gjorde ju inte saken bättre…. När öringen släppte, så släppte det även högst upp, han vände nu resolut spöet med rullen mot havet och svingade med full kraft iväg det ut i sundet…

Efter att ha suttit och djupandats ett tag reste han sig utan ett ljud, tog under visst jubel av alla paltor utom kalsongerna. Han knallade sen ut i sundet, halvsimmande sista biten, dök några gånger, och lyckades till slut med att bärga sitt spö och värdelösa rulle….

Det var en introvert och fåordig polare i bilen på vägen hem…

Som nämndes i min förra post:
Japp, han kommer att få höra om detta under lång tid framöver…

Bland det bästa jag någonsin läst!