Enkel knivkunskap

[EdgePal]

Enkel knivkunskap – tänkte jag skriva om här som ett litet tack för det gensvar jag fått på mitt slipverktyg IcePal (som slipar isborrar) här på Fiskesnack.

Jag sitter på två stolar, jag konstruerar och säljer slipverktyg av olika slag, se www.edgepal.com samtidigt som jag är intresserad av slipning. Intresset för slipning kom först, min erfarenhet från slipning fick som resultat att jag nu konstruerar slipverktyg.

Enkel knivkunskap tänker jag ta upp i tre delar. Jag hoppas få respons efter varje del, frågor och diskussioner är välkomna. Jag kommer att ta upp slipproblem – samt ge lösningar på dessa. En del av dessa lösningarna finns i mina slipverktyg. Detta kanske kan ses som ”smygreklam” – men så är inte avsikten med det jag skriver. Jag vill förmedla lite av mina erfarenheter av slipning och knivkunskap.

Raka frågor och svar, inget hymlande, dumma frågor finns inte – och jag ser fram mot en positiv dialog eftersom jag vet att jag har mycket kvar att lära när det gäller slipning och knivar – trots att jag använt knivar och andra eggverktyg i mer än 50 år numera.

Thomas

[EdgePal]

Enkel knivkunskap, del 1 av 3.

Dagens kniv är världens första multi tool. Den är i grunden tre stenåldersverktyg sammansatta till ett verktyg. En spets att göra hål med, en böjd vass egg att flå, skrapa hudar och skära i skinn med, och en rak egg att stycka kött med, (kort beskrivet). När metaller började användas satte man ihop dessa tre verktyg till ett enda verktyg. Ganska snabbt blev detta nya verktyg designat av sina användare till ett blad på ca 10 cm, en medium buk och en medium spets.

Våra knivar ser fortfarande ut på detta sätt, en spets att penetrera med, en svängd del av bladet (buken) att skära och skrapa med och en rak egg att stycka med. Våra knivar är alltså tusentals år gamla och alla dina förfäder sedan ca 1.500 år tillbaka har använt i princip samma typ av kniv som du använder – och därmed deltagit i designen av bladets form. Redan på vikingatiden fanns alltså det vi idag kallar för Morakniv. Alltså en allroundkniv att bära i bältet för dagligt bruk designad för att klara det mesta. (Om någon får för sig att denna kniv går att förbättra – glöm det)!

Beroende på vad knivar skall användas till ser dess blad ut på olika sätt. En fiskkniv har en mycket vass spets och en liten buk. En jaktkniv har en trubbig spets och en stor buk, osv. Om spetsen är spetsig innebär det att buken är liten. Om spetsen är trubbig så innebär det att bladet har en stor buk. Designa ett knivblad med penna och papper så ser du vad jag försöker förklara.

En jaktkniv behöver en stor buk eftersom det är buken man använder när man t.ex flår en älg. Man kan alltså inte flå en älg med en fiskekniv eftersom en sådan har en mycket liten buk. På samma sätt kan man inte använda en jaktkniv att rensa fisk med eftersom spetsen är så trubbig att man har svårt att penetrera fiskskinnet med den. Knivar är alltså mycket specialiserade.

När man designar ett knivblad så samverkar alltså bladets spets med bukens storlek och form = man kan alltså läsa ett knivblad och se vad det är avsett att användas till att göra. Den raka delen på eggen är till för att skära/stycka med. Längden på denna del av bladet visar vad bladet är till för att skära/stycka. (En jaktkniv för älg har längre rak egg än en jaktkniv för rådjur, osv – men bukens stora kurva är ungefär densamma för att kunna flå på ett bra sätt).

Det finns många olika typer av knivar. Varje kniv har oftast en alldeles egen uppgift att lösa. En skomakarkniv löser skomakarens problem, en elektrikerkniv löser elektrikerns problem, en fiskekniv fiskarens problem, en jaktkniv jägarens problem, kirurgen har sina knivar, osv.. Om de byter knivar med varandra skulle ingen av dem kunna jobba på ett bra sätt.

Enligt min uppfattning så är det alltså viktigt att man har klart för sig att knivar kan se ut på hundratals olika sätt och att det finns tusentals variationer på varje typ av kniv – och att de alla har var sin alldeles egna uppgift att lösa..

Jag tror också att det är viktigt att förstå att knivproducenter lever av att producera knivar och att de konkurrerar med varandra genom att ge ut nya modeller av knivar, med ny bladdesign, nya handtag och ”nya” typer av eggar.

En hel del av dessa knivar är rena skrivbordprodukter designade av någon som troligtvis aldrig använt en kniv. Principen är enkel när det gäller köksknivar, alltså samverkan mellan spets och buk samt sedan längden på den raka eggen – men sedan kommer själva designen in för att göra kniven snygg och attraktiv för köparen.

Ibland blir detta en liten katastrof för knivens funktion. T.ex handtag designade så att det knappt går att slipa kniven intill handtaget osv. Även handtagens form kan bli väldigt konstnärliga och vackra – men deras grepp kanske inte är det bästa greppet.
Allt detta görs för att sälja så många knivar som möjligt – och för att försöka konkurrera ut andra knivtillverkare.

Andra knivar designas mer omsorgsfullt och knivens funktion är det viktiga. Den konstnärliga designen får alltså inte gå ut över knivens funktion. Man tänker på hur kniven skall kunna slipas, att handtagets material skall vara hållbart och tåligt osv.

Knivtillverkare använder sig också av olika stålsorter till sina knivar och stålsorterna blir ibland en del av deras marknadsföring – och prisbilder. Ett nytt ovanligt stål med ”superegenskaper” blir naturligtvis dyr i inköp… Det kommer nya stålsorter mer eller mindre dagligen så denna källa till att ta ut högre priser är outtömlig – och alla har de ”superstål”.

Den vanligaste kniven som folk använder idag är nog vår gamla allround kniv, alltså Morakniven i någon av dess olika modeller. Ett tunt parallellt knivblad på ca 10 cm med en rak mycket vass egg i ca 10 -11 grader per sida. Det är vår mycket gamla bälteskniv som alla människor burit i sina bälten sedan långt före vikingatid. Den har Mellanstor buk, mellanvass spets och en ca 5-6 cm rak egg.

Jag brukar beskriva denna kniv som så att den är inte bra till någonting – men den duger till allt – precis vad en allroundkniv alltså skall klara. Det är också därför just denna bladdesign har överlevt i tusentals år ganska oförändrad.

Många har försökt ”förbättra” den – men den ser fortfarande likadan ut eftersom den faktiskt är fulländad redan för tusen år sedan och utexperimenterad av massor av generationers knivanvändare, alltså människor som använde kniven dagligen i hela sitt liv. Många miljoner människor har använt den – och godkänt den.

Allrondkniven är också den kniv som förknippas med Skandinavien och dess egg brukar kallas för ”Scandinavian grind” och betraktas som extremt vass.
Våra förfäder var bönder och jägare/fiskare. Man täljde mycket i trä och man styckade både djur och fisk, där av bladformen, den dög till alla olika typer av jobb – men en fiskkniv arbetar lättare, en jaktkniv styckar bättre och en träsnidarkniv arbetar bättre i trä – men allroundkniven dög till att utföra det akuta jobbet – och den hängde ju alltid i bältet och var med överallt just för detta ändamål.

Vad folk normalt inte vet är att hemma hade man andra knivar, massor av andra knivar och massor av olika yxor. Man byggde sina hus själv, gjorde muggar och tallrikar själv, man gjorde i princip allt själv - och för att kunna göra detta krävdes olika specialverktyg.
Det var därför Emil stängdes in i ”snickarboa” och kunde tälja alla sina figurer, i snickarboden fanns alla verktygen för att kunna tälja och snickra det som behövdes på varje gård. Vi var ett täljande och snickrande folk. Därför ser våra knivar ut som de gör än idag – med massor av moderna variationer – mer eller mindre funktionsdugliga.

Min erfarenhet är att många människor inte har denna grundläggande kunskap om knivar och knivars funktion samt om knivens historiska bakgrund. Ofta tänker man inte på att vi alla äger ca 25-50 knivar. Vi använder dem till olika saker – men ofta reflekterar vi inte på varför en smörkniv, som alltså är just en kniv, är designad som den är – till att breda smör på en smörgås. En smörkniv behöver ingen spets = buken är mycket stor och toppen mer eller mindre rund, smör är mjukt = ingen speciell egg behövs.

Vi äter fortfarande med knivar men har speciella bordsknivar till detta idag, förr använde var och en sin egen bälteskniv till detta. De första bordsknivarna hade en mycket vass spets men denna spets började försvinna i slutet av 1700 talet och idag har bordskniven ingen spets alls = man kan vara trygg när man äter…

Vi har minst 1 Morakniv i källaren eller garaget, minst 1 fällkniv, osv. Vi använder alltså många olika knivar i vår vardag – men tänker inte så mycket på det – och vi översätter det inte till en grundläggande knivkunskap eftersom vi kanske inte ens ser en smörkniv som kniv längre...

Knivintresserade finns det gott om runt om i världen. Det finns många ”knivfreaks” också. Jag har aldrig sett eller hört dem diskutera t.ex. smörknivars design. Oftare då olika former av ”Ramboknivar” eller knivar med svarta blad, stridsknivar, överlevnadsknivar osv. Där finns massor med åsikter - och alla verkar vara experter – men hur många har använt knivar för att överleva? I strid? Eller kutat omkring i mörkret med blad som inte reflekterar månens sken i ett skarpt läge? Inte många. Om ens någon…

Min erfarenhet är att de som verkligen har denna erfarenhet, de deltar inte ens i dessa debatter eftersom deras erfarenhet förskräckte, de bär den inom sig för resten av livet.
Jag har också lite svårt att se grabbarna i sina kamouflagebyxor stå och diskutera bukens form på smörknivar och hur de skulle kunna förbättra dess design så att smörknivens funktion blev effektivare och mer kraftbesparande…

Jägare kan sina knivar och pratar inte så mycket om dem eftersom de ser sina knivar enbart som verktyg. De är mer intresserade av hur man slipar dem på bästa sätt så att de håller för att helst både flå och stycka – och gärna då både ko och kalv efter varandra utan att behöva slipa kniven under arbetets gång. Ungefär som jag kan tänka mig snickare diskutera vikten på sina hammare och hur stor slagytan verkligen behöver vara.

Andra jägare köper knivar för 5000 kronor – och ett litet grovt fickbryne för 10 spänn…

Den bild jag har fått under 50 års liv med knivar och slipning är att de som verkligen använder knivar sällan pratar om knivar eftersom kniven för dem är ett verktyg bland andra verktyg. Däremot kan de prata verktygets funktion och eggens form och slipvinkel - kontra eggens hållbarhet mot slitage.

Hur många allvarliga och djupa diskussioner har ni hört om skiftnycklar? Finns det föreningar för skiftnycklar – eller hammare? För knivar finns det massor av föreningar – och ett oändligt antal åsikter om hur de skall utformas.

Knivmakare är kunniga på att maka knivar, det vill säga skafta dem på ett både snyggt och ergonomiskt bra sätt. De flesta köper sina knivblad så de är redan färdiga. Några få knivmakare tillverkar och designar sina egna blad och de designar ofta sina blad efter kundens önskemål, en jägare kan alltså beställa en jaktkniv designad för just den typ av vilt han jagar.

Knivmakare kan maka och designa knivar som är riktiga konstverk. Många har ögon för design som man bara drömmer om att själv ha. Sådana knivar hänger man på väggen eller förvarar i kassaskåp – och det finns inga fel med det eftersom de är konstverk och utsökt gjorda – samt värda varenda krona! Andra knivmakare makar bruksknivar, alltså knivar man använder.

Att vara knivmakare innebär inte alltid att man är bra på slipning – inte heller att man är bra på att använda knivar – men man är bra på att maka knivar. Men, de flesta knivmakare jag träffat under årens lopp brukar veta vad de talar om även när det gäller slipning och knivanvändning.(På samma sätt vet inte alltid en urmakare vad klockan är – eller hur)?

Baskunskapen enligt ovan är alltså spetsens och bukens former och att de är beroende av varandra och att den raka eggens längd är anpassad till vad kniven skall stycka.

• Att det finns flera hundra olika typer av knivar och att de alla har en speciell uppgift att lösa, att allround knivar skall lösa en väldigt stor mängd av uppgifter och att de klarar detta - med lite mer ansträngning - och mer tid än vad specialknivar gör.

• Att det finns många rena skrivbordsprodukter som skall sälja bra på sin design eller sitt nya ”superstål” – och att många av dem fungerar dåligt som knivar.

• Att en smörkniv faktiskt också är en kniv – med specialuppgift.

• Att man kan läsa ett knivblad genom att studera dess form, bladtjocklek samt eggens form och vinkel.

Om intresse finns så kommer jag senare att utveckla allt det här stegvis ned till detaljnivå – men jag kommer inte att rekommendera eller avfärda några knivar eller knivmärken. Alla har sina fördelar och nackdelar och vi alla fungerar inte på samma sätt, det som passar mig - kanske inte passar dig - och tvärtom.

Men en grundläggande åsikt har jag:
Priset på en kniv talar absolut inte om hur bra kniven fungerar i köket, i skogen, eller på fjället.

Thomas

[Exxet]

Mycket välskrivet och intressant. Har inget att tillägga annat än att jag själv är en stor brukare och en dålig slipare. Ser fram mot den delen.

Sen måste jag ge dig en stor eloge för att du tar ner kniven till vad den är och att den bästa kniven är den som passar bäst för det du ska ha den till. . . vem har inte hört kalle i jaktlaget skryta över sin 2000:- kniv i tron att den är bättre. . . tänk om alla kunde lägga skrytfaktorn, prestigefaktorn åt sidan även när det gäller andra saker än knivar på samma sätt som du gjorde i din text.

Mycket väl godkänt + + + skulle din lärare sagt

[Cole]

Hej Thomas!
Kul och intressant läsning, jag läser gärna fortsättningen.
//C

[Rospigg]

Intressant artikel om människans troligen viktigaste verktyg, som precis som Du säger hängt med sedan urminnes tider och tjänar oss bra ännu.

Tillhör också kategorin storanvändare och har testat det mesta av fabrikat och prisklasser och håller helt med Dig om att priset inte avslöjar hur bra den är, en välslipad morakniv med plastskaft för 30 kr gör jobbet bättre än en oslipad 3000 kr kniv av flashigt fabrikat, och nej skrytfaktorn betalar iaf inte jag för enbart funktion är det som gäller.

Visst en handgjord samekniv med skaft och slida i horn är ett konstverk och inte något jag skulle vilja ha med i fält och inte för att den inte funkar men för att jag skulle gråta blod om jag tappade bort den, det gör jag nämligen lite då och då.
Fiskslemmiga händer och vatten är en fara så många knivar har jag donerat till sjöbotten under åren, därför köper jag oftast flera av varje av de modeller som jag använder när jag handlar så har jag reserv när nästa kniv går förlorad.

Den som inte testat att tex tälja med en enkom täljkniv och kan jämföra med standard moran vet inte hur stor skillnad det är men den är enorm, så specialknivarna är viktiga men som Du skriver alrounden finns där jämt och löser de flesta situationer om än lite mera tids/kraft ödande, så ett brett urval av knivar bör finnas i varje människas ägo.

Ser fram emot en artikel om olika slipmetoder för olika ståltyper, och vad de har för för/nackdelar och då menar jag de vanliga stålen inte superstålen, likaså tips på bra slipverktyg men utan att det blir för mycket reklam då men det var Du ju inne på redan.

[EdgePal]

Tack för era kommentarer! Jag rodnar klädsamt. Jag måste nog tillägga att om jag träffade en av mina gamla lärare skulle han/hon nog ge mig en anmärkning av gammal vana… jag varen dålig elev, skolan och jag skildes åt så småningom – och jag tror att vi båda tjänade på det...

Knivar är verktyg, ingenting annat, så är det. Vissa människor blir knivfreaks eller knivfundamentalister och ser dem som levande sagoväsen eller nå’t. Jag har lite svårt att förstå fascinationen måste jag erkänna – detta eftersom kniven i sig inte är intressant – det är vad jag kan göra med den som är intressant = vad kniven klarar av att utföra. Är kniven dessutom snygg så är det ett plus naturligtvis. Jag gillar snygga skor också – men ”snyggheten” får aldrig ta över funktionen. Man skall ju klara av att gå i dem också…

Jag vet inte hur många gånger knivfreaks har kommit fram till mig och visat sina knivar och sagt att de är perfekta till ditt och datt – tex en Italiensk stilett – perfekt att flå älg med… det är som att rensa fiks med en lie. Unga killar köper svarta knivblad med serraterad bit av eggen, inåtsvängd egg som de inte klarar av att slipa, osv. Men den ser skitläcker ut, makalöst läcker design – men ganska så oduglig i skog och mark, till och med ”allround oduglig”.

Cityhunters med dyra flotta knivar och ett litet fickbryne för 10 spänn finns det också gott om, precis som du säger.

Kniven jag har skall lösa de problem jag vet att jag kommer att ställas inför. Vet jag ungefär vilka problemen kommer att vara så kan jag köpa rätt kniv, med rätt typ av egg, som slipats rätt för mina behov – då kan jag enkelt lösa mina problem, snabbt och effektivt. Köper jag fel kniv står jag där inför mina problem och kan inte lösa dem…

Thomas

[Cannonball]

Bra skrivet! Ser fram emot nästa del!

[EdgePal]

Rospigg, bra, då är vi eniga så långt – och jag hade inte väntat annat från en van knivanvändare.

En liten lina till kniven när man arbetar med den i kallt vatten och med slemmiga händer är ganska praktiskt – men man svär över linan ibland… men inte efter det att man tappat kniven – och halat in den igen…

Ja, skillnaden mellan en allroundkniv och en täljkniv är enorm, jag önskar att alla skulle testa just denna skillnad för att förstå hur stor den verkligen är. Det är mycket lärorikt.

Jag kan tyvärr inte undvika att prata om mina slipverktyg men jag lovar att försöka tona ned det så mycket jag kan – jag kommer även att ta upp andra märken av slipverktyg som balans mot mina.

Men, alla känner ju till att jag sitter på två stolar – så jag tror inte att det blir några problem.

Thomas

[Rospigg]

Mmmm en fånglina är bra bara det finns ett hål att fästa den i vilket ofta saknas och så måste man ju komma ihåg att trä den runt handleden också och där brister det ibland när det är bråttom, men några gånger har jag iaf sluppit se kniven försvinna i djupet tack vare en sådan.

När torsken gick att fiska längs våra kuster så var det mycket rensande på väg hem alltså under färd med ett rensbord på relingen och då fäste vi ofta en fånglina i kniven och i relingen vilket sparde många knivar då det var bråttom och halt och ofta med handskar och då var det bara att dra upp den igen och filea vidare ;-)

Men som sagt jag kör med billiga men bra knivar och har insett fördelen med de gummerade soft skaften slinter inte lika lätt när man är blöt och kall, men slits fortare men det får man ta lika ofta som jag tappar bort dem så gör jag sönder dem pga övervåld och då får jag ju skylla mig själv. En Morakniv av normal modell är inte gjord att spjälka regelvirke med hjälp av hammare som slås på bladryggen, jag vet det men gör det ändå men sånt är livet ;-(

Har på senare tid börjat ha två knivar i bältet/knivfickan och då med olika färg på skaften, en för grovgöran och en för rena skärjobb, det funkar bra som vardagslösning, till fisket har jag såklart en med ett lämpligt blad för rensning om jag får för mig att ta hem någon matfisk och den är bara för det och vässad som ett rakblad, eller skalpell om man vill. Vilket var bra när polaren satte en stor trekrok i låret och jag var tvungen att operera bort den ute på sjön ingen bedövning och eltejp som förband men doktorn som tittade på det efteråt gav mig godkänt för min improviserade operation ingen infektion eller annat ;-)

[EdgePal]

Jag bodde uppe i fjällen i yngre dagar, då bar jag ett knivbälte med två knivar, en vanlig storlek och en huggare med blad på 22 cm, det var en praktisk kombination av knivar för den typen av liv.

Jag använde mest Sameknivar, de har en stor knapp, en hängsnara runt skaftet och en slinga runt nacken - då är linan inte i vägen så mycket. Jag rensade fisk på stranden när vi kommit iland, det kunde ta några timmar, fjällsjöar är inte berömda för sitt varma vatten så det blev väldigt kalla fingrar och en del fumlande...

Låter som du gjorde ett snyggt jobb, det är bra med vassa knivar!

Thomas