Bergman
2004-09-18, 10:48
Enligt Fiskeguide Dagge Johansson från Motala som har mångårig erfarenhet av guidat spinnfiske är en Bomber-vobbler 16J XSIO med öknamnet Fegisen ett av de mest fångstsäkra gäddbeten som finns. Ett lättkastat/fiskat bete som passar alla, såväl amatörer som proffs.
http://www.fiskesnack.com/mothugget/2004-09-18_01_large.jpg
EN FEGIS I BETSHAKEN RÄDDAR FISKEDAGEN!
En solig förmiddag våren 2004 hade jag, Björn Blomqvist förmånen att få en lektion i spinnfiske efter vätterngädda av fiskeguide Dagge Johansson från Motala. Det var rovgiriga så kallade efterleksgäddor som stod på programmet. Vi hade stämt träff runt nio-hugget vid båtrampen i Hammar. Den trailerburna båten skickades i sjön, därefter lastades fiskeprylar samt välfylld kaffekorg ombord. Solen strålade från en klar himmel och vattenytan var spegelblank. Ett väderleksläge som i gäddfiskesammanhang brukar vara allt annat än bra.
Dagge gav gas och båten sköt fart ut mellan vassbälten och skär. I cirka 15 knops hastighet susade vi en stund senare fram under Hammarbron för vidare färd ut i Vätterns extremt vackra norra skärgård. Första stoppet gjordes utmed en vassrugge. Nu skulle här fiskas. Mitt betesval blev ett grundgående jerkbete. Ett träbete som gett mig mången god gädda de senaste åren. Jerkbait är lika med ett vobblerliknande bete som får den rätta gången med hjälp av spörörelser. Det finns olika typer av jerkbeten som exempelvis ett "Side-to-side" jerkbete som fiskas hem under ytan i zick-zack rörelser. En annan typ av jerkbete kallas för "Walk-the-dog", vilket är lika med att betet istället fiskas på ytan i ett zick-zack mönster. Jerkbaitfiske är något som jag gillar skarpt.
http://www.fiskesnack.com/mothugget/2004-09-18_02_large.jpg
HUGG I FÖRSTA KASTET
Dagges betesval blev däremot en ledad vobbler, modell Bomber 16J i färg XSIO. I vissa fiskekretsar går nämnda Bomberbete under benämningen Fegisen. Bakgrunden till öknamnet (Enligt uppgift är det Mikael Boettge som driver Sportfiskeboden, Täby som kläckte namnet)
är att den spöfiskare som häktar fast en Fegis i beteshaken oftast fångar flest gäddor, alltså ett säkert bete. Jämförelsevis är det som om man skulle använda både livrem och hängslen för att hålla byxorna uppe.
Vi lät våra beten ta vatten samtidigt. Jag fiskade hem mitt ryckbete utan att känna minsta lilla nafs. Dagge däremot hann knappt börja veva förrän dagens första gädda var ett faktum. En stund senare kunde herr Johansson greppa en 102 centimeter lång "gröning" runt nacken med vikten 7,5 kilo. Kvickt loss med krokarna ur fiskens gap, kort fotostund och därefter släpptes gäddan levande åter. Dagge skickade ånyo Fegisen i sjön. Napp igen! Runt 15.00-tiden avslutade vi fisketuren. Väl åter i hamnen summerades fiskedagen till 30 gäddor. Hur många av dessa som Dagge hade dragit upp via sin Fegis vill jag inte redögöra för. Kan dock berätta (motvilligt) att han fångade merparten av gäddskörden denna dag, tyvärr. Mitt enda försvar i sammanhanget är att jag inte är en feg spinnfiskare, typ Dagge, utan en rakryggad spö-slitare som vägrar att låta sig påverkas av andras framgångar. Jag kör så att säga mitt eget fiskelopp och vill hitta egna favoritbeten. Döm själva om det är speciellt klokt att göra så.
Insänt, berättat och fotograferat av Björn Blomqvist.
http://www.fiskesnack.com/mothugget/2004-09-18_01_large.jpg
EN FEGIS I BETSHAKEN RÄDDAR FISKEDAGEN!
En solig förmiddag våren 2004 hade jag, Björn Blomqvist förmånen att få en lektion i spinnfiske efter vätterngädda av fiskeguide Dagge Johansson från Motala. Det var rovgiriga så kallade efterleksgäddor som stod på programmet. Vi hade stämt träff runt nio-hugget vid båtrampen i Hammar. Den trailerburna båten skickades i sjön, därefter lastades fiskeprylar samt välfylld kaffekorg ombord. Solen strålade från en klar himmel och vattenytan var spegelblank. Ett väderleksläge som i gäddfiskesammanhang brukar vara allt annat än bra.
Dagge gav gas och båten sköt fart ut mellan vassbälten och skär. I cirka 15 knops hastighet susade vi en stund senare fram under Hammarbron för vidare färd ut i Vätterns extremt vackra norra skärgård. Första stoppet gjordes utmed en vassrugge. Nu skulle här fiskas. Mitt betesval blev ett grundgående jerkbete. Ett träbete som gett mig mången god gädda de senaste åren. Jerkbait är lika med ett vobblerliknande bete som får den rätta gången med hjälp av spörörelser. Det finns olika typer av jerkbeten som exempelvis ett "Side-to-side" jerkbete som fiskas hem under ytan i zick-zack rörelser. En annan typ av jerkbete kallas för "Walk-the-dog", vilket är lika med att betet istället fiskas på ytan i ett zick-zack mönster. Jerkbaitfiske är något som jag gillar skarpt.
http://www.fiskesnack.com/mothugget/2004-09-18_02_large.jpg
HUGG I FÖRSTA KASTET
Dagges betesval blev däremot en ledad vobbler, modell Bomber 16J i färg XSIO. I vissa fiskekretsar går nämnda Bomberbete under benämningen Fegisen. Bakgrunden till öknamnet (Enligt uppgift är det Mikael Boettge som driver Sportfiskeboden, Täby som kläckte namnet)
är att den spöfiskare som häktar fast en Fegis i beteshaken oftast fångar flest gäddor, alltså ett säkert bete. Jämförelsevis är det som om man skulle använda både livrem och hängslen för att hålla byxorna uppe.
Vi lät våra beten ta vatten samtidigt. Jag fiskade hem mitt ryckbete utan att känna minsta lilla nafs. Dagge däremot hann knappt börja veva förrän dagens första gädda var ett faktum. En stund senare kunde herr Johansson greppa en 102 centimeter lång "gröning" runt nacken med vikten 7,5 kilo. Kvickt loss med krokarna ur fiskens gap, kort fotostund och därefter släpptes gäddan levande åter. Dagge skickade ånyo Fegisen i sjön. Napp igen! Runt 15.00-tiden avslutade vi fisketuren. Väl åter i hamnen summerades fiskedagen till 30 gäddor. Hur många av dessa som Dagge hade dragit upp via sin Fegis vill jag inte redögöra för. Kan dock berätta (motvilligt) att han fångade merparten av gäddskörden denna dag, tyvärr. Mitt enda försvar i sammanhanget är att jag inte är en feg spinnfiskare, typ Dagge, utan en rakryggad spö-slitare som vägrar att låta sig påverkas av andras framgångar. Jag kör så att säga mitt eget fiskelopp och vill hitta egna favoritbeten. Döm själva om det är speciellt klokt att göra så.
Insänt, berättat och fotograferat av Björn Blomqvist.