Syn, sidorna du hänvisar till ger dig exakt samma information som jag har lämnat på den här tråden – och läser du dem rätt och om du kan bedöma eggar och slipkvalité – så vad är egentligen din fråga? Svaret finns ju i bilderna – eller hur?
Jag kan läsa dem, jag tror faktiskt inte att du kan det. Du kan säkert titta på bilderna och se att den ena eggen är grövre än den andra – jag kan se hur de faktiskt är slipade – och hur van sliparen är.
Där har du helt rätt, den vanliga knivanvändaren behöver inte 100% perfekta eggar. Alla kör inte heller bil korrekt till 100% korrekt – därför dör, och skadas en massa människor varje år i trafiken varje år. Frågan är vad man själv sätter som den övre gränsen till sin kunskap.
För att kunna utföra någonting måste man veta vad det är man skall göra, vad måste veta vad som är målet med det man gör. Om målet är tydligt kan man då sträva åt rätt håll med det man utför. Sedan kan man välja kvalité på det man gör, alltså en övre gräns som man då godkänner duger för en själv.
Men, om målet är svävande och inte klart definierat – så kan man alltså hamna väldigt fel utan att förstå det. Ungefär som att använda en hammare som har så skadat slag att hälften av spikarna böjer sig – och tro att det är dåliga spikar…?
Min uppfattning är att knivar skall vara så vassa som de behöver vara för att lösa sin uppgift – och att deras vasshet är balanserad med slitagetålighet så att man faktiskt kan använda kniven ett tag innan den blir slö.
Andra har åsikten att knivar skall vara så vassa som det överhuvudtaget går att få dem, det är själva målet med deras slipning – så där går mina och deras åsikter isär rejält.
Det finns alltså inte något rätt eller fel i detta, allt är upp till varje enskild person att avgöra hur just han vill ha det. Jag har beskrivit vad jag tycker fungerar bäst för mig.
Du skriver ”fungerande bruksegg” – och det är just det jag beskriver, en balans mellan vasshet och slitagetålighet – det är en fungerande bruksegg för mig, inte för slö, inte heller för vass – och bra tålighet mot slitage så att den faktiskt går att använda.
Att kunna kritiskt bedöma sin egen slipning tycker jag är viktigt eftersom det leder till bättre kvalité på slipningen man utför. Först när jag förstår hur mycket jag wobblar – förstår jag också vad jag skall göra för att motverka det – eller hur jag skall gå vidare. Förstår jag inte att jag wobblar – blir det brynets eller knivens fel – inte mitt fel. Tror jag så – kan jag inte komma vidare, jag stannar i min slipkunskap.
Du vill få mig, genom dina frågor, att rekommendera, eller klart ut framföra att jag inte kan rekommendera, ett slipverktyg. Det är fult gjort. Till och med ohederligt. Jag har gett dig ett svar. Svaret är klart och tydligt och det går inte att missförstå – om man inte anstränger sig mycket djupt för att missförstå det. Som jag skrev, måla eggen svart och testa slipa så som jag beskrev, det ger dig svaret klart och tydligt om vad slipverktyget, och du, klarar av att utföra gemensamt – sedan är det din sak att avgöra om den kvalitén räcker för vad du skall använda dina knivar till att utföra, det är helt upp till dig.
Thomas
Jag kan läsa dem, jag tror faktiskt inte att du kan det. Du kan säkert titta på bilderna och se att den ena eggen är grövre än den andra – jag kan se hur de faktiskt är slipade – och hur van sliparen är.
Där har du helt rätt, den vanliga knivanvändaren behöver inte 100% perfekta eggar. Alla kör inte heller bil korrekt till 100% korrekt – därför dör, och skadas en massa människor varje år i trafiken varje år. Frågan är vad man själv sätter som den övre gränsen till sin kunskap.
För att kunna utföra någonting måste man veta vad det är man skall göra, vad måste veta vad som är målet med det man gör. Om målet är tydligt kan man då sträva åt rätt håll med det man utför. Sedan kan man välja kvalité på det man gör, alltså en övre gräns som man då godkänner duger för en själv.
Men, om målet är svävande och inte klart definierat – så kan man alltså hamna väldigt fel utan att förstå det. Ungefär som att använda en hammare som har så skadat slag att hälften av spikarna böjer sig – och tro att det är dåliga spikar…?
Min uppfattning är att knivar skall vara så vassa som de behöver vara för att lösa sin uppgift – och att deras vasshet är balanserad med slitagetålighet så att man faktiskt kan använda kniven ett tag innan den blir slö.
Andra har åsikten att knivar skall vara så vassa som det överhuvudtaget går att få dem, det är själva målet med deras slipning – så där går mina och deras åsikter isär rejält.
Det finns alltså inte något rätt eller fel i detta, allt är upp till varje enskild person att avgöra hur just han vill ha det. Jag har beskrivit vad jag tycker fungerar bäst för mig.
Du skriver ”fungerande bruksegg” – och det är just det jag beskriver, en balans mellan vasshet och slitagetålighet – det är en fungerande bruksegg för mig, inte för slö, inte heller för vass – och bra tålighet mot slitage så att den faktiskt går att använda.
Att kunna kritiskt bedöma sin egen slipning tycker jag är viktigt eftersom det leder till bättre kvalité på slipningen man utför. Först när jag förstår hur mycket jag wobblar – förstår jag också vad jag skall göra för att motverka det – eller hur jag skall gå vidare. Förstår jag inte att jag wobblar – blir det brynets eller knivens fel – inte mitt fel. Tror jag så – kan jag inte komma vidare, jag stannar i min slipkunskap.
Du vill få mig, genom dina frågor, att rekommendera, eller klart ut framföra att jag inte kan rekommendera, ett slipverktyg. Det är fult gjort. Till och med ohederligt. Jag har gett dig ett svar. Svaret är klart och tydligt och det går inte att missförstå – om man inte anstränger sig mycket djupt för att missförstå det. Som jag skrev, måla eggen svart och testa slipa så som jag beskrev, det ger dig svaret klart och tydligt om vad slipverktyget, och du, klarar av att utföra gemensamt – sedan är det din sak att avgöra om den kvalitén räcker för vad du skall använda dina knivar till att utföra, det är helt upp till dig.
Thomas
Kommentera