Ursprungligen postat av stahre87
Visa inlägg
.Det som talar emot den här modellen är dess onödigt framträdande parerskydd och den tillika onödiga ricasson/ansatsen som effektivt försvårar i samband med framför allt täljning eller där man behöver anbringa större kraft/moment i skäret eftersom dessa två attribut förskjuter tyngdpunkten framåt spetsen med ca 1,5 - 2 cm räknat från övergången mellan blad och parerskydd.
Det skålslipade bladet är ytterligare en spik i kistan för diverse täljarbeten, liksom de flesta slakt-/styckningsarbeten/fileande. Det är ju inte för inte som de allra flesta knivar i den här kategorin är fullt flatslipade. Det enda undantaget vad jag känner till är custom-knivbyggaren Jay Fisher som av någon obskyr anledning envisas med skålslipade blad
. Att tälja med ett så pass kraftigt skålslipat blad som Buckkniven besitter är inte roligt och tyvärr ineffektivt. Framför allt kan man inte luta bladet i riktigt snäva vinklar på grund av den tvära övergången/axeln mellan slipfas och bladkropp. Återigen. Det är inte konstigt att inga blad avsedda för smide och täljning äger ett skålslipat blad
.Avslutningsvis. Graden av skärpa är inte ett bevis på att stålet i kniven är av särskilt hög kvalitet. I princip vilket diskbänksstål som helst går att få vasst
. Stålet i den aktuella Buckkniven är ju det ökända AISI 420HC. Visserligen värmbehandlat under överseende av den på området förmodligen skickligaste teknikern - Paul Bos, men inte desto mindre ett ytterst mediokert stål. Vårt svenska default-stål Sandvik 12C27 är avsevärt bättre på alla sätt.Hur som helst. Buck 119 är i mina ögon en typisk vitrinskåpskniv, på samma sätt som många Randall-modeller. Estetiskt mycket fin men inte speciellt praktisk i verkliga livet
.~Paul~
. Tänk på att det kan vara tämligen tidskrävande att den första gången ge kniven en effektiv egg medelst S-makern. Vad du i praktiken måste göra är en viss reprofilering av bladet...
Kommentera