Mitt primära mål med mitt fiske är att skaffa mat till mig och mina kära! När målet uppfyllt, upphör jag fiska. När behovet av mat uppstår igen fiskar jag på nytt.
Jag riktar fisket mot arter jag vill äta. Företrädesvis är det predatorer eller omnivorer av lämplig storlek jag söker. Övriga arter och storlekar är ur matsynpunkt ointressanta men de ingår som nödvändig del i ett ekologiskt sammanhang och är därför lika viktiga för systemet som mängden av de predatorer jag söker.
För små fiskar släpper jag tillbaka om jag tror att de kommer att överleva skadorna de fick vid fångsten. I annat fall tar jag även dem och låter dem antingen bli kattmat eller människoföda.
Stora fiskar, fiskar större än jag från början tänkt skulle behövas för att uppfylla behovet, kanske jag släpper tillbaka. Om de tas sparas de för kommande matbehov men det innebär att jag inte tillåter mig att fiska förän matbehovet uppstått igen. Men fiska vill jag, alltså för att att snart få möjligheten att fiska bör jag återbörda dessa storingar till sin ursprungsmiljö.
Av ovan framgår att jag tillämpar en viss C&R för att slippa avliva oönskade exemplar men jag är medveten om att de tillfogats skada.
Xaphod har visat vissa i mitt tycke principiellt mycket relevata exempel i sina jämförelser med jakt.
Jag ska ta ett annat exempel. Det är för tydlighetens skull litet tillspetsat men det påninner väl en del om bäckmete eller torrflugefiske.
Antag att jag endast accepterar födosök som giltigt skäl till fisket. Antag att jag av etiska skäl inte kan tänka mig tillämpa C&R. Antag att jag inte vill fånga fler fiskar än just den fisken som precis uppfyller mitt behov.
Jag måste då aktivt söka och identifiera just det exemplaret som motsvarar behoven och sen försöka få just den fisken att ta mitt bete. Och när den gjort det och jag bärgat den, är fisket över. Principen bakom detta exempel har faktiskt stora likheter med pyrschjakt på råbock.
I mitt exempel ovan har jag precis som jägaren möjligheten att låta bytet gå oantastat eller välja att låta döda det. Som fiskare har jag ytterligare en chans att ändra mig det är enda skillnaden. Men om jag fiskar på en fisk jag inte vill ha har jag brutit mot mina personliga värderingar så som de förutsatts ovan.
Nu fiskar jag inte så selektivt. Jag kastar mina drag där jag tror det finns fisk att få och dessvärre fiskar av alla storlekar hugger på dem. Det medför att jag tillämpar C&R fram till det jag fått vad jag vill ha. Inte för de enskilda fiskarnas skull, jag gör det för jag inte vill fylla frysen i onödan. För stora och för små ratas om det går, ty för mig är fisken en födoresurs som skall nyttjas med måtta och aldrig utnyttjas eller förbrukas som population men heller inte som enskilda individer tillfogas onödig skada.
Men de fiskar som har låtit lura sig och sedan fått chansen till ett fortsatt liv har jag för att använda Xaphods terminologi ”plågat”. Jag är medveten om det och vill undvika det men det går inte med de fiskemetoder jag behärskar och under de förhållanden jag kan bedriva mitt fiske. Enda chansen skulle vara att ”pyrscha” fisken.
För att så besvara Stizos fråga.
Om mitt matbehov ser så ut att denna 8 kg gädda motsvarar behovet helt eller till en rimlig del dräper jag den annars släpper jag den. Jag är inte så antingen eller utan det är omständigheterna som styr i det specifika fallet.
Matbehov och/eller fiskens allmänna kondition/skador är alltså det enda skäl jag kan ange som orsak till att klubba den.
Jag riktar fisket mot arter jag vill äta. Företrädesvis är det predatorer eller omnivorer av lämplig storlek jag söker. Övriga arter och storlekar är ur matsynpunkt ointressanta men de ingår som nödvändig del i ett ekologiskt sammanhang och är därför lika viktiga för systemet som mängden av de predatorer jag söker.
För små fiskar släpper jag tillbaka om jag tror att de kommer att överleva skadorna de fick vid fångsten. I annat fall tar jag även dem och låter dem antingen bli kattmat eller människoföda.
Stora fiskar, fiskar större än jag från början tänkt skulle behövas för att uppfylla behovet, kanske jag släpper tillbaka. Om de tas sparas de för kommande matbehov men det innebär att jag inte tillåter mig att fiska förän matbehovet uppstått igen. Men fiska vill jag, alltså för att att snart få möjligheten att fiska bör jag återbörda dessa storingar till sin ursprungsmiljö.
Av ovan framgår att jag tillämpar en viss C&R för att slippa avliva oönskade exemplar men jag är medveten om att de tillfogats skada.
Xaphod har visat vissa i mitt tycke principiellt mycket relevata exempel i sina jämförelser med jakt.
Jag ska ta ett annat exempel. Det är för tydlighetens skull litet tillspetsat men det påninner väl en del om bäckmete eller torrflugefiske.
Antag att jag endast accepterar födosök som giltigt skäl till fisket. Antag att jag av etiska skäl inte kan tänka mig tillämpa C&R. Antag att jag inte vill fånga fler fiskar än just den fisken som precis uppfyller mitt behov.
Jag måste då aktivt söka och identifiera just det exemplaret som motsvarar behoven och sen försöka få just den fisken att ta mitt bete. Och när den gjort det och jag bärgat den, är fisket över. Principen bakom detta exempel har faktiskt stora likheter med pyrschjakt på råbock.
I mitt exempel ovan har jag precis som jägaren möjligheten att låta bytet gå oantastat eller välja att låta döda det. Som fiskare har jag ytterligare en chans att ändra mig det är enda skillnaden. Men om jag fiskar på en fisk jag inte vill ha har jag brutit mot mina personliga värderingar så som de förutsatts ovan.
Nu fiskar jag inte så selektivt. Jag kastar mina drag där jag tror det finns fisk att få och dessvärre fiskar av alla storlekar hugger på dem. Det medför att jag tillämpar C&R fram till det jag fått vad jag vill ha. Inte för de enskilda fiskarnas skull, jag gör det för jag inte vill fylla frysen i onödan. För stora och för små ratas om det går, ty för mig är fisken en födoresurs som skall nyttjas med måtta och aldrig utnyttjas eller förbrukas som population men heller inte som enskilda individer tillfogas onödig skada.
Men de fiskar som har låtit lura sig och sedan fått chansen till ett fortsatt liv har jag för att använda Xaphods terminologi ”plågat”. Jag är medveten om det och vill undvika det men det går inte med de fiskemetoder jag behärskar och under de förhållanden jag kan bedriva mitt fiske. Enda chansen skulle vara att ”pyrscha” fisken.
För att så besvara Stizos fråga.
Om mitt matbehov ser så ut att denna 8 kg gädda motsvarar behovet helt eller till en rimlig del dräper jag den annars släpper jag den. Jag är inte så antingen eller utan det är omständigheterna som styr i det specifika fallet.
Matbehov och/eller fiskens allmänna kondition/skador är alltså det enda skäl jag kan ange som orsak till att klubba den.
Den sortens jaktturism finns 3 mil ifrån mig.
Kommentera